Idag åkte jag och Carro med våra barn in till Nässjö. C skulle byta Neos mössa mot en större. Så då passade jag på att titta efter höstmössor till tjejerna. Hittade även lite annat till dom.

Bl.a långärmade tröjor,velour byxa och dessa vantar. 

Allt hittades på Lindex. Ebba och Linnea har i stort sett bara kläder från Lindex bortsett från dom ärvda.

Strax efter fem i eftermiddags ringde dom från operationen, att Linnea var "vaken" och hade rullats in på uppvaket.

Så det var bara att plocka med sig sin bok och knalla ner till våningen under.

Vi fick vara nere på uppvaket i 1½ timma. Linnea sov under större delen av tiden där nere. Hon vaknade till då och då och sa ett par ord för att sen vända på sig och somna om.

Det är rätt intressant att sitta på uppvaket. Alla dessa olika livsöden. Någon har bandage runt hela huvudet, någon har armen i sträck. En annan som gråter och har ont.

Alla dessa lugna och tystlåtna föräldrar som sitter på stolar eller i fotöljer och antingen pratar med sina barn eller läser en tidning. Personalen som går runt hos dom olika patienterna och mäter andningen, tittar på värdena på skärmen. Skriver lite på ett papper. För att sen gå iväg till nästa patient.

Linnea blöder lite från såret på låret. Inte ovanligt säger doktorn. Tror att Ebba har blödit någon gång efter att hon opererats. Uppe på avdelningen fick skruttan ett tryckförband över vadden. Nytt hb värde ska tas kl. 22 ikväll. Hoppas allt är bra då, så att hon slipper få blod i natt också.

När allt var fixat här uppe, somnade Linnea om igen och sov en timma till.

Nu har hon ätit en piggelin och druckit lite saft. Blir väl en flaska välling om någon timma eller så.

Nu är Linnea nere på operation sen ett par timmar tillbaka.

I och med att hon är rädd om sitt ben/ har lite ont, blev hon ledsen när jag skulle lyfta upp henne från sängen till min famn. Hon lugnade sig lite när hon satt i knät.

Av någon anledning kom det några tårar hos mig medan Linnea satt i knät. Tror dom i personalen lyckades se det, för dom blev mer gulliga på något sätt. Frågade om jag hade ätit ordentligt m.m Sen sa dom att dom skulle ta väl hand om min prinsessa.

Det var mycket sorgligare denna gången. Dels tror jag att det beror på att jag själv är sjuk denna gången. Sen tror jag att det beror på att allt släppte. Annars brukar ju Ted vara med och dela på ansvaret. Nu släppte nog all spänning. Nu var ju allt jag oroat mig för nästan över. Sövningen var det sista på programmet som jag oroade mig för.

Nu ska jag ta och traska iväg till apoteket för att köpa lite nässpray till mig. Måste passa på nu medan Linnea är på operation. Sen blir det svårt att komma iväg.

Nu har Linnea duschat för sista gången inför operationen. Fick hjälp idag med av en sköterska. Så skönt att bara kunna vara med och försöka stötta Linnea, istället för att behöva tvätta henne själv.

Även denna gången skrek hon under nästan hela duschningen. Känns trist att hon fortfarande inte gillar det. Men tror det mest beror på att hon är rädd och känner av lite smärta i benet nu när hon inte har något vadd. Vadden ger en form av trygghet.

Tror det hade varit annat om hon skulle opereras när hon inte har brutit sig. Då finns det ingen smärta sen innan. Ingen rädsla som förstör.

Vi (jag och Linnea) åkte hemifrån strax efter tre i eftermiddags. Försökte fokusera istället för att bli ledsen när jag klev in i taxin och lämnade Ebba bakom mig. För det var det som kändes mest jobbigt. Att lämna min lilla skrutta hemma. Men vet att hon har det bra med pappan.

Taxichaffören var trevlig och vi pratade en stund. Linnea somnade efter någon mil. Sov sen ett par timmar. Märkte att hon blivit kletig i ögonen när hon sov. Jippie, tänkte jag. Nu har hon också fått ögoninflammation, precis som Ebba. Tänk om operationen blir inställd nu. Nervositeten tilltog rätt rejält. Värre blev det när Linnea hostade ett par gånger. Nu är det kört tänkte jag. När vi kommer upp där, blir vi hemskickade utan operation pga hon är för sjuk för att sövas.

Men det verkade lugnt. Hon hostade inget mer och ögoninflammationen var inget hinder för sövning.

Slängde in lite mat i föräldrakylen efter att jag satt på Linnea ett emlaplåster. Vi åt gorbys pirog som sen middag. Bättre än inget skulle jag vilja säga.

När vi nästan var färdiga med maten, kom en sköterska in och pratade lite med oss. Kände mig otroligt lugn och inte alls nervös eller uppjagad. Linnea verkade rätt lugn och avslappnad med.

Sen var det dusch på schemat. Eller bad snarare. Linnea fick sitta i en balja. Men det var inte poppis ändå. Hon skrek näst intill hela tiden. Hade hjälp av samma sköterska som pratade med oss när vi åt.

Kände mig inte alls så illa berörd av hennes skrik som jag gjort innan. Tror det beror på hjälpen jag fick.

När vi kom till sjukan, fick jag reda på att samma sjuksköterska som hade skrämt halft ihjäl Linnea vid en annan nålsättning. Skulle sätta nålen på henne ikväll. Bad då om en annan. Träffade på denna sjuksköterska ute i korridoren. Hon undrade varför vi inte ville att hon skulle sätta nålen. Sa sen att hon var den som var bäst på att sätta port a cart nålar på hela avdelningen. Kör i vind, tänkte jag. Jag ger henne en andra chans.

När sen väl nålen skulle sättas, var Linnea lugn och fin. Hon lyssnade på vad jag sa och skrek ingenting. Men hör och häpna, vem tror ni inte lyckades sätta nålen på Linnea. Inte jag i alla fall.

Först använde hon för lång nål. Den byttes mot en kortare. Men när hon väl satt i den korta i porten, kom det inget blod som det ska göra. Kände mig lite skadeglad. I och med att Linnea var lugn och inte alls rädd, kände jag mig bara skadeglad.

Så ny nål ska sättas i morgonbittit kl. 8. Så det blir till att gå upp tidigt i morgon för att sätta på ett nytt emlaplåster.

Efter lite välling, sover nu skruttan i sin säng här bredvid min säng. Hon har varit så duktig och så samarbetsvillig idag.

Uppdaterar vidare i morgon. Operationen blir kl. 12

Till intresserad läsare:

Försöker tänka tillbaka och kan nog säga att det ungefär är lika vad det gäller benbrott hos tjejerna.

Kanske att Ebba har brutit sig fler gånger. Tror det beror mest på att Linnea är igång mer och stärker sitt skelett och bygger muskler. Ebba är mer stilla och sitter och pysslar med leksakerna inne på sitt rum.

Men tycker ändå att vi har varit väldigt skonade från benbrott under en ganska lång tid.

Till läsare av din blogg:

Väldigt kul att höra att du läser min blogg regelbundet. Var rädd för att ingen ville läsa om mitt livsöde.

Det är många som säger att man tänker sunt och är stark. Men inombords känner jag mig inte så stark alltid. Men har valt att vara stark för mina barns skull. Dom behöver mig. Oftast tänker man inte på det. Man gräver ner sig och stänger in sig i sina egna tankar. Och tycker allt är så jobbigt. Det kommer lite i perioder.

Både jag och min sambo har bestämt att det inte blir fler barn. Dels för att han har två barn sen innan och dels för att jag tycker att jag drar det största lasset själv med tjejerna. Jag pallar nog inte ett barn till. Dessutom var min graviditet ganska traumatisk och tiden efter förlossningen.

Tycker det är riktigt kul att läsare kommenterar mina inlägg. Fortsätt gärna med det.

/ Katarina

Idag när vi skulle hämta tjejerna på dagis för att åka till Monkey Town i Jönköping, tramsade Linnea som vanligt. Rullade runt på golvet och himlade med ögonen. För att i nästa stund sitta upp och snurra runt liknande break dance. Vi tänkte väl inte så mycket på det. Så brukar hon ju göra.

När hon satt upp fick hon lite för mycket bakåtlut, så hon parerade med att luta sig framåt. Troligtvis slog hon i hälen för hårt, vilket gjorde att hon då fick en knäck på kurveringen på lårbenet.

Tur i oturen är att det är det oopererade benet som är brutet. Hade tänkt att ringa upp till Stockholm i nästa vecka och fråga om vi kunde operera Linneas högra lårben inom ett par veckor. Vi har ju 4 underben som ska opereras i höst med.

Det stora problemet var att där stod vi med en mobil utan sjukhusnummer i. Hade ett nummer till A som samordnar operationerna på den avd. där E och L legat inlagda. Men när jag väl kom fram till henne hade hon gått för dagen.

Fick sen via nummerupplysningen tag på avdelningen där vi brukar vara inlagda. Prata då med en sjuksköterska som hade väldigt mycket att göra. Väntade bra länge innan en ortoped ringde upp. Han tyckte att vi skulle vänta tills i morgon med röntgen på akuten. Eftersom det är minst folk där då. Det var ingen panik och åka dit och röntga eftersom det inte skulle göra någon skillnad.

Givetvis jobbade inte ortopedspecialisten eller någon annan ortoped som kan utföra operationer på OI-barn i helgen. Det är som vanligt!

Men jobbigast är nog när hon spänner sig. Då känner hon att det gör ont i benet och då spänner hon sig lite till och så blir det panikskrik av det.

När hon får panikskrik, klamrar hos sig fast runt halsen på en. Jag hoppas hon känner trygghet i det.

Linnea somnade runt nio ikväll, alldeles utmattad. Har sovit en timma i stöten. Vaknat och spänt sig. Troligtvis för att hon försökt flytta på sig lite. Jag hoppas hon får sova lite längre pass nu i natt. Annars blir det en jobbig dag i morgon för alla inblandade.

Jag vet att vi någon gång, tror det var i våras vid bad om att få utskrivet stesolid. Det är en muskelavslappnande medicin. Antingen slappnar musklerna av eller så blir man spidad som en duracell kanin. De gånger Linnea har fått det, har hon blivit lugn och börjat vara sitt normala glada jag. Men vet inte varför vi aldrig fick receptet utskrivet. Det hade varit bra och haft det nu.  Så det ska jag tjata till mig i morgon på akuten av läkaren där.

Denna kvällen önskar jag inte ens min värsta fiende.

När vi kom hem från dagis idag bakade vi lite, tjejerna och jag.

Linnea och Ebba var jätteduktiga på att hjälpa till. Hälla i dom olika ingredienserna i skålen. Nyfiket titta på medan mamman vispade med elvispen.

Vi bakade negerbollar och kokoskakor. Försökte mig även på att baka petit chouer. Tyvärr sjönk dom ihop när dom kommit ut från ugnen. Ska prova att göra nya i morgon. Tror jag vet vad som gick fel.