Lite nervöst men spännande var det för tjejerna att få börja skolan igen i tisdags. Särskilt med tanke på att Linnea och Ebba har pluggat hemifrån sedan början på mars pga covid -19.
Vi har följt utvecklingen av pandemin under sommarlovet och fattat beslut i samrådan med tjejerna. Med tanke på att dom nu börjat åk. 7, ny skola och till viss del nya klasskompisar, så var det viktigt att få vara med från början. Inte dyka upp som gubben i lådan när terminen redan har börjat.
Men självklart är man orolig för att tjejerna ska få corona. Och med tanke på hur väl vi har isolerat oss under så lång tid.

Under hösten förra året och nu under våren har vi haft ett antal möten med ledningen på den nya skolan både på plats i skolan men sen via datorn hemifrån där vi gått igenom det mesta som har med tjejerna att göra i behovsväg.
Tanken var att Ebba och Linneas tidigare assistenter skulle lärt upp de nya på den nya skolan under iaf en veckas tid vid skolstart för att dels gå igenom olika situationer. Informera om handikappet och lyft etc. Men istället dagen innan skolstart fick vi reda på att de inte kunde gå bredvid. Höll på att koka inombords. Ännu en gång har den gamla skolan skitigt i det blåa skåpet.
Men som tur är har det löst sig och jag går in som tillfällig ersättare och löser upplärningen. En annan rolig grej är att de gamla och de nya assistenterna hade någon form av överlämning fredagen innan skolan började där vi kunde ha varit med. Men ingen hade en tanke på att bjuda in oss. Klantigt!

Men de nya assistenterna är väldigt lyhörda, omtänksamma och förstående. Har en bra magkänsla att det här kommer att bli bra. Hoppas bara att tjejerna kommer få förtroende och vill anförtro sig till assistenterna om något inte känns bra. Allt tyder på detta!

Nu är första veckan avklarad i skolan och man märker att det är en stor omställning då tjejerna varit rätt trötta efter skolan. Men dom vänjer sig nog snart.

   Min underbara tös går med rullatorn utan att man behöver hjälpa henne.

Vilken bragd!

Stäng av ljudet innan, så slipper ni höra mig prata.

Snart tar vi jullov här hemma. Inte från jobb och dagis, men från läkarbesök. Vi har tre läkarbesök kvar innan jul. Linnea ska till tandläkaren nästa vecka. Sen är det även medicinering för båda. Och det sista innan jul är ögonläkaren. Det känns som vi inte har gjort annat än varit hos läkare varje vecka hela november och nu i december.

I måndags var vi hos audionomen för att testa barnens hörsel. Eftersom hösten består mest av att vara förkyld. Så gick så klart hörseltestet åt skogen. Ingen av tjejerna hörde dom låga ljuden. Och troligtvis beror det på vätska i mellanörat. Så klart blir man orolig att Ebba och Linnea ska ha nedsatt hörsel. Ungefär hälften av barnen med medfödd benskörhet får nedsatt hörsel. Detta beror på microbrott i örat som gör att hörseln blir nedsatt. Men litar på audionomen som sa att jag inte behövde vara orolig för hon trodde att båda tjejerna hade bra grundhörsel. Men eftersom resultatet inte blev så bra i måndags, ska vi tillbaka om tre månader för att göra ett nytt test med förhoppning om att det kommer att gå bättre.

I tisdags var jag och tjejerna på Ortoped tekniska för att diskutera om Ebba behöver skenor för att hjälpa henne att stå. Dom ska avlasta henne lite. Tror även att dom kommer att få henne att känna sig lite säkrare i sitt stående. Det blir ju en hel del att koncentrera sig på när man ska stå. Fötterna, underbenen, lårbenen, höften och så klart överkroppen med. Hennes skenor ska hon ha i inneskorna när hon ståtränar och går med rullatorn. Tror det kommer att bli kanon. Hon fick välja vilket mönster dom ska ha. Hon valde lite rosaaktiga med fjärilar på. För att kunna göra skenor måste man först göra en gipsavgjutning. Så Ebba fick ha gips nästan ända upp till knäna. Men fördelen var att gipset skulle åka av innan vi åkte hem. Hon var jätteduktig hela tiden. Lyssnade och ställde frågor till M som vi var hos. Hon börjar bli en stor tjej nu.

Sen ska tjejerna få inlägg i skorna också. Så Linnea fick göra en gipsavgjutning av fotsulan. Hon ville inte alls till att börja med. Men sen gick det kanon. Ebba ska också få sulor. Men det fixar dom väl från gipsavgjutningen. Nya stabila inneskor ska dom få också. Sandaler som dom ska inne nu i vinter och vår och sen ute i sommar. Dom fick välja helt själva vilken färg dom ville ha. Det fanns väl sex olika att välja på. Båda valde blommiga. Jättesöta! Tyckte väl att dom kunde ha valt olika. Men blommiga skulle skorna vara.

Som belöning efter ortoped tekniska besöket fick tjejerna välja var sin sak på city gross. Dit åkte vi efter vi var klara. Först tog vi en korv till lunch. Båda tjejerna valde var sitt pussel. Dom har dom pusslat flitigt sen vi köpte dom. Det som gäller nu är trettio bitars.

Båda tjejerna uppförde sig riktigt bra hela dagen. Är så nöjd över att dom är så duktiga när vi är ute och gör saker. Antingen handlar eller är hos läkare av olika slag. Det kan inte vara lätt att alltid uppföra sig rätt när man är hos läkare och man är orolig och rädd för vad som ska göras. Men jag måste säga att jag är mäkta stolt över dom. För dom har genomgått så himla mycket sen dom var små. Och jag förundras över hur bra dom tar alla dessa läkarbesök.

  2år 1mån (High Chaparral)

  2år 2mån

2år 3mån

  2år 4mån

2år 5mån

  2½ år

2år 7mån

  2år 8mån

  2år 9mån

2år 10mån

  2år 11mån

(Jag bara älskar denna bild)

3år

Sitter här i soffan framför datorn och försöker vända in och ut på mig för att få till en bra komplettering till vårdbidraget. Det är så mycket som ska med och ingenting får glömmas. Allt som tjejerna inte klarar av ska ner på print. Det känns inte heller så kul, eftersom jag hela tiden försöker glädjas åt allt dom faktiskt klarar av. Men nu ska allt ner och dom ska så klart jämföras med en "frisk" 3½ åring. Det är ju så försäkringskassan gör när dom bedömmer vad som är avvikande från det normala. Och jag som jobbar hela tiden på att inte inte jämföra dom med andra. Men förvisso är det rätt bra terapi med. Att facea sanningen och ändå kunna glädjas åt dom för det dom faktiskt klarar av. Vilket är en del. Jag gläds oerhört av Ebbas återhämtning nu när armen har slutat göra ont. Glädjen i hennes ögon och viljan att vilja lära sig igen.

Ni skulle ha sett glädjen i Ebbas ögon när sjukgymnasten kom hem igår med hennes alldeles nya egna rullator. Tror det höjde hennes självförtroende något enormt. Nu ska bara energin stanna kvar så hon vill lära sig gå ordentligt med den. Har märkt på henne att hon jämför sig väldigt mycket med Linnea. Jag kan inte, bara Linnea har dagispersonalen sagt att hon har sagt till dom. Sånt gör ont i hjärtat på en. Igår när hon hade gått en liten sträcka med rullatorn. Sa jag till henne att hon var jätteduktig. Då svarar hon med att nej, jag är inte duktig. Trodde inte en 3½ åring kunde ha så dåligt självförtroende redan. Men jag tänker påminna henne varje dag, flera gånger om dagen att hon är en duktig tjej. Det gör så ont i hjärtat av att höra henne säga så om sig själv. En så liten tjej borde lyssna på sina föräldrar och lita på det dom säger. Så detta kommer att bli mitt största mission att få henne att tro på sig själv. Att oavsett vad hon klarar så är hon duktig.

  1år 1mån

1år 2mån

1år 3mån

1år 4mån

  1år 5mån

1år 6mån (på julafton)

  1år 7mån

  1år 8mån

  1år 9mån

  1år 10mån

  1år 11mån

  2år

  6 dagar gamla

1 mån gamla

  2 mån gamla

3 mån gamla

     4 mån gamla
    5 mån gamla

6 mån gamla

7 mån

8 mån

9 mån                              10 mån                                11 mån

    1 år

Vi går ju rätt flitigt hos tandläkaren eftersom har riktigt dåliga tänder. Inte så att det blir hål i dom. Utan dom går helt enkelt sönder, när dom biter i något hårt. Som klubba tex. Nu har vi inte varit hos tandläkaren sen i juli pga att vi har varit sjuka 2 ggr och tandläkaren avbokat en gång. Ebba följde med Ted in. Ingen var vidare sugen på att gå in överhuvudtaget. Ebba låg på en "prinsessmadrass" på tandläkarstolen och höll sin pappa i handen medan tandläkaren plastade 3 tänder. Det är nog samma 3 tänder som kommer att dras ut i början på nästa år. Det är båda framtänderna och en tand längre bak i munnen. En jättemodig tjej var hon som låg så stilla och lät tandläkaren dona i munnen på henne. Hon hade bara frågat några gånger om dom var färdiga snart.

Linnea var inte alls lika sugen på att samarbeta igår som Ebba.  Hon hade bestämt sig redan ute i väntrummet att hon minsann inte ville gå till tandläkaren. Men hon låg i alla fall på "prinsessmadrassen" och fick titta på sina tänder i spegeln en stund medan tandläkaren tittade i munnen med spegeln. Men sen ballade hon ur. Allting blev fel. Så vi fick gå därifrån utan att ha plastat en enda tand. Inte ens pensla tänderna gick att genomföra. Det var helt klart ett stort steg bakåt. Men det är bara att ta nya dag och försöka hitta en lösning på problemet. Tror att det skulle gå bättre om Linnea satt i mitt knä igen, som hon gjort förut. Hon var inte helt bekväm och trygg på madrassen. Så nästa gång ska hon först ligga på madrassen och sen få sitta i mitt knä medan tandläkaren plastar. Troligtvis blir det i omvänd ordning för att hon inte ska jaga upp sig så fort hon kommer in till tandläkaren. Höjdpunkten är ju så klart att få välja något i lådan. Igår valde dom varsin ring (som tappas eller försvinner efter bara en liten stund) och Linnea valde även ett suddgummi.

Men nu är det bara att ladda om iför tandläkarbesöket 8:e dec.