Sommaren har gått fort förbi. Känns trist nog som att det börjar bli höst på riktigt nu. Vill inte. Men man kan bara acceptera och försöka stå emot en höstdeppighet. Det är mysigt att tända ljus på kvällarna. Men föredrar solen och det glada humöret som den medför.

Mina bästaste tjejer har börjat på dagis igen efter ett 5 veckor långt sommarlov. Med lite gnissel och gnöl kommer vi iväg till dagis. Lite motvillighet och några tårar på dagis. Men sen går det bra. Igår tog det 40 minuter att komma från dagis när jag skulle hämta dom. För Flams och Trams skulle bara leka lite till och sen skulle dom bara busa med dagispersonalen lite till sen.

Hade två hjälpredor i affären efter dagis. Lägga ner matvaror i vagnen. Och sen så klart hjälpa till att plocka upp på kassabandet. Helst så tungt som möjligt skulle provas att plocka upp. Dom är verkligen underbara att ha med i affären. En sitter/står nere i vagnen och den andra sitter uppe. Det gäller bara att hålla ordning på vems tur det är. Annars kan det bli kris.

Ett måste varje gång vi är och handlar är att dom ska titta på alla nappar och småplocket som hänger på samma plats. Varför kan man undra.

Tjejerna har energi till tusen. Linnea kämpar på med sin rullator.

och Ebba försöker vi ställa vid ståbordet när vi kommer ihåg. Men hon tränar varje dag på dagis också.

är så glad att det finns bra hjälpmedel till dom. Det svåra är att få plats med dom hemma.

Ebba har verkligen gjort framsteg. Så pass att vi slipper åka till Stockholm på kontroll i September. Nu blir det i december istället.

Trodde inte klockan bara var sju när tjejerna kom in till mig i morse. Men eftersom Ted fortfarande var hemma, misstänkte jag att klockan inte var så mycket. Okristligt tidigt i mitt tycke. Klockan var sju. Det märks att man har lagt till med dåliga sovvanor på semestern. Man undrar hur det ska gå sen när man ska gå upp tidigt och köra barnen till dagis. Tänk om barnen hade gått på dagis här i Fredriksdal istället. Då hade man inte behövt gå upp 1½ timma innan man måste vara på plats. Dessutom hade man kunnat passa på att få lite motion på väg till dagis. Inte lika lätt när man är bilburen.

Det roliga är att dom bygger ett nytt dagis här i Fredriksdal. Spännande är det. Det ska ligga mitt emot där syrran med familj bor. Vilket betyder en gångväg på 5 min för oss. Kanon anser jag. Ska ringa några samtal ang. dagisbyte för oss. Det är ju inte bara att byta för oss. Tjejerna måste få assistent och sånt också. Men har fler med mig i ryggen som tycker att Linnea och Ebba skulle ha det bättre på ett "vanligt" dagis, än den specialavd. dom går på nu. Eftersom dom är så framåt med finmotoriken behöver dom få leka mycket med lite äldre barn som kan ge dom en "match". Dom jämnåriga och dom lite yngre bara jamsar med och låter dom styra och ställa.

Känner att jag får återkomma med hur det blir med ett dagisbyte. Tycker om personalen på det nuvarande dagiset. Men måste tänka på tjejernas utveckling. Dom behöver stimulans från "vanliga" barn. Visserligen har dom samarbete med de andra avdelningarna på dagiset. Men det räcker inte tycker jag.

Dessutom kommer inte tjejerna gå på samma skola sen som barnen på det dagiset dom går på nu. Sen vore det roligt att lära känna andra föräldrar i Fredriksdal. Har egentligen ingen aning om vilka som bor här som har småbarn.

Det mesta talar för att det blir ett byte, så fort dagiset är klart.

Igår hade jag en bra dag. Annars brukar måndagar vara riktigt tråkiga. Dock inte nu under semestern. Hemmet blir så tomt och tyst, när barnen åker till dagis och  mannen jobbar. En perfekt dag att storstäda på. Men nä, jag får inget gjort alls. Sitter ofta av tiden hemma medan tjejerna är på dagis. Men just denna måndag var ju faktiskt tjejerna kvar hemma. Dom har sommarlov en vecka till.

Så igår satte jag tjejerna till att måla med vattenfärger medan jag blandade ihop en laddning med bulldeg. Vattenfärger är väl det roligaste just nu tycker dom. Det och klippa i gamla kataloger.

För övrigt blev bullarna jättegoda och för en gång skulle blev det det antalet som står i receptet. Det lyckas man ju nästan aldrig med.

Mannen kom hem en sväng vid lunch och fick sig lite mat. Sen skulle han i väg på bankmöte och lite andra jobbärenden. Med sig hem på eftermiddagen hade han mitt paket från panduro. Måste säga att jag är imponerad över hur snabbt grejerna kommer hem egentligen. Beställde i torsdagskväll.

Paket var riktigt efterlängtat. Där i låg massa glitter i olika burkar. Färger som har varit slut i lager. Har lyktbeställningar där folk vill ha med sånt gliller som varit slut. Riktigt glad är jag!!

I paketet fanns även två barnsaxar till tjejerna. Innan har dom haft en liten sax och sen turats om med en nagelsax också. Kändes inte riktigt bra.

Har även en projekt på gång i tjejernas rum. Så beställde lite tyg som jag ska fixa lite med. Behöver köpa hem lite annat med innan jag kan slutföra projektet. Bilder kommer senare. Har även tänkt lägga in lite bilder på lyktorna jag gör. Busenkelt men ack så fint och roligt det är.

På kvällen tog vi en tur ut till Stoarp för att ta en fika med Ted´s kusin med familj. Riktigt trevligt var det. Skönt att komma hemifrån med. Få prata med vuxna lite med. Inte bara tjejerna.

Nu ska jag fixa lite lunch till tjejerna. Plättisar blir det.

Har inte orkat blogga på ett par dagar. Förkylningen som tjejerna hade för några dagar sen, har även drabbat mig. Men det är bara att vakna på morgonen och se glad ut.

Men vår vecka har sett ut så här hittills:

Måndag: Dagis för tjejerna. Slappardag för mig. Fixade och donade lite här hemma förvisso.Vilodag från cyklingen i och med halsont. Nystart med dieten utifrån resultaten från scanningen i tisdags.

Tisdag: Dagis för tjejerna. Cykling för mig. 26,36 min, 173 kcal, 1 mil. Kändes bra att cykla. Men tar det nog lugnt denna veckan. Vill inte bli mer sjuk än nödvändigt.

Bad i rehabbassängen på kvällen för tjejerna, mig och sambon. Vilka vattendjur dom har blivit. Linnea härjade på för fullt. Ebba var lite lugnare. Men lekte och sprattlade på bra hon med. Ebba flöt på egen hand med hjälp av armringarna. Första gången ingen av oss föräldrar släppt henne helt.

Onsdag: Dagis för tjejerna. Vilodag från cykeln. Ska dammsuga, ta hand om disken, och tvätta lite idag. Sotaren kommer någon gång mellan 10 och 14. Alltid lika skoj att sitta hemma och vänta på att han/hon ska komma. Kan man inte få en mer specifik tid.

Torsdag: Dagis för Linnea och delvis dagis för Ebba. Ebba bet av ena sin framtand i överkäken igår. Så vid 11 ska hon och jag åka och fixa till det i Jönköping. Så tanken är att jag ska hämta henne 10.15 och sen lämna tillbaka henne till dagis efter tandläkarbesöket. Hon borde vara tillbaka strax efter lunch. Sen blir det nog fika hos U innan jag ska hämta tjejerna igen.

Igår när jag kom till dagis för att hämta tjejerna, satt tjejerna och lekte med dockhuset. Gick och satte mig hos dom. Vid dockhuset fanns det ett lågt bord. Max 20 cm högt.

Helt plötsligt ställer sig Ebba upp på båda fötterna. Visserligen stödde hon sig väldigt mycket med magen på bordet. Men just momentet. Hon har inte direkt visat något intresse av att stå på fötterna innan. Hon har max satt ner en fot i golvet och stått på knä med det andra benet. Jag hoppas att hon fortsätter träna vid bordet på dagis lite varje dag. Ebba har alltid varit den som har haft svagast muskler. Tror att det blev så när hon bröt sig för lite mer än 1½ år sen och var först vadderad några veckor. Sen ny operation en månad efter första op. Totalgipsad i 4 veckor. Sen tog det ytterligare nästan en månad innan hon rörde sig obehindrad. Stel så det hette duga.

Men nu hoppas jag för Ebbas skull att hon får träna upp sina muskler och i och med det belasta sitt skelett så det blir ordentligt starkt.

Kämpa på Ebba liten!

Jag kan inte ens med ord beskriva hur jag känner för mina barn Ebba och Linnea. Dom är så härliga individer. Vilken utstrålning dom har. Dom fyller hela huset med glädje och skratt. Så mycket bus som det finns i deras små kroppar. Liten men naggande god, säger man ju.

Det spelar ingen roll om dom blir korta i rocken eller att vi får tillbringa flera nätter i rad på sjukhus pga operationer och dyl. Visst mår man dåligt över att se dom ha ont. Men all den tid här hemma där dom lyser upp ens vardag, får alla bekymmer att försvinna långt, långt bort i fjärran.

Att bara sitta och titta på Ebba och Linnea och se deras härliga leenden och deras härliga skratt. Det finns ingenting som slår det. Verkligen ingenting.

Tack Ebba och Linnea för att ni finns!

Det är ni som får mig att vilja gå upp på morgonen.

Det är så drygt att bara vänta ut Linneas sista vätskefyllda vattkoppor. Hon hade två kvar igår. Då hoppades jag att dom skulle ha hunnit torka tills idag, så båda tjejerna skulle kunnat gå till dagis idag. Det såg ut som att den ena var torr idag på morgonen. Men inte den andra dock. Men hoppas på i morgon istället. Det skulle vara så skönt med några timmar själv här hemma igen. Det var ett tag sen nu.

Dessutom märker man på tjejerna att det börjar bli dags att få åka och leka och sjunga på dagis igen.

Eftersom allt blir så tokigt med Linnea när jag ska hämta Ebba klockan två. Linnea somnar i bilen, sover medan jag hämtar Ebba i dörren på dagis. Tur att man har så bra personal på tjejernas avdelning. Svårt att få Linnea att vara vaken på vägen hem. Det är inte lätt att försöka hålla någon vaken medan man kör. Ebba somnar också i bilen på vägen hem. Men en kvart sovandes på dagen gör ingen skillnad på nattningen på kvällen. Där emot funkar inte Linneas långa sovtid på dagen. Sist var hon vaken ända till kl. 21 på kvällen för att hon hade sovit i bilen vid hämtningen. Därför har jag valt att ha Ebba hemma från dagis också, i väntan på att Linnea ska bli frisk.

Idag har tjejerna beställt gul play-doo-lera. Så det blir nog till att sätta fart med påklädning och medicinering nu, så leran blir gjord innan lunch.

Har inte orkat blogga på några dagar. Linnea fick vattkoppor i fredags. Hon har haft feber och strulat om nätterna mer än vanligt. Vilket är förstårligt. Hon sov dåligt om nätterna innan. Hon vaknar flera gånger om natten och gråter. Det är lite olika från natt till natt. Ibland är det mer klagan och ibland är det mer hysteriskt. I torsdags var vi och provade och hämtade Linneas fotskena som hon ska ha för att inte vadmuskeln ska bli för kort nu när hon har fått droppfot. Så därför sover hon lite mer oroligt för det. Ibland har vi fått plocka av den för att hon inte kommer till ro.

Och istället får hon ha den på dagen i några timmar. Skenan kan hon även tyvärr plocka av sig själv. Vilket inte är så himla bra. Hon fick välja mönster på skenan. Det blev lila camo, med lite hjälp av mamman i familjen. Tyckte det passade henne bra.

I lördags sov Linnea mellan 20 och 22. Vägrade sen att somna om. Var vaken till 00.30 Sov mellan mig och sambon. Men sov oroligt och grät från och till. Skulle vara intressant att veta hur länge detta ska hålla på. Just nu känns det som en evighet.

Känner mig städigt trött. Man bara går och väntar på att hon ska vakna och skrika. Har fått för mig att hon sover när hon gnäller/gråter. Tycker det ser ut som det.

Funderar på att lägga in en madrass till mig i tjejernas rum. Så åtminstone sambon får sova ostört, han som ska jobba. När man är så här trött önskar man att barnen sov middag fortfarande, så man själv kunde få gå och lägga sig och sova lite.

Nu tar vi nya tag och hoppas än en gång på en bra sovnatt.