Ikväll när vi var hos syrran och Ola, fastnade troligtvis Linnea i deras skoställ på något sätt. Jag bytte blöja på Ebba och Carro fixade lite i köket.

Kom in i vardagsrummet, där ligger Linnea på mage alldeles tyst. Inte för än jag lyfter upp henne, börjar hon skrika/gråta.

Vi beslutar att åka hemåt. Väl hemma tittar och känner vi på armen. Hon har ett märke på överarmen och allt känns som att det ligger som det ska.

Sambon håller i armen och jag lindar om vadd (som vi har fått av ortopeden i Stockholm). Lindar ca 8 lager. Hon fick även supp Alvedon innan omlindningen. Någon timma senare får hon även Ipren. När allt har lugnat sig är det kvällsmatsdags. Linnea äter med god aptit. Verkar inte ha speciellt ont. Sen är det läggdags. Läggningen går bra och Linnea somnar nästan direkt och sover bra nästan hela natten. Vaknade till vi ett tillfälle. Men kan somna om rätt fort.

Vet inte riktigt hur man ska tolka skadan. I mina ögon lutar det åt att det är en rejäl spricka. Tror inte den är helt av, för då tror jag att hon hade varit mer ledsen och det hade krävts mer smärtlindrig alt. starkare.

Det läskigaste är att jag tror jag håller på att vänja mej vid att sånna här saker händer här hos oss. En del av vardagen.

Så här kan det se ut när barnen leker - med lite hjälp till en början.

Älskar er så otroligt mycket Ebba och Linnea. Är så otroligt glad för att just jag fick bli er mamma. Trots motgångar och deppigheter, så är ni det bästa som har hänt mig.

Tack än en gång för att ni finns i mitt liv. Utan er vore jag ingen...

Älskar er mina små trollungar!

Är ofta inne och läser andras blogginlägg. Men orkar/har inte lust att skriva något i min egen. Det beror väl mest på att mina blir oftast långa och eftersom jag lägger ner hela min själ i näst intill varje inlägg, så tar det en stund för att få en bra text. Men ska försöka bättra mig och slänga in ett inlägg varje dag.

Här rullar allt på som vanligt. Tjejerna är på dagis från 8 till 14. Skönt! Jag är åter igen inskriven på arbetsförmedligen. Jippie! Eller not.

Tycker dagarna går så fort trots att man är själv hemma när barnen är på dagis. Man hinner inte med allt man skulle ha gjort. Men idag har jag tänkt att sätta fart. Tar nog ett rum i taget så det blir grundligt gjort. Annars blir det lätt att man springer från rum till rum och plockar lite här och lite där. Då känns det som att man aldrig blir riktigt klar. Får se hur mycket jag hinner med innan jag och Carro ska in till stan en sväng innan tjejerna ska hämtas från dagis. Ska dra igång lite bra musik. Sen är det bara att sätta igång att städa. 

Har varken haft tid eller ork för att sitta och skriva inlägg på bloggen. Eftersom jag är helt själv hemma i morgon, tänkte jag fixa till några inlägg så ni vet vad som händer här hemma med tjejerna.

Efter lunch blir jag hämtad av sambons kusin för att åka till Hoks naturcamping. Det ska bli så mysigt att först få gå en lång promenad med trevligt sällskap (människor och hundar) i skogen och sen få sätta sig i en varm stuga och få pyssla med min nya hobby scrapbooking.

Denna gången får vi dessutom göra från vilka kort vi vill. Förra gången skulle vi göra en tavla eller en sida m kort på våra hundar. Visserligen gjorde jag två sidor i tjejerna dåvarande album. Blev inte speciellt nöjd för övrigt. Hade redan satt dit korten, så det blev jättesvårt att få till dekorationerna.

Men nu har jag skaffat ett nytt album och börjat scrappa i det. Det bästa är att kunna bygga allt från noll och få det (förhoppningsvis) precis som man vill ha det. Vi kommer att ha massor av papper att välja på och vi får även använda oss av sambons kusins material, som dekorationer, bokstäver, mallar och stämplar.

Men det bästa av allt. Jag kommer att få EGEN TID. Tid utan barnen. Det är nog det som ska bli det bästa.

Givetvis älskar jag mina barn. Men man blir trött på att umgås med dom jämt. Var jag än går är alltid barnen med. Förutom idag.

Blir inte så mycket till inlägg nu för tiden. Det beror mest på att jag är sjuk och har sjuka barn hemma.

Linnea skadade sin arm på något sätt igår. Vi vet inte om hon har fått en spricka, brytit den eller bara slått i den hårt så hon fått en liten blödning i den. Men området där hon verkar ha ont är precis ovanför armhålan.

Var inte inne i deras rum när det hände. Så jag vet inte riktigt vad hon gjorde som kan ha orsakat det.

Hon använder armen lite mindre och sträcker inte ut den i rakt läge så ofta. Men däremot använder hon den när hon hasar runt på golvet och även när hon ställer sig upp mot saker. Ibland gnäller hon till lite. Men ibland säger hon ingenting.

Så länge vi inte behöver ge alvedon annat när hon ska sova för natten eller att hon börjar använda armen mindre, behöver vi inte åka in med henne.

Vilket känns skönt, eftersom jag är rädd för mina barns säkerhet inne på röntgen i Jönköping. Sist vi röntgade Ebba där lyfte röntgenpersonalen henne i det benet som var brutet. Efter ett antal bändningar och lyft med tillsägelser från mitt håll efter varje gång. Blev jag riktigt förbannad.

Dessutom försökte dom tvinga oss att stanna kvar på akuten. Fast vi vet att dom ändå inte kan göra något där. Vi åkte hem, trots protester från deras håll.

Har pratat med en sjuksköterska på ALB. Hon tyckte vi skulle ringa en chef på röntgen i Jönköping och säga som det var och att jag gärna inte vill åka dit och att jag är rädd för mina barns säkerhet.

Någon måtta får det lov att vara.