Idag när vi skulle hämta tjejerna på dagis för att åka till Monkey Town i Jönköping, tramsade Linnea som vanligt. Rullade runt på golvet och himlade med ögonen. För att i nästa stund sitta upp och snurra runt liknande break dance. Vi tänkte väl inte så mycket på det. Så brukar hon ju göra.

När hon satt upp fick hon lite för mycket bakåtlut, så hon parerade med att luta sig framåt. Troligtvis slog hon i hälen för hårt, vilket gjorde att hon då fick en knäck på kurveringen på lårbenet.

Tur i oturen är att det är det oopererade benet som är brutet. Hade tänkt att ringa upp till Stockholm i nästa vecka och fråga om vi kunde operera Linneas högra lårben inom ett par veckor. Vi har ju 4 underben som ska opereras i höst med.

Det stora problemet var att där stod vi med en mobil utan sjukhusnummer i. Hade ett nummer till A som samordnar operationerna på den avd. där E och L legat inlagda. Men när jag väl kom fram till henne hade hon gått för dagen.

Fick sen via nummerupplysningen tag på avdelningen där vi brukar vara inlagda. Prata då med en sjuksköterska som hade väldigt mycket att göra. Väntade bra länge innan en ortoped ringde upp. Han tyckte att vi skulle vänta tills i morgon med röntgen på akuten. Eftersom det är minst folk där då. Det var ingen panik och åka dit och röntga eftersom det inte skulle göra någon skillnad.

Givetvis jobbade inte ortopedspecialisten eller någon annan ortoped som kan utföra operationer på OI-barn i helgen. Det är som vanligt!

Men jobbigast är nog när hon spänner sig. Då känner hon att det gör ont i benet och då spänner hon sig lite till och så blir det panikskrik av det.

När hon får panikskrik, klamrar hos sig fast runt halsen på en. Jag hoppas hon känner trygghet i det.

Linnea somnade runt nio ikväll, alldeles utmattad. Har sovit en timma i stöten. Vaknat och spänt sig. Troligtvis för att hon försökt flytta på sig lite. Jag hoppas hon får sova lite längre pass nu i natt. Annars blir det en jobbig dag i morgon för alla inblandade.

Jag vet att vi någon gång, tror det var i våras vid bad om att få utskrivet stesolid. Det är en muskelavslappnande medicin. Antingen slappnar musklerna av eller så blir man spidad som en duracell kanin. De gånger Linnea har fått det, har hon blivit lugn och börjat vara sitt normala glada jag. Men vet inte varför vi aldrig fick receptet utskrivet. Det hade varit bra och haft det nu.  Så det ska jag tjata till mig i morgon på akuten av läkaren där.

Denna kvällen önskar jag inte ens min värsta fiende.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Första veckan i nya skolan startade hur bra som helst. Bra magkänsla med lärare och assistenter. Bra kommunikation rakt igenom. Nu känns det som att vi arbetar mot samma mål. Men iom att det varit lite si och så förut har man taggarna utåt så fort ...

Lite nervöst men spännande var det för tjejerna att få börja skolan igen i tisdags. Särskilt med tanke på att Linnea och Ebba har pluggat hemifrån sedan början på mars pga covid -19. Vi har följt utvecklingen av pandemin under sommarlovet och fatta...

Tog mig äran att göra syrrans yngste grabbs doptårtor. Tårtorna skulle gå i blått och vitt. En med bebis på och en med skor på. Eftersom jag precis fått hem en ny utstickare till en barnsko, ville jag testa den. Så denna gången blev det inga conver...

Rensar bland barnens tuschpennor. Så tråkigt. Men det måste göras....