Vi (jag och Linnea) åkte hemifrån strax efter tre i eftermiddags. Försökte fokusera istället för att bli ledsen när jag klev in i taxin och lämnade Ebba bakom mig. För det var det som kändes mest jobbigt. Att lämna min lilla skrutta hemma. Men vet att hon har det bra med pappan.

Taxichaffören var trevlig och vi pratade en stund. Linnea somnade efter någon mil. Sov sen ett par timmar. Märkte att hon blivit kletig i ögonen när hon sov. Jippie, tänkte jag. Nu har hon också fått ögoninflammation, precis som Ebba. Tänk om operationen blir inställd nu. Nervositeten tilltog rätt rejält. Värre blev det när Linnea hostade ett par gånger. Nu är det kört tänkte jag. När vi kommer upp där, blir vi hemskickade utan operation pga hon är för sjuk för att sövas.

Men det verkade lugnt. Hon hostade inget mer och ögoninflammationen var inget hinder för sövning.

Slängde in lite mat i föräldrakylen efter att jag satt på Linnea ett emlaplåster. Vi åt gorbys pirog som sen middag. Bättre än inget skulle jag vilja säga.

När vi nästan var färdiga med maten, kom en sköterska in och pratade lite med oss. Kände mig otroligt lugn och inte alls nervös eller uppjagad. Linnea verkade rätt lugn och avslappnad med.

Sen var det dusch på schemat. Eller bad snarare. Linnea fick sitta i en balja. Men det var inte poppis ändå. Hon skrek näst intill hela tiden. Hade hjälp av samma sköterska som pratade med oss när vi åt.

Kände mig inte alls så illa berörd av hennes skrik som jag gjort innan. Tror det beror på hjälpen jag fick.

När vi kom till sjukan, fick jag reda på att samma sjuksköterska som hade skrämt halft ihjäl Linnea vid en annan nålsättning. Skulle sätta nålen på henne ikväll. Bad då om en annan. Träffade på denna sjuksköterska ute i korridoren. Hon undrade varför vi inte ville att hon skulle sätta nålen. Sa sen att hon var den som var bäst på att sätta port a cart nålar på hela avdelningen. Kör i vind, tänkte jag. Jag ger henne en andra chans.

När sen väl nålen skulle sättas, var Linnea lugn och fin. Hon lyssnade på vad jag sa och skrek ingenting. Men hör och häpna, vem tror ni inte lyckades sätta nålen på Linnea. Inte jag i alla fall.

Först använde hon för lång nål. Den byttes mot en kortare. Men när hon väl satt i den korta i porten, kom det inget blod som det ska göra. Kände mig lite skadeglad. I och med att Linnea var lugn och inte alls rädd, kände jag mig bara skadeglad.

Så ny nål ska sättas i morgonbittit kl. 8. Så det blir till att gå upp tidigt i morgon för att sätta på ett nytt emlaplåster.

Efter lite välling, sover nu skruttan i sin säng här bredvid min säng. Hon har varit så duktig och så samarbetsvillig idag.

Uppdaterar vidare i morgon. Operationen blir kl. 12

Som rubriken låter. Jag borde sluta klaga. Men jag mår verkligen illa av att behöva åka till Stockholm själv med Linnea. Tycker det är lite småjobbigt även när Ted är med. Hur ska det då bli när jag ska åka helt själv. Först och främst sitta så länge i en taxi el dyl med en person som man inte känner. Usch! Blir tårögd av bara tanken.

Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte.

Tänk om vi får den personalen som Linnea inte accepterar. Det finns några stycken som knappt får komma in i rummet. Hon blir stel och vägrar titta på personen i fråga. Jag bävar inför det.

Det känns som jag kommer att bryta ihop snart.

Varför kan inte sambon vara snäll och följa med. Han hade ju ändå inte så mycket jobb nu i slutet på veckan.

Men det är väl som vanligt. Man får göra allt själv.

Nu ska jag försöka peppa upp mig och försöka göra det bästa av situationen. Måste klara det här själv.