Idag har tjejerna varit lediga från dagis. För idag ska vi åka till Vaggeryd för att titta på skogsmaskiner. Eftersom jag är måttligt intresserad av dessa maskiner följde man med för att vara snäll. Hoppas Ted tänker följa med på något jag vill åka på, som jag är intresserad av.

Så hela familjen åkte iväg i det halvdassiga vädret. Stundom regn, stundom lite solsken.

Väl framme köpte vi korv till barnen och pirog till oss vuxna. Lite piggare och gladare blev man allt, trots blåst och kyla.

Sen var det bara till att börja gå. Många steg blev det. Skulle ha haft min stegräknare på mig. Tror det var flera mil. Några stopp blev det med. Då fick man snällt stå och vänta medan sambon tittade på det han var intresserad av. Eller så traskade jag iväg i sakta mak. För att senare bli upphunnen.

Vi stannade till och åt en våffla med grädde och sylt. Det var riktigt gott. Sitta ute i naturen och äta. Lite kallt dock, men rätt okej.

Både Ebba och Linnea satt snälla och tysta i vagnen och tittade på allt runt omkring. Alla människor, maskiner som lät och rörde sig och så hästarna förstås.

Provsitta en lastmaskin fick dom också göra. Jag fick nästan bända loss Ebbas fingrar från ratten. Hon ville inte sätta sig i vagnen igen.

Undra om dom kommer gå i pappans fotspår dom också. Man kan ju bara hoppas att det finns handikappsanpassade maskiner då.

När vi var klara med att gå, gå och åter gå. Åkte vi till Vaggeryd och handlade. Där träffade vi även på Teds kusin. Lite kul att träffa på någon man känner i affären ibland.

Kvällen spenderades hemma. Vi käkade tacos och spelade buzz. Roligt när hela familjen gör något tillsammans.

Har ännu inte hört något från ortopeden som opererade Linnea. Fast vilken ortoped som helst skulle väl kunna se om spikarna i benet hade stuckit iväg.

Hur ska man tolka att dom inte har hört av sig. Antingen att dom är för upptagna för att höra av sig. Eller så hör dom inte av sig pga att det inte visade något avvikande.

Tycker att det svullna vid ärret har försvunnit och är bara hårt just där stygnena sitter. Hon verkar inte heller ha ont längre. Så jag hoppas och tror att det bara var någt tillfälligt bekymmer.

Men jag tänker räkna dagarna tills dess att någon ortoped hör av sig. För en sån sak vill man ha reda på direkt, så man kan ställa in sig på hur det ska bli framöver.

Jag vill inte tro att det kanske sant. Inte igen. Det vore väl maximal otur i sånna fall. Blir så jävla trött. Hur kan det vara så att det alltid blir så här.

Igår kväll märkte jag att när man la Linnea på skötbordet, ville hon inte ligga på rumpan. Hon bågade upp sig som en pilbåge. Skrek och gnällde.

Tänkte inte så mycket på det. Utan tänkte mest att hon kanske har belastat snett eller använt det andra benet lite för mycket eftersom hon har det andra vadderat.

Men i morse när jag skulle byta blöja på henne upptäckte jag att det kändes som en hård svullnad under där hon hade en lite kompress på skinkan.

Jag tänkte direkt att: Nej, nu har spikj-arna flyttat på sig.

Så jag ringde snabbt upp OI-teamet i Stockholm. Där blev jag lite lugnad, det behövade ju inte vara spikarna. Det kunde lika gärna vara något annat. Som en del i läkprocessen. Men var inte helt övertygad.

Inne på sjukhuset när Ebba fick medicin bad jag vår ansvariga läkare titta på Linneas ben. Han kunde inte helt utesluta att spikarna kunde ha flyttat sig. Han tyckte att svullnade slutade lite abrupt på ett ställe. Är det bara en vanlig svullnad brukar kanterna kring svullnaden vara lite mer difusa.

Så än en gång kunde jag inte vara lugn.

Vi fick en remiss till röntgen. Vi fick visst en akuttid.

Denna gången kom vi in rätt fort. Ted fick följa med henne in. Jag har varit med dom andra gångerna vi har röntgat i Jönköping. Jag hatar verkligen röntgen på Ryhov.

Röntgen gick bra denna gången. Linnea grät ingenting. Lite upprörd var hon men inte ledsen.

Sen fick vi vänta i nästan en timme på att en läkare skulle godkänna röntgenplåten som togs.

Fattar inte varför man alltid måste vänta så himla länge.

Så nu återstår bara en nervös väntan på att ortopeden i Stockholm ska höra av sig och ge oss domen om hon behöver opereras om eller inte.

Idag har vi varit på dagvården för att Ebba skulle få sin medicin. Linnea fick hoppa över denna omgången eftersom hon är nyopererad. När allt var klart och Ebba blivit bortkopplad från droppet, skulle jag prova och se om hon ville sitta på pottan. Hade sett att det stod en potta inne på toaletten.

Eftersom hon var relativt nyvaken tänkte jag att då kanske det blir något resultat.

Efter att hon suttit på pottan en stund, kissade hon.

Berömmde henne och sa duktig flicka. Hon såg så stolt ut där hon satt.

Min stora tjej!!

Fick lite gjort idag. Fast inte allt. La in lite vikt tvätt, slängde in lite smutstvätt i maskinen. Sen bestod den mesta tiden av att plocka undan och torka av ytor och damma. Alla gråzooner här hemma är nu rensade på skräp och dyl. Det är konstigt att man har vissa ställen i hemmet där det alltid samlas saker på hög.

Hoppas på att hinna dammsuga och torka golven i morgon. Får väl plocka lite i morgon med.

I morgon ska vi spendera nästan hela dagen på sjukhuset. Det är dags för medicin igen. Men denna gången får Linnea stå över i och med operationen.

Idag ska jag försöka vara lite effektiv och få lite gjort här hemma. Det som avgör är ifall Linnea ska vara på dagis eller inte. Igår sa vi att hon och Ebba skulle vara till kl 12 istället för 14. Men är inte så sugen på det, eftersom dom garanterat somnar i bilen. Det är näst intill omöjligt att få dom att somna om, om dom vaknar när jag lyfter ut dom ur bilen.

Hade i alla fall tänkt att tvätta rätt mycket idag. Sen dammsuga och torka golven. Får väl plocka undan lite också innan jag dammsugar.

Så det blir väl inte så där många uppdateringar idag.

Idag fyller min Russin hela 12år.

Vad jag har offrat mycket för honom. Minns sommaren 1997. Vi var nere hos min mormor och morfar i Blekinge då. Efter ett besök hos mammas kusin, som just då hade 12 katter. Några lite mer vilda och några helt tama. Det var alltid roligt att gå dit eftersom det alltid fanns kattungar där på somrarna. Det var väl i stort sett därför man följde med dit. En kattmamma hade några veckor tidigare släpat hem sina tre kattungar. Russin var en av dom. Vi kallade honom kubiken. Han var lika bred som lång. Men han var inte tjock, utan hade bara väldigt mycket päls. Han var den av kullsyskonen som var mest lurvig.

Honom skulle jag ha. Till varje pris. Det kanske var en inpuls grej. Så som det nästan alltid är när för mig det gäller djur.

Bodde då i Gamleby hos min pappa och hans sambo. Visste sen innan att hon inte direkt gillade katter. Men trodde inte att hon var livrädd för dom.

Eftersom jag hade mitt rum nere i källaren fick även Russin bo där. Allt funkade bra till det började bli dags för kissen att vara ute. Eftersom ytterdörren stod öppen, gick han in där och drog sig längs U´s ben. Vilket vrål det blev.

Stämningen var inte så bra efter det. Pappa kom ner i källaren en eftermiddag och tyckte vi skulle gå på promenad. Visst tänkte jag. Det han ville berätta var att antingen fick jag göra mig av med katten eller så fick jag flytta. Det var ju lätt att flytta när man endast var 17år. Flyttade hem till mamma igen efter några månader. Eftersom mamma och jag är rätt lika till sättet, så går vi helt enkelt inte ihop. Så där hemma blev det tredje världskriget. Men var villig att ta det, för att få behålla Russin.

Ikväll har familjen varit på sommarfest på tjejernas dagis. Fast det kändes inte direkt som sommar. Tidigare på dagen hade det vräkt ner regn samt blixtrat och åskat.

Som tur va blev det uppehåll ett par timmar innan vi skulle vara där. Men ändå kyligt och blött.

Först skulle barnen sjunga några sånger. Eftersom majoriteten av personalen på tjejernas avdelning var sjuka el hade semester, fick jag jag stå där framme bland personal och dagisbarn. Kändes till en början pinsamt. Men det släppte mot slutet. Tror att både Ebba och Linnea tyckte det var lustigt att vara där framme och hajjade nog inte vad som pågick. Det blir nog roligare till nästa sommar.

Sen var det femkamp. Den var anpassad för barn som kan gå. El åtminstonde stå. Men med lite anpassning fick E och L "kasta" ring på en pinne och ha en liten sandpåse i tyg på huvudet. Meningen var att man skulle ha sandpåsen på huvudet och gå en viss sträcka. Men tjejerna fick sitta i vagnen. Tror dom tyckte det var rätt roligt ändå.

När vi kampat färdigt, gick vi in på "vår" avdelning för att inta lite medhavd fika. Sen fick alla dagisbarn + syskon en piggelin. Barnen lekte lite på golvet medan vi föräldrar pratade lite.

En av mammorna hade åtagit sig att köpa present till alla fröknarna. Vanligtvis brukar det vara 5 fröknar. Men idag var det bara 1. Så hon får lämna över presenterna när dom andra är tillbaka.

Presenten bestod av smörkakor med hallonfyllning, brända mandlar, samt annat gott. Allt var paketerat i fina lite lyxiga förpackningar och sen inslaget i cellofan. Riktigt läckert och lyxigt. En sån gåva skulle jag vilja ha.

Väl hemma blev det välling el bälling som Linnea säger och pappa läste saga för dom medan jag vek tvätt.