Blev så grymt besviken här om dagen när jag var och hämtade tjejerna på dagis. Fröknarna sa då att att dagiset bara tar kort till någon sorts katalog. Alltså inga syskonkort.

Varför inte då kan man ju fråga sig. Det är väl en perfekt julklapp till mor- och farföräldrar och ha uppsatt hemma på väggen.

En teori är att fröknarna inte fixar det själva med alla barnen, som dessutom ska le fint på korten och inte vara rödgråtna i ansiktet. Det kan jag helt klart förstå. 

Men varför kan dom inte göra så att inom ett visst antal timmar får föräldrarna ombesörja syskonfotograferingen. Alltså se till så att barnet/barnen har rätt kläder och är glada. Fotograferingen ska givetvis utföras av en fotograf.

Tror säkert många föräldrar skulle ställa upp på den lösningen. Just för att få ett fotografi på sitt/sina barn. Det skulle jag defenitivt göra i alla fall.

Hur skulle ni ha gjort?

Hade ni lagt ner tid på att få barnen fotograferade på dagis?

Finns det syskonfotografering på ert/era barns dagis?

Funderar allvarligt på att gå och prata några ord med rektorn om detta. 

Förstår inte varför jag oroade mig så dant för hörselundersökningen tidigare idag. Allt gick galant! Båda tjejerna fick sina öron godkända. Vi ska tillbaka om ett år igen. Det är lite lagom långt emellan gångerna. = D

Först fick dom höra på ljud, mörka och ljusa. När dom tittat åt rätt håll, fick dom se en snutt av pippi långstrump. Audionomen mätte även ljud inne i örat med en sån där apparat som används på nyfödda på bb.

För att tjejerna var så duktiga, fick dom varsin liten sak. Ebba valde en glittrig sköldpadda och Linnea valde ett glansigt klistermärke.

Idag är det dags. Det jag är mest rädd och orolig för. Tjejerna ska på hörselundersökning. Som en del i handikappet kan OI-barn få hörselnedsättning. Men jag tror inte det kommer för än i skolåldern om det över huvudtaget kommer alls.

Vet inte riktigt varför jag är rädd för att få beskedet att dom har nedsatt hörsel. Min farfar hade hörapparater på båda öronen. Det var väl inget fel med det. Han var min farfar ändå. Liksom Ebba och Linnea kommer att fortsätta att vara mina tjejer, fast dom har hörapparat. Om det nu kommer att bli så.

Jag hoppas bara att Ted tänker följa med. Lite lättare att ta ett barn var. Vill inte att det ska bli som hos tandläkaren. Att man inte riktigt vet vilket ben man ska stå på.

Skriver en uppdatering i eftermiddag om hur det har gått hos audionomen.

Till Fredrik och Kristina:

Vilken av typerna har Erik? Ebba och Linnea har typ 3. Men i benbrottsväg känns den inte så svår som alla säger. Dom har haft förhållandevis få benbrott.

Visste ni redan under graviditeten att er kille hade OI? Eller fick ni reda på det vid ett senare tillfälle?

Vi fick reda på det när tjejerna var 3 dagar gamla. Men det syndes redan i magen att benen var korta och kurverade som det så fint heter. Framförallt lårbenen då. Men då visste inte läkaren varför dom var korta.

Vi har 5 operationer framför oss under hösten. Ett lårben på Linnea och båda underbenen på båda barnen. Det är ju inget man direkt längtar efter, men det ska bli skönt att få det gjort.

Det tråkiga är det nu är det ju bara Henrik kvar som OI-läkare.

Hoppas vi hörs av snart igen! Kul att utbyta erfarenheter. Om ni vill det vill säga.

                   / Katarina

...är spjälsängarna ett minne blott. Vi körde först en provnatt på deras små madrasser. Det funkade kanon. Förutom att jag tyckte att madrasserna var lite för små. Så nu ikväll drog jag ner två 80x200cm madrasser från vinden. Lite bökigt att bädda underlakanet. Tänker köpa lakan med resår. Det är mycket smidigare.

Ebbas madrass kommer att vara fullängd på i fortsättningen med. Där kommer det bli lite myshörne aktigt. Med kuddar och sånt. Linneas madrass ska kapas av ca 30 cm på i alla fall. Fast det jobbiga då, är att inte lakanen med resår funkar så bra. Men det är väl bara att testa och se.

Lite mer stimmigt idag vid läggningen. Linnea ville inte riktigt ligga på kudden, utan sätta sig upp ideligen. Hon var rätt uppspelt med. Låg hos henne en liten stund när hon vaknade till efter någon halvtimmes sömn.

Mysigt!

Ikväll sover tjejerna på spjälsängsmadrassen nedanför spjälsängen. Tänkte att det var en bra mjukstart inför det riktiga bytet från säng till madrass. Om det inte skulle funka, så skulle det ju bara vara att lägga i madrasserna i sängarna igen och vänta till ett senare tillfälle.

Vi kom hem från svärfar och C strax innan nio. Så tjejerna var nog rätt trötta men inte griniga. Läggningen gick näst intill perfekt. Pyjamas på, ligga på madrassen och vänta på vällingen, dricka välling och lyssna på saga på cd. Sen gick jag in och satte mig och läste några korta sagor. Ebba somnad under tiden jag läste och Linnea strax efter jag läst färdigt.

Medan tjejerna skulle vänta på vällingen "rymde" Linnea till leksaksgaraget. Men sa åt henne att gå och lägga sig. Givetvis gjorde hon inte det. Så jag lyfte henne helt enkelt tillbaka till madrassen. Inga protester och inget gnäll. Vi får väl se hur det blir dom kommade kvällarna.

Punkt slut!

Bakade bullar för ett tag sen. Fick då hjälp av två hjälpredor. Det var jättemysigt. Det kommer jag göra om igen med dom.

I morse när jag satt på golvet i tjejernas rum och vek tvätt, höll Linnea på att kava med hennes dockvagn över tröskeln ut till hallen.

Helt plötsligt säger hon. Fan! Jag tänker, jag säger inget, då kanske hon slutar. När hon kavat lite till och bökat massor på tröskeln. Säger hon: Fan, inte heller!

Då kunde jag inte hålla mig för skratt. Det kom så spontant och självklart. 

Hon kunde ju inte få över dockvagnen, så då var hon tvungen att bli lite arg och det uttryckte hon med ord.

Pga att jag skrattade, var hon självklart tvungen att säga fan några gånger till.