Ibland känns det som ett smärre kaos uppe i skallen. Så många man måste ringa för att få svar på frågor. Bl.a a-kassan och LSS x 2. Samt saker som ska göras. Förberedelser inför VIP-visningen i morgon. Samt städningen som ska hinnas med också. För att slippa ha allt i huvudet hela tiden, som mal runt, runt, runt borde jag nog skriva upp på en lapp allt som ska göras istället. Så slipper all energi gå åt till att fundera vad som ska göras.

Ikväll kände jag inte alls för att cykla. Men gjorde det ändå. Hade först tänkt cykla 1,5 mil. Men så kom Teds kusin J förbi för att titta på mina Hem & Design prylar. Så det fick helt enkelt bli 1 mil istället.

1 mil

23,29 min

175 kcal

Tror det är snabbast hittills. Funderar på om jag ska öka på till 1,5 mil framöver. Det får nog bli fr.o.m nästa vecka. Eller variera. 1,5 mil varannan dag och köra 1 mil på extra passen jag ska börja med. Det tål och tänkas på.

Idag går dagen i ett lite lugnare tempo. Har i alla fall tagit hand om all disk, samt diskat upp ett par stekpannor. Borde passa på och plocka undan lite nu när Linnea sover.

I morgon ska jag städa lite mer aktivt. På kvällen ska jag ha min VIP-visning för Hem & Design produkterna jag ska börja sälja. Skulle egentligen ha haft VIP-visningen förra veckan. Men då spenderade jag halva den i Stockholm.

Ska ta och inhandla lite rekvesita att dekorera produkterna med. T.e.x nötter, godis och lite blomster. Ska bjuda på nötterna och godiset. Ska inte äta själv!

Några av Hem & Designs produkter hittar du här. Vi söker fler försäljare över hela landet. Ett bra sätt att komma ut och tjäna lite extra pengar. Kanske dryga ut mammapenningen.

Det börjar bli lite nervöst. Tur att jag bara ska stå bredvid i morgon och lyssna på "chefen". Det blir lite lättare för mig när jag ska ut och ha egna visningar sen. Har sålt ljus innan. Men det är ju ett tag sen nu. 

Ja, varför känner man ofta att man inte är bra nog. Eller snarare tillräckligt bra.

Är det det dåliga självförtroendet som ställer till det?!

Det känns inte alls roligt att hela tiden känna att man inte är lika bra som andra man känner. Det vore bättre om man försökte vara nöjd med den man är, istället för att försöka vara som andra.

Men varför ska det vara så svårt att acceptera den man är och vara nöjd så. Det är nog något jag får jobba lite med.

Fokusera på mitt eget liv och göra något bra av det, istället för att önska att man levde på något annat sätt.

Tycker det börjar gå åt rätt håll med Linnea och hennes opererade ben. Hon sitter nu mestadels på golvet, istället för den gamla babysittern. Hon har börjat hasa på rumpan så smått också. Man märker på henne att hon är lite orolig för att det ska göra ont. Det syns så tydligt på henne att hon mår bättre och känner sig friare.

En nackdel är att den där jäkla vadden runt benet inte sitter kvar där jag virat fast det. Trots att jag blivit bättre på att vira runt vadden runt benet, lyckas jag verkligen inte att få till det. Det ska sitta uppe vid ljumsken och ner till under knät. Men just nu sitter vadden mitt på låret och ner till smalbenet. Där gör den ingen nytta. Inte som stöd efter operationen i alla fall. Men mentalt tror jag den gör en otrolig nytta. Hon klagar inte än. Så då får det sitta som det gör.

Den största vinsten för mig som mamma är att hon säger att hon VILL sitta på golvet. Hon vill leka i sandlådan. Hon vill gunga. Det är viljan som räknas.

Det gillar jag skarpt!