Har länge funderat på att plocka bort spjälsängarna och byta ut dom mot madrasser på golvet. Men jag vet inte riktigt när vi ska göra det. Känns som det är det säkraste sättet för tjejerna när man plockar bort spjälsängen.

Växasäng känns uteslutet i dagsläget. Fallhöjden är för hög.

Men nu till "problemet". Eftersom vi har både katt och hund här hemma, så blir det en del hår på golvet. Vill inte att deras madrasser ska bli fulla med hår. Nu menar jag först och främst kanten på madrassen. Känns inte så fräscht. Ska jag säga som hade både hundar och katter i sängen när jag bodde själv i Västervik. Men så hade jag mycket sand och hår i sängen med.

Finns det någon här som har några tips på hur vi kan undvika att få hår på madrassen?

Lagom när man har kommit hem från läkaren, ska man åka till en annan. Ibland känns det som att man inte gör något annat. Men det där vänjer man sig vid. Konstigt nog.

Har sedan sent i våras skjutit upp tjejernas tandläkarbesök. Först var det benbrott tror jag, sen var det skolavslutning. Men nu kände jag att det var bara att ta tjuren vid hornen och åka, så man får det gjort.

Linnea var jätteduktig hos tandläkaren. Hon fick ligga på rygg i mitt knä, med huvudet på tandläkarens ben. Hon gapade snällt och visade upp alla sina tänder utan protester. T fick även titta med spegel och ta kort för att uppdatera Sthlm och för att spara i journalen. Innan när vi har varit hos tandläkaren, har hon gråtit och protesterat hej vilt.

Jag pratade med tjejerna innan vi åkte till tandläkaren om vad vi skulle göra och hur man gör där. Gapar och div. Tror det kan ha hjälpt en hel del.

Ebba var väldigt duktig med. T fick titta på tänderna utan problem. Var lite mer avig med att öppna munnen. Men vi övertalade henne. Fick titta med spegel och ta kort med. När korten skulle tas, tyckte Ebba att hon skulle ha tungan i vägen. Så korttagningen tog lite längre tid på Ebba.

Ebbas framtänder behövde plastas eftersom det saknades lite på båda.

Det är inte bara skelettet som är skört. Utan också benet i tänderna. Ebba har alltså tuggat bort bitar av sina tänder.

Men nu skulle detta åtgärdas. Då ville inte Ebba vara med mer. Hon skrek och tårarna sprutade. Jag fick hålla fast armarna, tandläkaren fick fixa med plasten och sköterskan fick försöka hålla munnen öppen och tungan ur vägen. Det låter mer dramatiskt än vad det var. Tror sköterskan och tandläkaren fick sig några bitmärken på fingrarna.

Linnea fick sitta i vagnen och vänta medan Ebba undersöktes. När det skulle börja plastas och Ebba började gråta, blev Linnea ledsen med. En annan sköterska tog vagnen och drog iväg henne ut i korridoren. Det var inte poppis. Men då slapp hon iaf bli rädd för att E var ledsen.

Som belöning fick tjejerna var sin studsboll att ta hem.

Till Jossan

Spikarna (3st) som hon har inopererade i lårbenet har inte velat stanna kvar där ortopeden satte dom. En låg kvar där den ska vara. Den andra hade flyttat på sig lite och den tredje hade flyttat sig långt upp i bäckenet. Man kunde se spiken innanför huden långt upp på skinkan.

Så det ortopeden gjorde, var att byta ut den spiken som satt uppe i bäckenet till en lite grövre spik. Plus att han tryckte ner den spiken som hade flyttat sig lite grann. Dom grövsta spikarna är 2,5 mm i diameter.

Så nu hoppas vi på att spikarna låser fast varandra och stannar kvar där dom ska vara.