Funderar allvarligt på att ringa någon som kan komma hem och städa grundligt här hemma. När man städar här hemma, så blir det på sin höjd dammsuget, torkade golv någon gång ibland. Damma gör man väl när det verkligen blir kris på dammfronten.

Eftersom sambon jobbar, tycker nog han att jag ska göra det mesta. Han har inte sagt det. Men jag tror det är så han tänker.

Ett tag införde vi två städdagar i veckan. Men det rann ut i sanden.

Borde väl ta tag i det nu igen. Det är så mycket tråkigare att städa själv.

Till Jossan

Spikarna (3st) som hon har inopererade i lårbenet har inte velat stanna kvar där ortopeden satte dom. En låg kvar där den ska vara. Den andra hade flyttat på sig lite och den tredje hade flyttat sig långt upp i bäckenet. Man kunde se spiken innanför huden långt upp på skinkan.

Så det ortopeden gjorde, var att byta ut den spiken som satt uppe i bäckenet till en lite grövre spik. Plus att han tryckte ner den spiken som hade flyttat sig lite grann. Dom grövsta spikarna är 2,5 mm i diameter.

Så nu hoppas vi på att spikarna låser fast varandra och stannar kvar där dom ska vara.

Varning till känsliga läsare! Detta inlägget kan vara lite äckligt.

Som jag tidigare nämnt, har Linneas spik flyttat på sig inne i benet.

I fredags var vi och badade. Både Linnea och Ebba satt i vattenbrynet och lekte ganska länge.

Dagen efter upptäckte vi att det lilla sår hon haft på svullnaden, hade luckrats upp när hon badat. Ur såret rann det vätska. Ganska klar men lite blodblandad. Sen igår har det även kommit ut lite fettvävnad.

Vi (Ted) har tvättat såret med desivon och haft kompress på för att undvika infektion i väntan på operation.

Hon är fortfarande lika busig och glad som hon brukar vara. Så hon har inte ont.

I går kväll kände vi att detta inte var hållbart. Linnea kan inte gå så här i en vecka tills H kommer tillbaka.

Ringde upp till A i Stockholm för en stund sen och berättade hur läget är. Hon skulle ringa tillbaka under förmiddagen.

Nu till det som är så ångestladdat. Jag ska åka upp dit själv med Linnea denna gången. Jag fixar duschningen med hibiskrub. Skrik blir det. Men sånt fixar jag, eftersom jag vet att det varken gör ont eller är farligt. Droppet i porten fixar jag ganska bra med. Det har varit lite strul dom tidigare gångerna dom har satt nål på barnen där uppe. Bl.a. andra rutiner mot Ryhov, vilket gör barnen osäkra och rädda.

Sen till det värsta. Jag har aldrig varit med om någon sövning innan. Det är alltid Ted som har fått ta den biten. Är rädd för att börja gråta inne på operationssalen. Rädd för att göra Linnea rädd, för att jag gråter. Blir tjutfärdig bara jag tänker på sövningen. Jag vill inte! Vill inte behöva vara med. Men måste. För Linneas skull. Vill vara hennes stöd men vågar inte. Rädd för hur jag kommer att reagera. Usch! Vill inte känna ångest och rädsla.

Är det någon som har varit med när ett barn har sövts? Hur kände ni det och hur klarade ni av det?

Ska försöka övertala sambon att följa med. Men jag tror det blir svårt, trots att han inte har så mycket jobb inplanerat denna veckan.

Tycker det känns som att allt känns lite bättre just nu.

Har inte någon dagisångest längre. Tjejerna har det så bra på dagis. Ingen av dom grät idag när jag lämnade dom. Sånt känns bra.

Ställde mig på vågen när jag gått upp. Den visade -2 kg sen i helgen. Å det känns riktigt bra. Det får mig att vilja fortsätta träna i stort sett dagligen. Och jag har varit rätt så duktig med att hålla mig ifrån godsaker. Har syndat lite. Men har tränat nästan varje kväll denna veckan.

Nu är jag 3 kg ifrån det första delmålet. Det är inte så långt borta.

Tror det går lättare nu när tjejerna är på dagis igen och sambon jobbar.

Det börjar även närma sig v.34 Vilket betyder att specialistläkaren kommer tillbaka från sin semester. Jag tar en dag i taget. Vågar inte planera in något längre fram, eftersom jag är rädd för att spiken tittar ut för tidigt då.

Än så länge ser det mesta ut som det brukar på Linnea. Varken bättre eller sämre.

Det verkar även som att sommaren kommer tillbaka igen. Jag som trodde att det redan var höst. Höst deppigheten började göra sig påmind. Men nu är den som bortblåst igen. Gött!!

Nu ska jag ta och käka lite frukost och sen sätta igång med sysslorna här hemma.

För när tjejerna var hemma svor man för att man inte fick någonting gjort. Nu när dom är på dagis, får man ingenting gjort, fast man har tid för det. Det är märkligt det där.

Nu i sommar har tjejerna varit lediga 5 veckor. 4 veckor sammanhängande. Trodde det skulle bli jobbiga veckor med mycket gnäll och tjat. Men det har varit underbara veckor, trots att Linneas ena spik har "rymt".

Så idag var det första dagen på dagis igen efter sommarlovet. Kände inget speciellt på morgonen när jag körde in dom till dagis. Denna veckan skulle det i pricip bara vara Ebba och Linnea på avdelningen.

Pratade med den ena fröken om hur man lättast byter blöja på Linnea nu när spiken sitter där den sitter. Det var kanon att få kunna prata i lugn och ro, så man känner att dom har förstått.

När jag sen kom hem började illamåendet komma och magen började göra uppror. Tänkte först om jag var hungrig. Så jag käkade lite. Men det blev inte bättre. Ringde till dagis för att kolla läget så allt var bra. Och det var det.

Nu verkar det som det har lugnat ner sig något. Ska ta och sätta igång och fortsätta rensningen av tvättstugan sen med. Måste nog ha saker att göra idag. Annars blir jag nog galen.

Nervositeten grundar sig nog i att jag är rädd för att spiken ska gå igenom huden när hon är på dagis. Jag kan ju inte vara där och kontrollera det hon gör på dagis. Har visserligen sagt till personalen vad hon inte bör göra.

Fast Linnea är väldigt duktig själv på att känna efter vad hon klarar och inte.

Morgondagen blir nog säkert lugnare.

När tjejerna fyllde år fick dom en del pengar istället för presenter. För en viss del av pengarna köpte vi den här cykelkärran.

En kanoninvestering. Tjejerna älskar att åka i den. På något sätt känner man sig lite friare nu. Trots att man har både vagn och bil att ta sig fram med. Känns lite roligare att kunna ta cykeln och dra iväg en sväng.

Funderar på om man ska packa ihop en liten picknick väska och cykla iväg en sväng till badplatsen någon dag. Det skulle vara mysigt.

Idag har jag varit riktigt duktig. Trodde denna dagen skulle gå i deppighetens tecken med tanke på kommande vecka. Men så blev inte fallet. Kan ha med och göra vad jag har sysselsatt mig med under dagen.

Jag har tvättat 4 maskiner tvätt. Hängt lite och tumlat det mesta. Vikt och lagt in två maskiner tvätt. Städat tjejernas rum (nu har det blivit stökigt igen) och plockat undan lite i dom övriga rummen i huset.

Jag, sambon och tjejerna tog även en cykeltur bort till svärfar och C på en fika helt spontant.

Medan tjejerna sov började jag rensa nere i tvättstugan som varit belamrad med förråds grejer. Bl.a sånt som vi förvarat hos Carro och Ola. Sen en massa gammal som bara ligger och samlar damm. Rensade hej vilt där nere. Kändes otroligt skönt. Hittade sambons inlines. Så nu får man se om dom kommer användas något.

Tog några pausar och gick upp till datorn några korta stunder. Är inte riktigt färdig med rensningen. Sen ska jag ge mig på lagerhyllorna som står där nere med. Tror det kommer bli riktigt bra där nere sen.

Jag har en förhoppning om att vi (läs sambon) ska inom en snar framtid måla om i tvättstugan. Då skulle jag vilja ha ljusa väggar och grått golv. Det skulle bli luftigt och snyggt.

När tjejerna vaknat cyklade vi bort en sväng till Carro och Ola för att se hur långt Ola kommit med renoveringen av gårdshuset. Gick in en stund och tittade lite på tv och tjejerna lekte på golvet.

Nu på kvällen blev det kinamat. Det var verkligen välförtjänt. Efter allt slit man gjort.

När tjejerna lagt sig, blev det film och lite godis. Åt för en gång skulle inte speciellt mycket. Passade även på att cykla lite på motionscykeln medan jag tittade på filmen. Cyklade i 30 min.

Idag är nog första dagen på länge som jag är riktigt nöjd med mig själv. Har gjort en massa nytta här hemma och samtidigt velat göra det hela dagen igenom.

Ska bara meddela att jag lever. Har inte skrivit på ett bra tag nu. Har varken haft tid och energi för det. Har tänkt många gånger att, det här borde jag skriva i bloggen. Men sen har det inte blivit av.

Nu i sommar har vi (familjen) gjort några små resor. Bl.a till High chaparral, visfestivalen och Mc-dagarna i Västervik, svärmor och Otto´s stuga i Habo. Hoppas även på att vi ska kunna komma iväg till Borås djurpark. Det hänger på vädret.

Linnea´s spikar HAR nu flyttat på sig. I början hade hon ont av det. Så då fick hon alvedon och ipren. Hon är svullen och man ser en vit prick på huden där spiken är innanför huden. När hon rör på benet ser man den vita pricken röra sig.

Vi upptäckte att en av spikarna hade flyttat på sig ett par dagar efter att läkaren (ortoped) som utför spikoperationer på OI-barn gått på semester. Han är den enda som är specialist på OI-barn. Vill/vågar inte låta någon annan operera mina barn. Läkaren är tillbaka från sin semester v.34

Eftersom Linnea inte har ont av spiken som är på rymmen, avvaktar vi med operation tills läkaren kommer tillbaka. Har även varit i kontakt med sjuksköterskor och en annan läkare som har samma tänk som jag.

Är det så att Linnea får ont av spiken, ska vi ringa upp till ALB igen. Då får vi åka dit "akut". Vilket innebär en akut operationstid.

Så nu går man och håller tummarna för att allt går bra fram tills läkaren kommer tillbaka.

Ska försöka fixa lite bilder på sommarens äventyr.

Ebba och Linnea har fått/köpt en cykelkärra för sina födelsedagspengar. Vi har varit ute på ett par rundor med den. En nackdel är att när man väl är framme, står man utan barnvagn. Det finns en cykelkärra som man lätt kan förvandla till en vagnsliknande kärra. Men den var lite för dyr i dagsläget.