Varför bollar vi alla klagomål fram och tillbaka. Men aldrig sätter oss ner och försöker komma på lösningar på problemen. Och alltid är allt som tagits upp under grälet, instoppat igen. Långt där inne i garderoben. Utan att blivit utrett.

Men jag känner mig stark nu att våga/vilja säga vad jag tycker och tänker utan att känna skuld och ånger. Orka fullfölja krälet utan att gå ut eller bara bli en människa med blöta kinder. Känna att oavsett vad som sägs att saker och ting inte bara beror på mig. Vi är två. Två som ska lösa detta, två som har barn ihop, två som lever tillsammans och först och främst två som älskar varandra.

Alla våra problem är bara småsten, småsten som kan bli berg om det inte reds ut. Varför är det så svårt att kompromissa? Vad är problemet? Varför är vi inte på samma plan? Varför tänker vi så olika? Det finns många varför och frågetecken. Men aldrig några därför och utropstecken.

Varför kan vi inte sätta oss ner efter ett gräl och prata, säga vad som är fel och varför man agerar på vissa sätt. Allt skulle bli så enkelt då. Så mycket gladare och trevligare.

Jag älskar dig av hela mitt hjärta. Men det är jobbigt när det känns som att det ska gå itu ibland.

Linnea vaknade med ett skrik vid 03.40 i natt. Vet inte om hon hade drömt något eller om hon kanske hade ont i benet. Svårt att veta med så små barn. Eftersom Linnea skrek så dant, vaknade även Ebba. La in båda tjejerna i vår säng. Först fick dom lite välling. Eftersom dom inte kan koppla av i vår säng, gav jag upp vid fem. Då fick dom ligga i sina egna sängar.

När jag vaknade vid halv åtta. Hade jag världens huvudvärk. Så dagen började inte så bra.

Sambon åkte iväg i morse vid 5 till Nynäshamn för att jobba. Kommer hem i natt någon gång.

Efter tjejerna fått frukost, slängde jag dom i badet. Fick tömma ut vattnet en gång pga en liten olycka. Sen var det fullt ös igen fram till tjejernas middagslur på två timmar. Passade då på att titta lite på tv och prata i telefon och sitta vid datorn. Kanske borde ha sovit lite. Men kände inte för det just då.

Vid tre drog tjejerna och jag ett bullbak. Kanske lite väl extremt. Men tänkte att bullar är goda och tjejerna behövde bli sysselsatta.

Bilder från bullbaket kommer senare.

Båda tjejerna kavlade lite, rullade lite och skar i degen. Hjälpte till att ösa i ingredienserna i bunken och sätta ut formar på plåten. Med olika bra resultat. Tror dom tyckte det var rätt roligt ändå.

Båda tjejerna fick göra varsin bulle som gräddades. Vi får väl se vad dom tycker om resultatet.

Efter lite gnäll och middag, tog vi vagnen och gick bort till moster Carro. Först gick vi en lagom runda, innan det var dags för oss alla att gå hem till oss. Farbror Ola jobbar till 6 i morgon bitti, så hon var också själv hemma. Så då passade vi på att umgås lite.

Läggningen gick hyffsat. Efter lite hysteri och påbörjan till kräkning från Linnea, lugnade hon ner sig och drack vällingen. Fattar inte varför hon ska bli så upprörd. Fick lite senare sätta mig inne hos E och L och läsa en bok. Efter det sen så somnade dom. Kul att dom uppskattar bokläsning.

Ska ta hand om disken och sen gå och lägga mig. En ny dag i morgon med nya utmaningar.

Hoppas bara att Linnea har en bättre dag i morgon. Annars får jag krupp.

Här hemma har vi för en gång skull diskuterat problem. Det händer inte så ofta. Undviker det helst. Tyvärr är jag konflikträdd. Men ikväll gick det lugnt till och jag fick sagt det jag ville säga.

Denna gången handlade det bl.a. om mitt vindsprojekt som egentligen är ett vår, höst eller vinterprojekt. Som att jag inte skulle veta det eller. Men eftersom det har pratats länge om att det borde göras. Tänkte jag att då passar jag på och gör det innan "semestern". Men det var tydligen inte rätt tidpunkt. För han tror nämligen inte att jag kommer att plocka tillbaka sakerna i tid som jag har lovat.

Sen handlade det även om saker som slängs ner för källartrappan. Jag har kastat ner kartonger och presentpapper som sambon eldar i pannan. Han kastar ner tvätt, kartonger och arbetskläder/skor. Att han kastar ner saker där var tydligen helt okej, för han bär faktiskt bort sakerna efter sig (ibland enligt mig). Jag kastar sällan ner saker där. Men jag bär tydligen aldrig bort sakerna dit dom ska. Så det var helt fel av mig att kasta ner det där. Medan för honom var det helt okej.

Den sista saken det också handlade om var vårt sovrum. Det är litet och det är lagom att sängen och garderoberna får plats där. Han envisas med att kasta smutsvätt på golvet. Jag som tar hand om tvätten har bett honom gång på gång att lägga det i tvättkorgen, eftersom det underlättar. Dessutom brukar det stå en kasse med ytterkläder vid hans sida varannan helg, som jag tycker hör hemma i hallgarderoben eller i klädkammaren. Men nä det gick inte eftersom den inte tar så stor plats, så fick den gärna stå där. Just nu står där två tvättkorgar på varandra med ren tvätt i. Som han anser tar betydligt mycket mer plats än kassen.

Allt detta är bara skitproblem som enkelt borde gå att fixa till. Kompromissa!!! Men inte hos oss. Envis som synden är han och han tänker minsann inte ge med sig eller erkänna att han har fel.

Han har rätt, jag har fel. That´s it!

Hur löser man sånna här bagateller med en som inte kan kompromissa eller erkänna att hans påståenden är åt skogen? Han leder, jag följer...

Ni kanske förstår nu varför jag inte orkar göra något vettigt här hemma. Ingenting är bra nog.

Än en gång har jag noll koll. Förra månaden var det likadant. Det är dags att fylla i a-kassa korten på nätet. Men som vanligt har jag inte skrivit upp vilka dagar som jag har vabbat och vilka dagar som dom har varit lediga pga andra evenemang.

Gick in på försäkringskassans hemsida för att kolla vilka dagar jag anmält vab. Men då är sidan stängd för tekniskt fel. Blev ännu mer frustrerad än vad jag var innan. Trodde frågetecknen skulle rätas ut lite. Men inte då.

Fröknarna fick i uppdrag av mig att titta i sitt schema vilka dagar tjejerna varit borta. Så dom dagarna får jag väl i morgon.

A-kassan på nätet är rätt fiffigt. För är det någon dag som inte stämmer överrens med fk. Ex. om jag fyller i att jag varit arbetslös 1/6 och jag anmält vab 1/6, så säger den ifrån nästan direkt med ett mail på den egna sidan på facket. Det går snabbt och smidigt och det blir så enkelt.

Är ännu otroligt frustrerad över att inte ha koll på läget. Bläää häää!

Måste verkligen bättra mig att skriva upp i almanackan när jag vabbat.

Dumma, dumma mig!

Var så jäkla sur över att jag förstört båda våra bilar förut. Kände att jag behövde få ur mig lite ilska. Dels pga bilarna och dels pga att det strular så med barnens op och benbrott. 

Vet inte ens när jag cyklade på motionscykeln sist. Ett bra tag sen var det iaf. Cyklade visserligen bara 5 km. Men var helt klart nöjd med det.

Kände mig mycket bättre till mods när jag klev av cykeln än när jag klev på den. Nu vet jag vad jag ska göra när jag känner mig frustrerad och arg, ledsen och besviken. Cykla!!!

Nästan hela den här dagen har varit en enda stor katastrof. Det hela började egentligen på morgonen. Två vilda ungar som inte ville ta på sig kläder eller ha ny blöja. Det var en baggis om man jämnför med vad som kom sen.

Katastrof 1

Någon gång under dagen skadade Ebba sin högra arm. Samma arm som har haft lite struligt med i några dagar. Hon hade ojjat sig lite. Men fick vara kvar på dagis. Trodde att det inte var så farligt. Innan har det varit att hon är mer rädd än det gör ont. Så jag tänkte väl mest att det är nog ingen större fara.

Katastrof 2

Medan jag var iväg en sväng hos sambons syssling ringde en ortoped från A. Lindgrens barnsjukhus. Han som opererade Linnea. Han hade tråkiga nyheter att berätta. Spikarna hade stuckit iväg lite. Hon har två smala märgspikar och en lite grövre inopererade. Dom smala hade letat sig upp 1 cm och den grova bara några millimeter. Det låter inte så mycket. Men i hennes korta ben är det mycket. Spikarna får max flytta på sig 1cm. Flyttar dom sig mer, blir det en ny operation av samma ben. : ( Vill inte!!!

Det kändes som att benen slog undan från en. Kändes som jag föll som en tallrick köttfärs i golvet.

När jag sen kom till dagis för att hämta tjejerna var jag nästan tjutfärdig. Ebba satt i A:s knä och grät. Storgrät. Hade riktigt ont i armen. Vilken hon inte använde alls. Innan har hon lyft den, ätit med den och lyft glas med den. Till och med ålat med hjälp av den. Men nu hängde den bara där, slapp som en tung sak. Kändes jobbigt att se henne ha så ont. Linnea blev lite ledsen med. Mest för att Ebba var ledsen.

Väl hemma sen gick det mesta rätt bra. Ebba var faktiskt riktigt glad och pigg. Men markerade ofta att hon hade ont.

För att lindra smärtan lite, fick hon bada med pappan. Det tyckte hon var varmt och skönt.

Katastrof 3

När tjejerna lagt sig skulle jag åka bort till syrran för att göra rent hos marsvinen. När jag skulle backa ut från garagenedfarten, backar jag rätt på sambons jobbarbil. Hans bil fick en rejäl buckla vid vänster framlykta, samt krossad lykta. Minibussen fick en liten buckla, samt två lyktor bak krossade. Ena bagageluckan blev lite skev dessutom. Så jävla förbannad jag blev. Att jag inte ens tittade i sidobackspegeln. Då hade jag sett att den stod längre ut än vanligt. Om jag bara hade sväng lite på ratten, så hade jag missat den. Om han hade parkerat där han brukar ha bilen parkerad, hade detta inte ens hänt. Man kan hitta många olika anledningar till varför det hände. Eller hur man skulle ha kunnat undvika det. Men saken är den att lyktorna är fortfarande krossade och bucklorna är fortfarande där. Alltså får man helt enkelt bara acceptera läget och kasta ut pengar på nya lyktor.

Så nu får man kasta ut 1000 spänn av sina skattepengar. Tur att vi inte ska göra så mycket i sommar.

Kort och gott. Denna dagen var genom katastrofal. En rejäl otursdag. Varför finns dom?

Fick lite gjort idag. Fast inte allt. La in lite vikt tvätt, slängde in lite smutstvätt i maskinen. Sen bestod den mesta tiden av att plocka undan och torka av ytor och damma. Alla gråzooner här hemma är nu rensade på skräp och dyl. Det är konstigt att man har vissa ställen i hemmet där det alltid samlas saker på hög.

Hoppas på att hinna dammsuga och torka golven i morgon. Får väl plocka lite i morgon med.

I morgon ska vi spendera nästan hela dagen på sjukhuset. Det är dags för medicin igen. Men denna gången får Linnea stå över i och med operationen.