Första veckan i nya skolan startade hur bra som helst. Bra magkänsla med lärare och assistenter. Bra kommunikation rakt igenom. Nu känns det som att vi arbetar mot samma mål.
Men iom att det varit lite si och så förut har man taggarna utåt så fort minsta lilla händer. Så jag reagerade direkt när jag i torsdags fick ett mess från Nea att Ebbas lift inte funkade. Tänkte, varför har dom inte hört av sig från skolan tidigare under dagen. Hon behöver den ett par ggr om dagen där. Men den hade gått sönder då när hon skrev till mig. Men det visste jag inte då.
Så jag kastade mig in i bilden och gasade iväg mot skolan för att hjälpa Ebba. Körde ifrån körkort och allt.
Väl där så hjälpte jag till med det som behövdes och som bonus fick jag chans att prata en kort stund med tjejernas sjukgymnast och arbetsterapeut som skulle dit av en annan anledning.
Så i torsdags innan jag åkte hem, beslutade jag och assistenterna att jag skulle hjälpa till på fredagen i väntan på reparatör. Efter mycket jagande från skolans håll lyckades dom till slut få tag på ansvarig. Dessa skulle skicka någon i början på nästa vecka. Så på måndag och kanske även tisdag räknar jag med att åka till skolan och stötta upp vid behov. Hur skulle jag kunna ha ett jobb utanför hemmet när sånt här händer?