Direktlänk till inlägg 10 juli 2009
Varför bollar vi alla klagomål fram och tillbaka. Men aldrig sätter oss ner och försöker komma på lösningar på problemen. Och alltid är allt som tagits upp under grälet, instoppat igen. Långt där inne i garderoben. Utan att blivit utrett.
Men jag känner mig stark nu att våga/vilja säga vad jag tycker och tänker utan att känna skuld och ånger. Orka fullfölja krälet utan att gå ut eller bara bli en människa med blöta kinder. Känna att oavsett vad som sägs att saker och ting inte bara beror på mig. Vi är två. Två som ska lösa detta, två som har barn ihop, två som lever tillsammans och först och främst två som älskar varandra.
Alla våra problem är bara småsten, småsten som kan bli berg om det inte reds ut. Varför är det så svårt att kompromissa? Vad är problemet? Varför är vi inte på samma plan? Varför tänker vi så olika? Det finns många varför och frågetecken. Men aldrig några därför och utropstecken.
Varför kan vi inte sätta oss ner efter ett gräl och prata, säga vad som är fel och varför man agerar på vissa sätt. Allt skulle bli så enkelt då. Så mycket gladare och trevligare.
Jag älskar dig av hela mitt hjärta. Men det är jobbigt när det känns som att det ska gå itu ibland.
Första veckan i nya skolan startade hur bra som helst. Bra magkänsla med lärare och assistenter. Bra kommunikation rakt igenom. Nu känns det som att vi arbetar mot samma mål. Men iom att det varit lite si och så förut har man taggarna utåt så fort ...
Tog mig äran att göra syrrans yngste grabbs doptårtor. Tårtorna skulle gå i blått och vitt. En med bebis på och en med skor på. Eftersom jag precis fått hem en ny utstickare till en barnsko, ville jag testa den. Så denna gången blev det inga conver...
Rensar bland barnens tuschpennor. Så tråkigt. Men det måste göras....
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 |
5 |
|||||
6 | 7 | 8 |
9 |
10 | 11 |
12 |
|||
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
|||
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
|||
27 |
28 |
29 |
30 | 31 | |||||
|