• Att jag har så otroligt charmiga barn och som kan uttrycka sig så verbalt bra. Kanske både på gott och ont. Deras charm överglänser helt klart allt det jobbiga med handikappet.

• Att min sambo eldar så flitigt. Skönt att komma hem till ett varmt hus.

• Att det är varmare ute. Det är skillnad på uppåt 20 minusgrader och ett par. Nu kanske man kan vara ute med barnen och åka pulka. Dom är ju inte så rörliga ute. Fryser direkt i pulkan.

• Att tjejerna verkar snart bli friska från förkylningen. Mycket är nog tack vare ventolinet och pulmicorten, som tjejerna är så duktiga att inandas nu mer. Verkar som att förkylningsastman håller på att växa bort. Behöver inte alls använda medicin så ofta längre. Och inte ens vid varje förkylning.

Har inte orkat blogga på några dagar. Linnea fick vattkoppor i fredags. Hon har haft feber och strulat om nätterna mer än vanligt. Vilket är förstårligt. Hon sov dåligt om nätterna innan. Hon vaknar flera gånger om natten och gråter. Det är lite olika från natt till natt. Ibland är det mer klagan och ibland är det mer hysteriskt. I torsdags var vi och provade och hämtade Linneas fotskena som hon ska ha för att inte vadmuskeln ska bli för kort nu när hon har fått droppfot. Så därför sover hon lite mer oroligt för det. Ibland har vi fått plocka av den för att hon inte kommer till ro.

Och istället får hon ha den på dagen i några timmar. Skenan kan hon även tyvärr plocka av sig själv. Vilket inte är så himla bra. Hon fick välja mönster på skenan. Det blev lila camo, med lite hjälp av mamman i familjen. Tyckte det passade henne bra.

I lördags sov Linnea mellan 20 och 22. Vägrade sen att somna om. Var vaken till 00.30 Sov mellan mig och sambon. Men sov oroligt och grät från och till. Skulle vara intressant att veta hur länge detta ska hålla på. Just nu känns det som en evighet.

Känner mig städigt trött. Man bara går och väntar på att hon ska vakna och skrika. Har fått för mig att hon sover när hon gnäller/gråter. Tycker det ser ut som det.

Funderar på att lägga in en madrass till mig i tjejernas rum. Så åtminstone sambon får sova ostört, han som ska jobba. När man är så här trött önskar man att barnen sov middag fortfarande, så man själv kunde få gå och lägga sig och sova lite.

Nu tar vi nya tag och hoppas än en gång på en bra sovnatt.