Idag fick både Ebba och Linnea åka till dagis. Fast jag tvekade en stund om Ebba skulle få vara på dagis idag.

När jag frågade tjejerna om dom ville åka till dagis idag. Blev det ett enhäldigt nä-ää. Linnea panikskrek när jag skulle ta på henne raggsockorna, jackan och t.o.m mössan. Össan som hon säger. Det är nog hennes käraste ägodel.

Ebba var inte lika motsträvig. Men helt klart ville hon hellre vara hemma.

Det verkar som dom gillar sitt "nya" rum mer och mer. För dom leker där mycket och länge. Dom har kommit på att det är roligt att leka "riktig" lekar. Med handling i.

Väl inne på dagis känns det som att personalen inte har tid att lyssna på de uppgifter jag har att lämna ang. Linneas ben och Ebbas hand. Det är ju lite att berätta om hur kläder ska tas på och av. Vad dom bör och inte bör göra. Vid sånna tillfällen brukar jag ringa dagis när jag kommit hem. För då måste dom lyssna.

Dessutom var dom kort om personal idag också. Vid sånna tillfällen vill jag bara ta med barnen hem igen. Visserligen har dom mer koll på tjejerna där än vad jag hinner ha hemma. Men det känns som att dom tycker det är bökigt att ha hand om så "många" barn när dom inte har tillräckligt med personal. Visst förstår jag dom. Det är svårt att hitta vikarie med eftersom det är barn med speciella behov som går på avdelningen.