Jag kan inte ens med ord beskriva hur jag känner för mina barn Ebba och Linnea. Dom är så härliga individer. Vilken utstrålning dom har. Dom fyller hela huset med glädje och skratt. Så mycket bus som det finns i deras små kroppar. Liten men naggande god, säger man ju.

Det spelar ingen roll om dom blir korta i rocken eller att vi får tillbringa flera nätter i rad på sjukhus pga operationer och dyl. Visst mår man dåligt över att se dom ha ont. Men all den tid här hemma där dom lyser upp ens vardag, får alla bekymmer att försvinna långt, långt bort i fjärran.

Att bara sitta och titta på Ebba och Linnea och se deras härliga leenden och deras härliga skratt. Det finns ingenting som slår det. Verkligen ingenting.

Tack Ebba och Linnea för att ni finns!

Det är ni som får mig att vilja gå upp på morgonen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Första veckan i nya skolan startade hur bra som helst. Bra magkänsla med lärare och assistenter. Bra kommunikation rakt igenom. Nu känns det som att vi arbetar mot samma mål. Men iom att det varit lite si och så förut har man taggarna utåt så fort ...

Lite nervöst men spännande var det för tjejerna att få börja skolan igen i tisdags. Särskilt med tanke på att Linnea och Ebba har pluggat hemifrån sedan början på mars pga covid -19. Vi har följt utvecklingen av pandemin under sommarlovet och fatta...

Tog mig äran att göra syrrans yngste grabbs doptårtor. Tårtorna skulle gå i blått och vitt. En med bebis på och en med skor på. Eftersom jag precis fått hem en ny utstickare till en barnsko, ville jag testa den. Så denna gången blev det inga conver...

Rensar bland barnens tuschpennor. Så tråkigt. Men det måste göras....