Igår var jag och mannen i Ullared och shoppade loss. Bara jag och mannen. Tjejerna var hemma med fyra olika barnvakter. Dom avlöste varandra så att säga. Men allt rullade på bra här hemma fick jag rapport på, ett par gånger på dagen. Det kändes bra och betryggande. Har en så underbart bra syster som klarar ut det mesta. Henne kan man lita på.

Det blev kläder till alla, hygienartiklar så vi klarar oss läääänge och julklappar till alla. Ja, kanske inte till mig och mannen. Men till alla barnen som ska ges till. Denna gången blev det inte så mycket extra utöver det som verkligen skulle köpas. Men dyrt blev det. Men hade inte fått med oss så mycket grejer från något annat ställe som vi fick igår. Två fulla vagnar traskade vi ut med.

Mest glad över är jag för tjejernas nya vinterjackor med tillhörande termobyxor. Byxorna kan vi nog drömma om att dom kan ha i år. Men jackorna dom passade. Linnea ville inte ta av sig sin igår när hon skulle gå och lägga sig.

Så underbart det var också. Att bara få umgås med T. Utan några barn som pockar på uppmärksamhet. Det var länge sen vi åkte iväg utan barn. Och lugnt var det i varuhuset också. Alla gick omkring och strosade. Inget riv och slit och inte en massa vagnar som stod i vägen överallt. Förra gången vi åkte. Tror det var i höstas. Åkte vi dit på en fredag. Men hu vad mycket folk det var då. Efter ett par timmar var jag skit slut och så jäkla irriterad. Men igår var det precis lagom mycket.

Måste säga att Gekå´s har gjort ett bra jobb med fiket på tredje våningen. Så mysigt och lugnt. Vi satt där en stund och fikade och samlade energi. Sen var det bara på´t igen och leta julklappar. Och många bra hittade vi. Många som barnen hade önskat sig. Dock återstår det ett par julklappar som ska inhandlas på ett annat ställe. Men det tar vi sen.

Nu ska jag fortsätta att sätta upp adventsljusstakarna och stjärnorna. Har redan strukit gardinerna och hängt upp dom.

Hoppas bara att julfeelingen infinner sig snart. Och med den energin som kommer med på köpet.

Här kommer det snö hela tiden. Och under natten har det snöat på rejält. Så i morse blev det inget dagis för tjejerna. Vi kom så pass långt att vi skulle backa ut och köra ut på vägen. Men då hände det som jag misstänkte skulle hända, med tanke på all jäkla snö som har kommit. Jo, jag körde fast. Innan jag ringde svågern satt kunde jag varken köra framåt eller backa bak. Skojigt! Efter en litens stunds väntan kom då svågern. Men det hjälpte föga. Stod bara och slirade och grävde ner mig i gruset. Fan, vad pissigt det är att ha en stor bil. Det är näst intill hopplöst att bli bogserad av andra bilar.

Så nu har vi istället en mysdag här hemma. Vi har tittat på en Tingeling film. Tjejerna tittade och jag satt emellan och stickade på Linneas kanin. Mysigt! Sen bar det ner till källaren för att tända i pannan och slänga i en maskin tvätt. Fick bära ner en i taget och sätta i vagnen där nere. Det gick hur bra som helst i början. Tills dom blev tjuriga på varandra och började nypas och dra i varandras armar. Som tur va, var jag klar då.

Nu ska vi käka lite klementin och fundera ut vad vi ska hitta på till lunch idag.

  2år 1mån (High Chaparral)

  2år 2mån

2år 3mån

  2år 4mån

2år 5mån

  2½ år

2år 7mån

  2år 8mån

  2år 9mån

2år 10mån

  2år 11mån

(Jag bara älskar denna bild)

3år

Sitter här i soffan framför datorn och försöker vända in och ut på mig för att få till en bra komplettering till vårdbidraget. Det är så mycket som ska med och ingenting får glömmas. Allt som tjejerna inte klarar av ska ner på print. Det känns inte heller så kul, eftersom jag hela tiden försöker glädjas åt allt dom faktiskt klarar av. Men nu ska allt ner och dom ska så klart jämföras med en "frisk" 3½ åring. Det är ju så försäkringskassan gör när dom bedömmer vad som är avvikande från det normala. Och jag som jobbar hela tiden på att inte inte jämföra dom med andra. Men förvisso är det rätt bra terapi med. Att facea sanningen och ändå kunna glädjas åt dom för det dom faktiskt klarar av. Vilket är en del. Jag gläds oerhört av Ebbas återhämtning nu när armen har slutat göra ont. Glädjen i hennes ögon och viljan att vilja lära sig igen.

Ni skulle ha sett glädjen i Ebbas ögon när sjukgymnasten kom hem igår med hennes alldeles nya egna rullator. Tror det höjde hennes självförtroende något enormt. Nu ska bara energin stanna kvar så hon vill lära sig gå ordentligt med den. Har märkt på henne att hon jämför sig väldigt mycket med Linnea. Jag kan inte, bara Linnea har dagispersonalen sagt att hon har sagt till dom. Sånt gör ont i hjärtat på en. Igår när hon hade gått en liten sträcka med rullatorn. Sa jag till henne att hon var jätteduktig. Då svarar hon med att nej, jag är inte duktig. Trodde inte en 3½ åring kunde ha så dåligt självförtroende redan. Men jag tänker påminna henne varje dag, flera gånger om dagen att hon är en duktig tjej. Det gör så ont i hjärtat av att höra henne säga så om sig själv. En så liten tjej borde lyssna på sina föräldrar och lita på det dom säger. Så detta kommer att bli mitt största mission att få henne att tro på sig själv. Att oavsett vad hon klarar så är hon duktig.

  1år 1mån

1år 2mån

1år 3mån

1år 4mån

  1år 5mån

1år 6mån (på julafton)

  1år 7mån

  1år 8mån

  1år 9mån

  1år 10mån

  1år 11mån

  2år

  6 dagar gamla

1 mån gamla

  2 mån gamla

3 mån gamla

     4 mån gamla
    5 mån gamla

6 mån gamla

7 mån

8 mån

9 mån                              10 mån                                11 mån

    1 år

Har hittat en så bra sida på nätet för mig som alltid har stegräknaren på mig. Men det finns ju en hel del aktiviteter där man inte kan använda den. Som t.ex när man cyklar eller simmar el. dyl. Har räknat steg rätt länge nu och så klart har ju målet att komma upp i 10000 steg om dagen varit aktuellt nästan från början. I vår ägo har vi en motionscykel som bara har stått uppe på kontoret den senaste tiden. Den är väl kanske 4 år gammal bara. Har inte velat cykla på den eftersom jag hela tiden har tänkt att den motionen syns ju inte på stegräknaren. Lite konstigt tänk, jag vet.

Men tack vare min snälla syrra som tipsade mig om en SIDA där man kan välja aktivitet och tid, och sen omvandlar den aktiviteten till steg. Fiffigt va?! Så nu varierar jag min dagliga träning mellan gåbandet och motionscykeln. Känns kul att kunna variera lite. Blir lite lätt enformigt annars. På förmiddagen har det oftast blivit gåbandet och på kvällen när tjejerna har lagt sig, går jag upp och sätter mig och cyklar. Skönt att få rensa huvudet lite i sin ensamhet. Både motion och meditation på samma gång.

Börjar tycka det är riktigt kul att motionera nu. Har aldrig varit någon hurtigbulle innan. Men nu är jag taggad och tycker faktiskt det kan vara lite "skönt" att träna. Det blir ju bara kontitionsträning. Men får väl försöka komma igång med styrka också framöver.

Är glad att jag har stegräknaren, den får mig att hålla igång och bli mer och mer motiverad att röra på mig och leva ett sundare liv. Men måste fortfarande ta tag i godisovanan. Försöker hålla mig till helgen, så mycket jag kan. Om jag kunde ha samma disiplin när det gäller godiset som jag har till träningen nu, skulle det vara perfekt.

Är det någon som känner igen sig?

Vi går ju rätt flitigt hos tandläkaren eftersom har riktigt dåliga tänder. Inte så att det blir hål i dom. Utan dom går helt enkelt sönder, när dom biter i något hårt. Som klubba tex. Nu har vi inte varit hos tandläkaren sen i juli pga att vi har varit sjuka 2 ggr och tandläkaren avbokat en gång. Ebba följde med Ted in. Ingen var vidare sugen på att gå in överhuvudtaget. Ebba låg på en "prinsessmadrass" på tandläkarstolen och höll sin pappa i handen medan tandläkaren plastade 3 tänder. Det är nog samma 3 tänder som kommer att dras ut i början på nästa år. Det är båda framtänderna och en tand längre bak i munnen. En jättemodig tjej var hon som låg så stilla och lät tandläkaren dona i munnen på henne. Hon hade bara frågat några gånger om dom var färdiga snart.

Linnea var inte alls lika sugen på att samarbeta igår som Ebba.  Hon hade bestämt sig redan ute i väntrummet att hon minsann inte ville gå till tandläkaren. Men hon låg i alla fall på "prinsessmadrassen" och fick titta på sina tänder i spegeln en stund medan tandläkaren tittade i munnen med spegeln. Men sen ballade hon ur. Allting blev fel. Så vi fick gå därifrån utan att ha plastat en enda tand. Inte ens pensla tänderna gick att genomföra. Det var helt klart ett stort steg bakåt. Men det är bara att ta nya dag och försöka hitta en lösning på problemet. Tror att det skulle gå bättre om Linnea satt i mitt knä igen, som hon gjort förut. Hon var inte helt bekväm och trygg på madrassen. Så nästa gång ska hon först ligga på madrassen och sen få sitta i mitt knä medan tandläkaren plastar. Troligtvis blir det i omvänd ordning för att hon inte ska jaga upp sig så fort hon kommer in till tandläkaren. Höjdpunkten är ju så klart att få välja något i lådan. Igår valde dom varsin ring (som tappas eller försvinner efter bara en liten stund) och Linnea valde även ett suddgummi.

Men nu är det bara att ladda om iför tandläkarbesöket 8:e dec.