... såg tjejerna ut så här.

Vad deras hår har vuxit sen dess.

Klicka på bilderna, så blir dom större.

Baka negerbollar kan vara väldigt kladdigt.

Linslusen Ebba.

Syskonen bus.  

Vilken fin kombination.

Måla händer på altandörren var skoj. Linnea ville gärna göra några. Men Ebba ville inte får färg på handen, för en gång skull. Det var svårt att få färgen lagom tjock, så den inte skulle rinna iväg på fönstret.

Igår när tjejerna var i sitt rum och jag stod i köket, försökte Linnea byta blöja på Ebba som låg på rygg på golvet.

Vilket innebar att hon försökte ta av Ebba byxorna och lossa på tejpen till blöjan.

Man kan inte annat än att skratta åt dom.

Tycker det är riktigt kul att dom kan leka med varandra.

Dom sitter ofta på varsin sida om docksängen och bäddar och fixar med dockan.

Men givetvis blir dom osams väldigt ofta också.

Härom veckan tappade tjejernas kusin en tand hemma hos oss. Gissa vem som också hade tappat en tand då.

Jo, Linnea givetvis.

Ebba sover gott om natten och somnar först av båda barnen på kvällen. Där emot Linnea är svårsövd  och vaknar flera gånger på natten och gapskriker. Hon är inte direkt ledsen. Utan mer rädd. Hela denna veckan har hon vaknat och antingen hasat in till oss eller så har någon av oss legat inne hos henne. Det har inte blivit så bra sömn dom senaste nätterna, kan man säga.

Igår när hon började gapa skulle jag gå in till henne. När jag drog bort draperiet, satt hon precis innanför. Blev måttligt rädd. Trodde hon satt i sin säng fortfarande. Men det var bara att lägga sig hos henne en stund, så hon kunde somna om. Som tur va, kom hon inte in till oss för än tjugo över sex i morse. Tror hon somnade om en stund, till klockan ringde kvart i sju.

Hoppas att Linneas nattskräck går över snart, så vi kan få sova ordentligt igen. 

För någon vecka sen ringde A från Astrid Lindgrens Barnsjukhus. A samordnar operationerna som Ebba och Linnea har och ska genomgå.

Nu har vi fått tid till underbensoperationerna. Båda underbenen på båda barnen. Som jag har väntat på just de här operationerna. Varför ska jag förklara sen.

Vi åker upp 30:e november, för inskrivning. Ebba opereras 1:a december (tisdag) och Linnea opereras dagen efter. Går allt bra, hoppas jag på att vi är tillbaka hemma igen på fredagen. Underbenen är mer avancerat att operera rakt eftersom det är två ben i det benet. Men tror att tjejerna kommer att kunna röra sig mer efter operationen. Lårbenen använder dom ju mer och det känns mer när benet är av eller när dom opererats. Lårbenet är ett väldigt stort ben i kroppen. En fördel är ju också att benen inte är av när vi åker upp dit. Så har det ju varit i stort sett alla andra gånger vi varit inlagda.

Nu till varför jag har väntat på dessa operationer. För det första. Belastningen på underbenen kommer rakt uppifrån och inte ute på böjen. När belastningen inte kommer rakt uppifrån, kan det orsaka fler benbrott. Skulle tippa på att det blir spikar i underbenen med. Precis som i lårbenen. För det andra, så kommer det bli lättare för framförallt Ebba att stå på fötterna. När hon står nu (med hjälp av mig), så belastar hon bara på tårna eller utsidan av fötterna. Linnea har ju stått och gått innan hon bröt lårbenen. Så tror inte att det gynnar henne lika mycket utvecklingsmässigt som för Ebba.

För det tredje. Jag kan köpa riktiga vinterskor till tjejerna i år. Det ska bli så kul. Eftersom dom har kroken längst ner på benen, så kan dom inte ha annat än väldigt låga skor. Som sandaler exempelvis. Är så trist att alltid bara ha raggsockar på dom. Visst funkar det. Men det är inte roligt.

Tack och lov för att mina barn kan och får opereras!

Jag tror och hoppas att andra föräldrar till OI-barn känner samma sak.

Eftersom varken Ebba eller Linnea inte har kunnat öppna köksskåpen eller varit intresserade av det innan. Har vi inte behövt barnsäkra skåpen. Idag när jag var inne i vardagsrummet, hörde jag att det prasslade ute i köket. Gick ut för att kolla vad det var. Där satt Ebba med hinken med maskindisktabletter framför sig och pillade med några utan plast. Blev riktigt arg på henne och gjorde klart att man inte fick leka med sånt. Tvättade av henne om händerna och tittade henne i och runt munnen. Luktade i munnen på henne med för att kunna utesluta att hon stoppat något i munnen. Vid första anblick verkade det som att hon INTE hade haft någon tablett i munnen. När tjejerna druckit sin välling, ringde jag till rådgivningen på akuten i Jönköping. Sköterskan jag pratade med trodde inte heller hon hade ätit någon eller haft någon i munnen. För hon verkade inte ha ont i munnen och eftersom hon klarade av att dricka vällingen var det säkert att hon inte ätit. Sköterskan sa att Ebba i så fall borde ha ont i munnen och vara gnällig/ledsen.

Så nu känner jag mig lugnare och inte alls orolig.

Men jag har lärt mig att inte underskatta mina barn. Nu blir det barnsäkert i köket.

Mammas små trollungar. Världens mysigaste ungar.