M.a

6 april 2014 20:39

Skulle du inte kunna börja blogga mer? Antingen här eller på den bloggen där du skrev senast i februari- 14.. Den som slutar på blogspot.com

Katarina

9 april 2014 19:43

Har inte haft någon blogglust på ett tag. Men rätt var det är, så kommer det ett inlägg. Men det blir på andra bloggen i så fall.

oliviadenbästa

3 november 2010 19:35

vad e benskörhet ?

Katarina

3 november 2010 22:21

Benskörhet är när skelettet inuti kroppen inte är uppbyggt som hos oss andra friska. I mina tjejers skelett fattas det ett ämne som gör att dom lätt bryter sig.

Christer Klasson

22 oktober 2010 22:59

Vi har vetat om diagnos en vecka nu exakt, har väl mått sådär till och från, fast nu när vi har kommit hem känns det mycket bättre, nu får vi se vad som händer i sthlm om några veckor. Vi lyfter också under rumpan nu, vi har bara inte stött på när det kommer riktigt mycket och kanske upp på ryggen än. har en son sen tidigare och vet hur det kan se ut ibland :) badade henne i en balja idag det var okej fast kommer bli svårt längre fram så det får nog bli badkaret. det jobbigaste nu är att hon är en liten knubbis med mycket veck och bruten arm samt brutna lårben, hon blir så varm och är så svår att hantera nu. och man vill ju inte att den lilla ska få liggsår och liknande. // Christer

Katarina

23 oktober 2010 11:38

När tjejerna var små kändes det som att jag var ensam med min sorg. Hade ångest i ca 6 mån. Sen började jag glädjas åt dom. Ebba och Linnea var också små knubbisar. Veck överallt som var svåra att göra rent när dom hade ont. Till oss sa dom inne på bb att vi skulle bära tjejerna på en bricka med skummadrass på. Men vi valde vår egen väg. Vi lyssnar på vad andra (experterna) säger, men väljer själva hur vi vill göra. Det har fått oss att känna att det är våra barn. Inte sjukhusets. Samt att det är ju vi som lever med dom. Det måste ju funka i vardagen. I början kändes allt nattsvart. Men nu sen ett par år vet jag att det finns en härlig framtid med mycket glädje. Dessutom är OI-barn så härligt sociala och utåtriktade. Har ju träffat några uppe i Stockholm när vi har varit där på kontroller. Men det är inte så ofta man har träffat på så många andra barn med typ 3. Mestadels är det dom lättare varianterna. Men jag har förstått att det spelar ingen roll om man har lättare eller svårare. För man bryter sig olika mycket ändå. Det är bara kurveringen på ben och armar som skiljer. Ebba och Linnea fick platt bakhuvud när dom var små. Vi har dåliga på att låta dom ligga på sidan. Så det är rätt viktigt. Men det ordnade till sig när dom började ligga på mage och sitta upp.

Var i landet bor ni? Föddes tjejerna med kejsarsnitt?

Christer Klasson

21 oktober 2010 20:40

Hej Katarina, har även jag två tvillingdöttrar varav en med OI som är 1vecka gammal. Har du några bra tips och trix så är vi nyfikna. Hon har typ 3. Vi funderar på hur ni har löst det med bilbarnstol bad etc på bästa sätt, även blöjbyten med stora lass i. Hälsning Christer, Mail christer.classon@gmail.com mobil 0709554499

Katarina

22 oktober 2010 07:24

Hej! Mina tjejer har också typ 3. Ja hur gjorde vi när dom var små. Vi badade med dom i badkaret. Vi tyckte det var smidigast. Balja var rätt svårt att hålla bra. Bilstol hade vi en vanlig. Akta Graco. Vi provade en som man ligger helt ner. Men det kändes så där. Så vi köpte vanliga. Väljer ni en vanlig, åk bara korta stunder. Tror man kan ansöka om tillstånd el något att få ha barnet i liggdelen på vagnen med nät över. Vid blöjbyten har jag alltid lyft under rumpan. På bb innan vi fick diagnosen lyfte jag i benen. Men det var inte så smidigt. Så jag lyfte under rumpan istället. Ligga på sidan funkar också när man ska torka rumpan.
Hur mår ni? Hur länge har ni vetat om hennes diagnos? Hoppas svaren blir till någon hjälp./Katarina