Först för en stund sen hann jag sätta mig ner och äta frukost. Vi klev upp kl 8. Då blev det först välling. Sen blöjbyte, påklädning, blöjbyte igen. Lek på golvet för tjejerna. Fick serva Ebba m några leksaker. Leta efter Linnea som gör hyss. Släppa ut hundarna, blöjbyte igen. Lite mer lek. Ebba tröttnar på att sitta i babysittern, upp med henne i famnen en stund. Linnea passar på att härja omkring och riva ner deras medicin (ampullformat) och sitter och fixar med det. Kasar sen omkring sittandes i Ebbas babysitter. Sätter mig på golvet med Ebba. Provar att sätta på golvet. Håller handen lite försiktigt bakom ryggen på henne. Man vet ju inte hur mycket balans hon har och om hon blir rädd. Hon satt riktigt bra där på golvet. Släppte henne ett par sekunder för att se hur pass stadig hon var. Tyckte nog att hon var nästan lika stadig som innan gipsningen. Provade även sen att lägga henne på mage, för att se om hon orkade/vågade åla lite. Men hon tyckte mest det var jobbigt tror jag. Men jag ger inte upp. Rätt var det är så vågar och orkar hon igen.

Efter lekstunden på golvet var det dags för mellis. Lite banan, päron. Gav dom även lite havre fras. Det verkade dom inte vara så sugna på. Så hundarna fick äta upp havre frasen istället. Fixade lite frukost till mig. Hade en Linnea klättrandes på fotöljen och Ebba i babysitterna. Båda ville givetvis också smaka mammas smörgås och fil. Sen var det dags för blöjbyte igen. Verkar som att deras magar jobbar på...

Nu ligger båda tjejerna och sover i sina sängar. Njuter av tystheten. Det enda som hörs är surret från datorn, Oliver andas (han ligger nedanför datastolen) och knappret från tangentbordet.

Ska sticka ner till tvättstugan nu. På återseende...

Igår var jag jätteduktig. Efter jag hade varit nere i tvättstugan och slängt i en maskin tvätt, bytte jag om till träningskläder. Fixade vatten att dricka. Ställde in på fat burn. Tycker det är programmet är bäst och "bekvämas" när man fortfarande är rätt otränad. Ska byta program vad det lider. Eller kanske variera för bästa resultat.

Cyklade 20,2 km. Tror det tog 50 minuter. Men fy vad trött jag när jag gick av cykeln. Ont i röven hade jag också. Men vad duktig jag kände mig efteråt. Sen blev det en välförtjänt dusch och sova efter det.

Ska nog cykla ikväll med. Tror det är enklast att cykla när tjejerna sover för natten. När dom sover middag, finns det så mycket annat att göra.

Idag går mina tankar till Jonna, som ska föda sitt efterlängtade barn idag. Ni kan läsa om henne här: http://finnjonna.blogspot.com/

Jag hoppas verkligen allt kommer att gå bra idag. Det är hon värd.

Ska strax spinga ner i tvättstugan och slänga i en maskin tvätt. Berget av smutstvätt har växt sig stort. Så nu får jag ta och skärpa mig och ta tag i mina sysslor.

Sen ska jag sätta mig och cykla på motionscykeln. Nu finns det inga fler undanflykter kvar för att slippa.

På återseende...

...göra:

• Gå och klippa mig och färga håret.
• Städa
• Tvätta
• Gå en promenad med hundarna
• Hitta en alla hjärtans dag present till min sambo
• Handla kläder för mina presentkort

Man blir lite avis på dom som har flera hundra besökare varje dag på sin blogg. Jag har väl som mest haft 27 besökare. Men i snitt ligger det väl runt 15 till 20. Man ska väl vara glad att någon går in och läser ens blogg. Egentligen borde man koncentrera sig på att skriva för sin egen skull och inte för att locka fler och fler besökare och sitta och grunna länge på vad man ska skriva för intressant rubrik som får folk att vilja gå in på just min blogg och läsa just det inlägget.

Det är ingen direkt tävling om vem som har flest besökare och vem som har skrivit flest inlägg. 

Jag borde helt enkelt bara skriva om sånt som jag själv vill skriva om just för stunden och så många el få inlägg jag vill på en dag. 

Men man har väl någon form av tävlingsmänniska i mig. Men den sitter nog långt inne i mig.

Väl hemma och alla kommit in och tagit av sig ytterkläderna, var det dags för Ebbas efterlängtade bad. Hon har inte badat på över två månader. Först två veckor med vadd, sen väntan på ny operation med ett ben som inte var läkt. Vi ville inte förvärra skadan som redan hade skett. Hon fick en dusch med tvålen hibiskrub uppe på sjukan kvällen innan operationen. Den luktar man inte så gott av. Inte äckligt heller för den delen.

Men nu efter en dos maginfluensa, influensa och smulor innanför gipset var det dags för att äntligen få tvätta av sig allt äckel.

Läkaren uppe i Stockholm hade ryggat tillbaka av lukten när hon skulle ta av gipset. Hon hade även sagt, stackars flicka. Ni förstår kanske varför vi valde att "tvätta" gipset med klorin i några omgångar. Det luktade apgam om henne.

Ebba var lite skeptisk först när hon lades ner i badet med sambon. Var väl osäker på om det kunde vara något som skulle göra ont. Tror även hon protesterade i form av skrik. Men det var nog rätt kortvarigt i så fall.

Man märkte på henne hur hon slappnade av och verkligen njöt av det varma vattnet. Hon rörde lite lätt på benen till att börja med. Men ökade rörelserna mer och mer. Hon kom väl helt enkelt på att det faktiskt inte gjorde ont. Hon blev lite chockade en gång när hon råkade sprattla till lite snabbt. Det verkade som att hon kände efter efteråt, och kom på att det faktiskt inte gjorde ont.

Målet är att bada henne varannan dag nu till att börja med. Mest för att det är otroligt skonsamt att röra sig i vatten och ändå bygga upp muskler. Är lite rädd för att hon ska bryta sig igen nu innan musklerna har byggts upp igen. Det är bara att ta det försiktigt och skynda långsamt.

Tycker det ska bli både mysigt och skönt att ha Ebba hemma själv om dagarna när Linnea är på dagis om dagarna. Då hinner jag "jobba" med Ebba och ge henne lite extra tid för gymnastik och få henne att jobba bort rädslan och våga röra på benen igen. 

Prio ett blir till att få henne att få ihop benen så hon har dom rakt fram istället för att ha dom utvinklade. Så det blir lite höftstretchning med jämna mellanrum på dagarna. 

Nu hade det varit bra om "vår" sjukgymnast hade pratat med sjukgymnasten i Sthlm. Man vill ju inte göra något som gör mer skada än nytta på Ebbagumman.

Vid sex-tiden ikväll åkte jag, Carro och Linnea till stationen i Nässjö för att hämta Ebba och pappan. Dom kom med X2000 tåget från Sthlm.

Eftersom vi var där innan tåget kom, gick vi för att möta dom på perrongen. Tror inte Linnea såg först att det var hennes pappa som kom mot oss i mörkret. Men sen kom ett litet leende. Ebba log mest när hon fick syn på sin moster. Konstigt att man inte blev sotis. Men är glad att dom tycker om och tyr sig till andra än mig och sambon.

Besöket uppe i Stockholm hade gått bra. Men Ebba hade varit ledsen från det att dom skulle såga bort gipset till efter röntgen. Hon gillade inte alls vibrationerna som "sågen" gav. Dessutom har hon blivit otroligt reserverad mot alla som jobbar på sjukhus och dyl. Jag förstår henne! Det hade jag också blivit.

Röntgen visade att båda benen var läkta. Det hade bildats bra med ben där båda benen varit av. Så vi behöver inte vara direkt rädda för att benen ska gå av just där. Skönt! Men...

I det vänstra benet (det som togs samtidigt som det som brytits) hade ännu en gång en spik stuckit iväg. Tror säkert det är samma spik som stack iväg förra gången med. Den kvinnliga läkaren som undersökte Ebba och även tog bort gipset, kände på rumpan, men kunde inte känna någon spik där. Så då får det vara som det är. Så länge hon inte besväras av det och framförallt inte gör ont, så får det vara som det är. Hoppas det förblir så tills nya spikar ska in pga att hon vuxit ur dom gamla.

Ibland önskar man att Linnea och Ebba ska växa och bli stora, och ibland önskar man att dom ska växa lååångsamt. 

Kort och gott kan man väl säga att allt har gått bra idag.