Här hemma har vi för en gång skull diskuterat problem. Det händer inte så ofta. Undviker det helst. Tyvärr är jag konflikträdd. Men ikväll gick det lugnt till och jag fick sagt det jag ville säga.

Denna gången handlade det bl.a. om mitt vindsprojekt som egentligen är ett vår, höst eller vinterprojekt. Som att jag inte skulle veta det eller. Men eftersom det har pratats länge om att det borde göras. Tänkte jag att då passar jag på och gör det innan "semestern". Men det var tydligen inte rätt tidpunkt. För han tror nämligen inte att jag kommer att plocka tillbaka sakerna i tid som jag har lovat.

Sen handlade det även om saker som slängs ner för källartrappan. Jag har kastat ner kartonger och presentpapper som sambon eldar i pannan. Han kastar ner tvätt, kartonger och arbetskläder/skor. Att han kastar ner saker där var tydligen helt okej, för han bär faktiskt bort sakerna efter sig (ibland enligt mig). Jag kastar sällan ner saker där. Men jag bär tydligen aldrig bort sakerna dit dom ska. Så det var helt fel av mig att kasta ner det där. Medan för honom var det helt okej.

Den sista saken det också handlade om var vårt sovrum. Det är litet och det är lagom att sängen och garderoberna får plats där. Han envisas med att kasta smutsvätt på golvet. Jag som tar hand om tvätten har bett honom gång på gång att lägga det i tvättkorgen, eftersom det underlättar. Dessutom brukar det stå en kasse med ytterkläder vid hans sida varannan helg, som jag tycker hör hemma i hallgarderoben eller i klädkammaren. Men nä det gick inte eftersom den inte tar så stor plats, så fick den gärna stå där. Just nu står där två tvättkorgar på varandra med ren tvätt i. Som han anser tar betydligt mycket mer plats än kassen.

Allt detta är bara skitproblem som enkelt borde gå att fixa till. Kompromissa!!! Men inte hos oss. Envis som synden är han och han tänker minsann inte ge med sig eller erkänna att han har fel.

Han har rätt, jag har fel. That´s it!

Hur löser man sånna här bagateller med en som inte kan kompromissa eller erkänna att hans påståenden är åt skogen? Han leder, jag följer...

Ni kanske förstår nu varför jag inte orkar göra något vettigt här hemma. Ingenting är bra nog.

 

Flingungen

2 juli 2009 22:34

Fortsätt stå på dig - låter du honom få rätt hela tiden lär nog inget förändras så att även du känner dig rättvist behandlad! Visa på något vis att du är missnöjd med hans beteende, men är kanske lättare sagt än gjort, om nan helst vill undvika konflikter. Mne ibland är det ju ändå omöjligt... Hoppas det ordnar sig i alla fall - innan erat förhållande blir för lidande av det...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Första veckan i nya skolan startade hur bra som helst. Bra magkänsla med lärare och assistenter. Bra kommunikation rakt igenom. Nu känns det som att vi arbetar mot samma mål. Men iom att det varit lite si och så förut har man taggarna utåt så fort ...

Lite nervöst men spännande var det för tjejerna att få börja skolan igen i tisdags. Särskilt med tanke på att Linnea och Ebba har pluggat hemifrån sedan början på mars pga covid -19. Vi har följt utvecklingen av pandemin under sommarlovet och fatta...

Tog mig äran att göra syrrans yngste grabbs doptårtor. Tårtorna skulle gå i blått och vitt. En med bebis på och en med skor på. Eftersom jag precis fått hem en ny utstickare till en barnsko, ville jag testa den. Så denna gången blev det inga conver...

Rensar bland barnens tuschpennor. Så tråkigt. Men det måste göras....