Idag har tjejerna varit lediga från dagis. För idag ska vi åka till Vaggeryd för att titta på skogsmaskiner. Eftersom jag är måttligt intresserad av dessa maskiner följde man med för att vara snäll. Hoppas Ted tänker följa med på något jag vill åka på, som jag är intresserad av.

Så hela familjen åkte iväg i det halvdassiga vädret. Stundom regn, stundom lite solsken.

Väl framme köpte vi korv till barnen och pirog till oss vuxna. Lite piggare och gladare blev man allt, trots blåst och kyla.

Sen var det bara till att börja gå. Många steg blev det. Skulle ha haft min stegräknare på mig. Tror det var flera mil. Några stopp blev det med. Då fick man snällt stå och vänta medan sambon tittade på det han var intresserad av. Eller så traskade jag iväg i sakta mak. För att senare bli upphunnen.

Vi stannade till och åt en våffla med grädde och sylt. Det var riktigt gott. Sitta ute i naturen och äta. Lite kallt dock, men rätt okej.

Både Ebba och Linnea satt snälla och tysta i vagnen och tittade på allt runt omkring. Alla människor, maskiner som lät och rörde sig och så hästarna förstås.

Provsitta en lastmaskin fick dom också göra. Jag fick nästan bända loss Ebbas fingrar från ratten. Hon ville inte sätta sig i vagnen igen.

Undra om dom kommer gå i pappans fotspår dom också. Man kan ju bara hoppas att det finns handikappsanpassade maskiner då.

När vi var klara med att gå, gå och åter gå. Åkte vi till Vaggeryd och handlade. Där träffade vi även på Teds kusin. Lite kul att träffa på någon man känner i affären ibland.

Kvällen spenderades hemma. Vi käkade tacos och spelade buzz. Roligt när hela familjen gör något tillsammans.

Har ännu inte hört något från ortopeden som opererade Linnea. Fast vilken ortoped som helst skulle väl kunna se om spikarna i benet hade stuckit iväg.

Hur ska man tolka att dom inte har hört av sig. Antingen att dom är för upptagna för att höra av sig. Eller så hör dom inte av sig pga att det inte visade något avvikande.

Tycker att det svullna vid ärret har försvunnit och är bara hårt just där stygnena sitter. Hon verkar inte heller ha ont längre. Så jag hoppas och tror att det bara var någt tillfälligt bekymmer.

Men jag tänker räkna dagarna tills dess att någon ortoped hör av sig. För en sån sak vill man ha reda på direkt, så man kan ställa in sig på hur det ska bli framöver.