Hjälpa pappa att göra pizza är roligt och intressant.

Tjejerna för två veckor sen

Så anser jag om att vaccinera mot svininfluensan. Ska man chansa att vaccinera barnen och riskera att dom drabbas av biverkningarna. Eller ska man chansa och inte vaccinera och hoppas på inte någon av oss får svininfluensan eller att någon av följdsjukdomar (ex. lunginflammation) drabbar dom.

Tycker det är så svårt att ta ställning till hur man ska göra. Det är lite rysk roulett över det hela. Tror att fler med mig känner så.

Pratade med en sjuksköterska uppe i Stockholm på OI-teamet. Hon sa så här: Vi rekomenderar att OI-barn med typ 3 (den typen som Ebba och Linnea har) vaccineras mot svininfluensan pga att det är väldigt vanligt med scolios hos dessa barn. Enligt henne var det väldigt lätt att få lunginflammation pga scoliosen. Nu är det så här att för ca 10 år sen började läkarna ge aredia (medicinen som bl.a stärker skelettet) från 3 mån ålder till vissa OI-barn. Tack vare medicinen så har scoliosen minskats eller helt uteblivit från dessa barn.

Så nu är ju då frågan. Är det värt att chansa och tillåta vaccinera barnen om det nu är så att scoliosen är bättre hos dessa barn och risken för lunginflammtion är mycket mindre. Gah! Vad svårt det ska vara då.

Jag velar lite fram och tillbaka om Ebba och Linnea ska vaccineras. Ted däremot verkar vara mer övertygad om att tjejerna inte behöver vaccineras.

Hörde idag på dagis från en förskolelärare där att det finns risk för att man kan bli förlamad som en av biverkningar av vaccinet.

Fick iaf en hemsida som man kunde gå in på och läsa om allt som har med vaccinet att göra. Har inte hunnit gå in och läsa där själv. Men ska göra det i morgon. Då kanske man lättare kan ta ställning. Ska prata vidare med K på BVC och andra inom läkarvården. Vill göra rätt val!

Eftersom jag har påpekat för BVC och även dagis att Linnea är väldigt mammig och har ett trots av dess like. BVC sa att hon kommit in i 3-års trotsen. Grattis till oss!

Så igår när Ted påtalade att han skulle bort till sin pappa och greja med en plattklipp. Ett verktyg man kapar betongplattor med. Så krävde jag att Linnea skulle få följa med. Vilket hon sen fick göra trots protester från Teds sida. Under tiden dom var iväg fick jag möjlighet att umgås bara med Ebba. Vilket var mycket uppskattat från både min och Ebbas sida.

Vi läste böcker, övade på färger och byggde lego. Hade potträning och blandade välling.

Jag vill verkligen umgås med bara Ebba flera gånger. Linnea tar så stor plats att Ebba hamnar i skymundan.

Ska fortsätta att jaga på Ted att vi ska dela på tjejena och göra olika saker med dom. Tror det gynnar pappa barn relationen och mamma Ebba relationen. Samt får Ebba att växa och vilja ta plats här hemma.

Idag efter dagis var det dags för två års kontroll på BVC. Lite sent, eftersom dom fyllde två år i juni. Men det var ingen panik med det sa K på BVC.

Båda tjejerna var mycket skeptiska när vi kom in på rummet. När sen det var dags för vägning och mätning, bröt Ebba ihop. Hon gillar inte alls att bli avklädd och sen sitta på vågen. Inte heller att ligga vid måttbandet. I och med att man inte riktigt vågar ta i och dra i benet så mycket, så gäller det att Ebba är lugn och samarbetsvillig, annars går det inte att mäta henne. Så det är en stor utmaning att få henne mätt. Utmaningen är egentligen att få henne så pass trygg och lugn att hon vill hjälpa till att sträcka på benet själv.

Linnea var lite lättare att mäta idag. Var inte lika ledsen och hjälpte till ganska mycket själv. Vågen är ju inga problem även fast dom är ledsna.

Linnea väger 11,5 kg och är 74 cm lång.

Ebba väger 10,2 kg och är 73,5 cm lång.

Små tjejer men naggande goa!

I början mådde jag skitdåligt över att dom var korta i rocken. Men nu bryr jag mig inte lika mycket. Visst tycker jag att det är trist. Men vad ska man göra åt deras längd. Dom får medicinen som gör att skelettet blir starkt och att skelettet ska orka växa. Mer kan vi inte göra. Utan bara att acceptera läget.

Det spelar ingen roll hur mycket dom växer. Bara att dom växer. Man undrar ju hur små dom hade varit om dom inte hade fått medicinen varje månad sen dom var 3 månader gamla.

Kommer vara evigt tacksam för att Ebba och Linnea har fått möjligheten att få medicinen.

Igår var det ju som sagt utvecklingssamtal på dagis. Det var två fröknar med. Dom som är ansvariga för Ebba och Linnea. Samt en från Nässjö kommun. Hon från kommunen fixar bl.a. dagisplatser till barn som har något form av handikapp. Hon ordnar även med dagistaxi och har en verksamhet som kallas Drömslottet. Förr kallades det Bushuset. En mycket trevlig människa. Väldigt lätt att prata med.

Om Linnea

Det som togs upp på utvecklingsamtalet var hur Ebba och Linnea är som personer. Linnea är en mycket bestämd dam. Som på dagis bestämmer vem som ska bära henne och vem som ska köra vagnen. Men självklart låter inte fröknarna Linnea få som hon vill jämt. Hon försöker även bestämma över Ebba. Men eftersom Ebba har vuxit på sig lite nu. Så låter hon inte Linnea bestämma över henne lika mycket längre. Hemma är Linnea också väldigt bestämd och blir grymt arg om det är något som går emot henne. Funderar på om hon är frustrerad över att hon inte kan ta sig fram som hon vill och hur hon vill. Jag menar, en snart 2½ åring rör sig ju obehindrad vid det här laget. Linnea stjärthasar ju bara fortfarande. Så visst förstår jag henne i så fall.

Linneas språk är mycket välutvecklat. Hon använder sig mest av tre till fyra ords meningar. Tycker att hon pratar mycket rent och det är lätt att förstå vad hon säger och vill.

Hon kan vissa färger. Den färgen hon alltid kan är orange. Dom andra är lite mer tveksamma. Som snart 2½ åring ska man egentligen inte kunna färger. Så det känns extra kul att tjejerna redan har lärt sig vissa färger.

Det som personalen ska tänka extra mycket på är att dom är före i språk och förståelse utvecklingen. Så dom inte tas för att vara yngre pga deras längd. Detta gäller båda tjejerna. Samt att informera andra dagisfröknar om detta, då det finns lite äldre barn på andra avdelningar som klappar på tjejerna som om dom vore hundvalpar. Det gillar jag inte.

Om Ebba

Sen Linnea bröt benet nu i september och var borta först och främst från dagis och sen även var iväg med mig till Stockholm i några dagar. Har Ebba vuxit som person väldigt mycket. Hon pratar mer och visar tydligt vad hon vill och inte vill. Hon låter inte Linnea köra över henne lika mycket längre. Innan accepterade Ebba att Linnea tog leksaker ur hennes händer. Men nu kan hon bli riktigt arg och sur på Linnea. Ebba har tagit mer plast i rummet. Både på dagis och hemma. Vilket jag tycker är kanon. Innan var Ebba den lilla grå musen i hörnet, som inte krävde något och åkte med på ett bananskal. Så det var tur i oturen att Linnea bröt sig, för då fick Ebba chansen att utvecklas lite. I början trodde vi att Ebba skulle falla tillbaka till grå mus stadiet igen när Linnea kom tillbaka till dagis igen. Men hon vill och tar sin plats i rummet fortfarande. Så det känns skönt.

Samma sak gäller med Ebba som Linnea, att hon är före i språk och förståelseutvecklingen. Så då ska hon också behandlas efter det. Ebba har lite svårare med färgerna. Hon kan också den oranga men har svårare än Linnea med resten. Hon försöker och vi övar i stort sett varje dag med båda tjejerna. Mest på skoj, inte så mycket allvar.

På dagiset ska dom ta in några små stolar och ett litet bord, som dom ska kapa av benen lite på. För nu har dom kommit in i det stadiet där det ska lagas mat och vi har fika stunder med deras servis. Dom ska även fixa en liten spis som tjejerna kan laga lite mat på. Eftersom dom inte står, så ska den vara lagom hög, så dom kan sitta på golvet och laga mat.

Vi pratade även om ståträning för att uppmuntra framförallt Ebba att vilja stå på fötterna. Hon har varit totalt ointresserad innan. Men intresset har ökat lite nu. Linnea ska också uppmuntras att ställa sig upp och våga lita på att benen håller. Innan hon bröt sig i våras, stod hon med stöd och kunde även ställa sig upp för egen maskin utan stöd. Hon gick även med lära-gå-vagn. Men det mesta försvann i samband med benbrottet i våras och det sista försvann när spikarna flyttade på sig.

Vi vill ju gärna att tjejerna ska lära sig gå. Men när spelar ingen roll.

Tid för nästa utvecklingsamtal blir i början av februari.

Ikväll innan kvällsmaten när jag bytte blöja på Ebba, sa hon: Ebba kissnödig innan jag skulle ta på den nya blöjan. Hon fick sitta en stund på pottan medan jag bytte blöja på Linnea. När sambon kom med Ebba, hade hon kissat i pottan. Sambon sa att hon hade t.o.m ropat att hon var färdig. Undra om detta var en ren tillfällighet, eller håller hon på att bli torr?

Hur var det när era barn var på väg att bli torra på dagen? Alla erfarenheter och tips mottages gärna.

Är så stolt över min "stora" tjej.

Satt och letade efter dopsidor för Carros räkning. Hennes Neo ska döpas i mitten av oktober. Hittade då en av sångerna som vi hade på tjejernas dop. Det är Linn Maria som sjunger den. Himlen måste sakna en ängel. Tårarna rinner fortfarande när jag hör den och jag ryser i hela kroppen. Att en sång kan påverka en så mycket.

På tjejernas dop hade vi en solist. Hon sjöng jättebra. I slutet av Himlen måste sakna en ängel, ändrade hon i texten och sjöng: himlen måste sakna två änglar... Då blev jag rörd till max. Så känslofyllt och underbart.

Vilken ära det är att ha fått blivit mamma till Ebba och Linnea. Dom är det bästa som har hänt mig. Tänker aldrig vika från deras sida. Tänker finnas där för dom, i glädje och i sorg.

Det var meningen att just Ebba och Linnea skulle hamna i vår familj. Så underbara barn jag har. Vilken kämparglöd dom har och dom sprider glädje runt omkring sig.

Mamma älskar er Ebba och Linnea!

Lyssna på Himlen saknar en ängel här.