Strax efter fem i eftermiddags ringde dom från operationen, att Linnea var "vaken" och hade rullats in på uppvaket.

Så det var bara att plocka med sig sin bok och knalla ner till våningen under.

Vi fick vara nere på uppvaket i 1½ timma. Linnea sov under större delen av tiden där nere. Hon vaknade till då och då och sa ett par ord för att sen vända på sig och somna om.

Det är rätt intressant att sitta på uppvaket. Alla dessa olika livsöden. Någon har bandage runt hela huvudet, någon har armen i sträck. En annan som gråter och har ont.

Alla dessa lugna och tystlåtna föräldrar som sitter på stolar eller i fotöljer och antingen pratar med sina barn eller läser en tidning. Personalen som går runt hos dom olika patienterna och mäter andningen, tittar på värdena på skärmen. Skriver lite på ett papper. För att sen gå iväg till nästa patient.

Linnea blöder lite från såret på låret. Inte ovanligt säger doktorn. Tror att Ebba har blödit någon gång efter att hon opererats. Uppe på avdelningen fick skruttan ett tryckförband över vadden. Nytt hb värde ska tas kl. 22 ikväll. Hoppas allt är bra då, så att hon slipper få blod i natt också.

När allt var fixat här uppe, somnade Linnea om igen och sov en timma till.

Nu har hon ätit en piggelin och druckit lite saft. Blir väl en flaska välling om någon timma eller så.

Nu är Linnea nere på operation sen ett par timmar tillbaka.

I och med att hon är rädd om sitt ben/ har lite ont, blev hon ledsen när jag skulle lyfta upp henne från sängen till min famn. Hon lugnade sig lite när hon satt i knät.

Av någon anledning kom det några tårar hos mig medan Linnea satt i knät. Tror dom i personalen lyckades se det, för dom blev mer gulliga på något sätt. Frågade om jag hade ätit ordentligt m.m Sen sa dom att dom skulle ta väl hand om min prinsessa.

Det var mycket sorgligare denna gången. Dels tror jag att det beror på att jag själv är sjuk denna gången. Sen tror jag att det beror på att allt släppte. Annars brukar ju Ted vara med och dela på ansvaret. Nu släppte nog all spänning. Nu var ju allt jag oroat mig för nästan över. Sövningen var det sista på programmet som jag oroade mig för.

Nu ska jag ta och traska iväg till apoteket för att köpa lite nässpray till mig. Måste passa på nu medan Linnea är på operation. Sen blir det svårt att komma iväg.

Nu har Linnea duschat för sista gången inför operationen. Fick hjälp idag med av en sköterska. Så skönt att bara kunna vara med och försöka stötta Linnea, istället för att behöva tvätta henne själv.

Även denna gången skrek hon under nästan hela duschningen. Känns trist att hon fortfarande inte gillar det. Men tror det mest beror på att hon är rädd och känner av lite smärta i benet nu när hon inte har något vadd. Vadden ger en form av trygghet.

Tror det hade varit annat om hon skulle opereras när hon inte har brutit sig. Då finns det ingen smärta sen innan. Ingen rädsla som förstör.

Jaha, då var man officiellt förkyld. Känns ju riktigt bra, eller inte. Hade ont i halsen någon dag. Men trodde att det bara skulle försvinna och inte bli något mer. Precis som förra gången. Men inte då.

Man känner sig jättemysig när man vaknar upp och knappt kan prata.

När jag blir förkyld får jag ont i munnen. I tandrötterna på något sätt. Inte alls mysigt.

Jag hoppas allt går bra med Linneas operation och att hon återhämtar sig fort. För jag vill vara hemma och va sjuk. Inget kul att vara hemifrån och vara sjuk. Tur att det bara är en förkylning.