Idag var det dags för medicinering för tjejerna igen. Vi åker till Jönköpings sjukhus Ryhov en gång i månaden. Där får E och L dropp via en port som sitter nedanför nyckelbenet på höger sida. Porten opererades in när dom var 3 mån gamla på A. Lindgrens barnsjukhus i Sthlm. Det var i samband med att dom skulle börja med medicineringen. Medicinen dom får kallas aredia. Den ska stärka skelettet och få det att orka växa.

Från början tog medicineringen 6 timmar. 2 timmar uppvätskning och 4 timmar med medicin. Uppvätskningen fick dom för att tjejerna inte skulle få så mycket biverkningar. Men nu när dom fått medicin i ett år, har läkaren uppe i Stockholm tagit bort uppvätskningen.

Eftersom sambon var tvungen att jobba och syrran hade annat för sig, fick jag åka själv. Vilket kaos! Det är svårt att räcka till, till två tjejer själv. När den ena är mammig och den andra är harig.

Det var lite hektiskt där ett tag. Med en nerbajsad Ebba. Fick låna en tröja på sjukhuset, för den hon hade kom det bajs på. När jag grejade med Ebba, trillade Linnea och slog i bakhuvudet i golvet. En stund senare vurpade även Ebba och slog i sidan av huvudet. Jag säger bara oj, oj, oj!!!

Trots att veckan brukar rusa fram, så känns det otroligt skönt att det äntligen är helg. Skönt att slippa ta allt ansvar själv för tjejerna.Få lite avlastning. Skönt när sambon kan ta några blöjbyten el roa dom när dom är uttråkade.

Kunde konstatera igår att det är ju inte undra på att sambon får mer gjort än jag, när han inte blir avbruten av två barn som behöver mat, ny blöja eller vill bli underhållna. Det är knappt lönt att sätta igång med något när man hela tiden får gå ifrån och ta hand om barnen stup i kvarten. Det är inte heller lika enkelt att få sitta vid datorn om dagarna när dom är vakna. Men det kanske bara är bra. :) Men mer gjort får man ju inte ändå.

Nu hamnade jag lite OT.

Den optimala helgen för mig är, när vi inte har något inplanerat. Utan tar helgen spontant. Ska vi göra något bestämmer vi det kort innan. På något sätt blir jag stressad när man har en tid att passa. Som i eftermiddag ska vi på kalas. Har tiden i åtanke ofta och blir stressad över hur vi ska hinna i tid. Nu kanske jag låter lite extrem, men riktigt så stressad blir jag inte. Men vet när sambon kommer hem igen och från den tiden och till kalaset är det 3 timmar. På dom 3 timmarna ska barnen duscha, vi ska äta lunch och alla ska har rena snygga kläder på sig. Barn brukar inte alltid vara så medgörliga. Men kommer säkert att gå bra.

Tänkte försöka förbereda så mycket som möjligt innan dom kommer hem. Så åtminstonde jag är klar och lunchen förberedd.

All kredit till syrran och Ola som har fixat presenten. Den blir kanon till födelsedagsbarnet.

Jag och syrran har investerat i 5 ögonstenar. Ögonstenarna är marsvin. Så underbart charmiga och söta. Två hanar Windex och Optimus Prime, som kommer från Peek-a-boo´s uppfödning och Pixla, Emmy och Heavens Angel som kommer från Galapagoz uppfödning.

När jag bodde hemma hade vi alltid djur, var det inte katt, så var det marsvin, kanin eller hamster eller möss. Eller flera olika samtidigt.

Så i sensomras fick jag och syrran (Carro) idén om att vi skulle starta marsvinsuppfödning av marsvinsrasen Rex.

Letade runt lite och hittade två helt fantastiska uppfödare (Peek-a-boo´s och Galapagoz) som föder upp bl.a rexmarsvin. Kunde ordna så vi kunde träffas på väg till en utställning som dom skulle till. Hämtade två marsvin på kvällen innan utställningen skulle vara och dom tre honorna tidigt på morgonen samma dag som utställningen.

Ett tusen tack till uppfödarna som var så generösa och tillmötesgående och ville träffas på vägen mot annat mål.

Nu har marsvinen vuxit till sig lite och var intresserad av hur mycket dom vägde. Kan vara lite intressant iaf i honornas fall. Då dom inte bör vara för små innan man parar dom.

Så här kommer nu vikterna:

Pixla 572g, Emmy 614g, Heavens Angel 586g

Windex 968g, Optimus Prime 879g

Stora killar och små brudar

Gör inte längre lista än på 5 saker. För annars blir det inget gjort.

Här kommer listan:

1. Vika tvätt

2. Dammsuga

3. Torka golven

4. Tvätta 2 maskiner tvätt

5. Ta en promenad med hundar och barnvagn

Ordningen på listan har inget med i vilken ordning jag ska göra sakerna i. Utan skrev dom i den ordningen jag kom på det.

Jag är nog beroende av socker. Måste komma underfund med hur jag ska bemästra sockerbegäret. Måste komma på något bra, som gör att jag inte vill ha eller orkar stå emot begäret. Det är inte lätt när dom andra sitter och mosar i sig massa godis och en annan sitter och tittar på. Jag kan ju inte dra hemifrån så fort det vankas sötsaker här hemma.

Tror att ett skäl till att jag äter godis dagtid, är att jag är rastlös eller inte har ätit regelbundet. Hinner bli hungrig innan jag har tid att fixa lunch el dyl. Då finns godiset nära till hands. Vi har både frukt och grönsaker hemma, som är lika lätt att ta till i stället för godiset. Men inte alls lika gott.

Så nu ska jag försöka sätta mig ner och fundera på hur jag ska lösa detta problemet. Och hur jag ska lägga upp mina matvanor för att inte stå där hungrig när det inte är dags för mat.

Hur i helskotta ska man kunna låta bli att äta godis. Känner sötsug väldigt ofta. Varje söndag tänker jag. Nu ska jag inte äta godis på en hel vecka. Måndagen går, känner en del sötsug, men klarar mig ganska lätt från att strunta i godis. Trots att det kanske finns kvar något från helgens ranson. När tisdagen kommer är det kört. Då har all karaktär som man har byggt upp under söndagen och måndagen försvunnit totalt. Blir lika förbannad på mig själv varje gång jag bryter något som jag har bestämt mig för. Så är det ofta med det mesta jag har beslutat mig för. Men det jag blir mest förbannad för är att jag inte kan stå ifrån godiset. En viktnedgång för mig är det jag strävar efter mest av allt i hela världen just nu. Och även om jag tränar el rör på mig i form av promenader, känns allt förstört av att jag har ätit godis fast jag har lovat mig själv att jag inte ska. Då blir träningen nerlagd oxå för att jag känner att det spelar ju ingen roll, jag går ju ändå inte ner i vikt eftersom jag äter godis.

Godis är inte ens gott emellanåt, ändå vill jag ha det. Vad är det kroppen saknar egentligen, när man har sånt sötsug som jag har.

Tänk vad det skulle betyda för mig om jag lyckades klara en hel vecka utan att äta en godisbit. Eller åtminstånde minimera godisätandet till lördagen.

Hur ska man lyckas bygga upp karaktären???? Hur ska jag lyckas stå emot begäret??  Det är två frågor jag ställer mig varje gång jag godisbegäret tar överhand. 

Det är alltid lika stressigt när man ska iväg på något. Idag skulle vi till rehabbassängen inne i Nässjö och bada i deras varma bassäng. Vi har blivit rekomenderade att gå och bada 1 gång i veckan. Det är den bästa träningen för dom för att bygga upp muskler runt deras sköra skelett. Det är ju inte alls samma motstånd i vatten som det är på land.

Nackdelen är att Linnea gärna inte vill bli fasthållen i vattnet. Jättelätt att låta en 15 mån bada själv. Blupp, blupp, blupp säger det då. Men idag fick hon prova att ha armpuffar i ringformat. Den har en dubbelfunktion. Även om luften går ur puffarna, hjälper skumgummit barnet att hålla sig över ytan. Hela Linneas överarmar "försvann" i armpuffarna. Men tror hon kommer att tycka att det är roligt med puffarna till slut och när hon lär sig tekniken. Hon svalde en hel del vatten. Hjälpte henne genom att hålla en hand på hakan, så hon inte skulle få munnen under vattnet. Öva, öva, öva, blir det framöver. Men tror helt klart att hon kommer ha roligt i vattnet med hjälp av puffarna.

Ebba är rätt nöjd med att ligga och pilla på leksakerna i vattnet. Men tänkte vi skulle testa armpuffar till henne med om två veckor när det är bad nästa gång. Det som är roligast i vattnet är att plaska med händerna. Men plaska på beställning är hopplöst. I början av badningen sjunger vi några sånger och sen är det fri badning och en avslutningssång. I början var det lite pinsamt m rörelserna till sångerna, men nu går det bra. Ingen bryr sig ju om hur man gör det. Man är ju där för barnens skull.

Men i alla fall så var det en låt vi skulle sjunga och göra rörelser till och där ingick det att man skulle plaska med händerna i vattnet. Båda tjejerna totalvägrar. Men sen var det plask för hela slanten.

Det blev lite mellis i bilen innan vi for hemåt.Träffade på tjejernas kusin och hans mamma på parkeringsplatsen utanför bassängbyggnaden. Dom hade varit på 1-års kontroll.

Nu är vi hemma hos syrran och umgås lite med henne. Skönt att vara hemifrån lite...

Vad är egentid egentligen? Jag vet inte ens när jag hade det senast. Bara kunna få sitta i en skönt fotölj och få streckläsa en bra bok eller bara vara. Sitta och dagdrömma. Eller lägga sig i ett varmt bad och slappa och hämta ny energi. Så man orkar ta hand om disk, tvätt, dammsugning, ta hand om barn och hundar. Se till så att alla är nöjda och glada. Det är inte lätt.

Vet inte ens när jag hann raka benen. Kom och tänka på det häromdagen när jag stod i morgonrock på trappen och kände vinden mot mina håriga ben. Visst kanske man hinner egenligen. Men det gäller väl och ta sig tid för det. Det är ju inte prio 1 direkt. När barnen sover ska man hinna med så mycket, att man inte ens hinner tänka på vad man själv skulle behöva.

Tänk om någon bara skulle komma och säga att jag kan ta barnen i några timmar så du kan unna dig själv något.

Jag är säkert inte ensam om att känna så här i världen. Någon som känner likadant??