Är äntligen hemma efter en ganska snabb visit i Stockholm. Snabbast hittills.

Efter mycket om och men och några telefonsamtal, fick jag med mig Ted och Ebba upp till sjukhuset.

Med lite dåligt samvete i bagaget (för Teds förlorade inkomst) drog vi iväg på den 4,5 timmes långa bilresan.

Väl uppe på Astrid Lindgrens, blev det först lite väntan i rummet. Sen fick Linnea duscha och tvätta sig med hibiskrub. Fast duschningen var nästan samma sak som hemma. Blev det mycket gråt och skrik. Hon var väl osäker och rädd för vad som komma skall.

Vi valde att vänta med att sätta dropp på kvällen. Just för att inte skrämma upp henne allt för mycket. Mjukstart med andra ord.

Efter en god natts (trots kort) var det dags för dagen D.

Linnea var odrägligt grinig. Troligtvis hungrig och trött. På förmiddagen skulle Linnea först upp och röntga benet. Efter lite lirkande och mycket prat. Gick hon med på att sträcka på benet, så dom kunde ta plåtarna som behövdes. 

När det var klart fick pappan följa med till "djungel" rummet och sätta nålen i porten. Det är som vanligt en skrikig historia. Men vet att det inte är något farligt eller något som gör ont. 

Sköterskan kom lite senare in och sa att det började närma sig operation.

Än så länge hade jag inte hunnit bli nervös inför att jag skulle ta sövningen denna gången. 

In i duschen igen. Samma visa denna gången också. Dock lite mindre skrik.

När vi väntat på rummet en stund, var det dags att gå ner till operationen. Ebba och Ted följde med ner till slussen. Valde att inte titta på Ted och Ebba när jag fått på mig den blå rocken och den fina mössan. Utan Linnea fick titta själv och säga hej då. Hade jag tittat hade jag börjat lipa.

Själva sövningen gick galant. Linnea satt i mitt knä. Fick leka lite med syrgasen och sen nackkudde, medan sköterskorna förberedde allt inför sövningen. 

Allt kändes otroligt tryggt och lugnt där inne på rummet. Det enda jobbiga var när dom ställde frågor om Linnea. Hur skör hon var och om lite annat. Började fundera på vad dom menade med en del saker. 

Det som kändes bäst, var att Linnea fick somna i mitt knä. När dom sprutade in vätskan i slangen. Somnade hon på bara några sekunder. Sen la dom henne snabbt på operationsbordet. Först förstod jag inte varför dom snabbt tog henne från min famn. Men sen gick det upp för mig att hon behövde ju få syrgas. 

Känslan jag fick när dom tog henne ur min famn. Kändes som samma, när dom sprang iväg med henne när hon föddes. Någon tog mitt barn ifrån mig.

Operationen tog ca 2 timmar. Under tiden åt jag lite lunch. Vi tog en promenad till Hagaparken. Lagom när vi kom dit, började det regna. Typiskt! Jag som ville se var Viktoria bor/ska bo. 

Blev uppringd på mobilen när operationen var klar. Gick ner till uppvaket. Pratade med ortopeden som opererat henne. Han är gudomligt trevlig och förtroendegivande.

Linnea syrde runt lite i sängen på uppvaket. Mycket mer "vaken" än hon var förra gången. Men somnade om. Hade med mig lite tidningar som jag satt och bläddrade lite i. Slumrade till och med in en stund i fotöljen. Man börjar bli van vid uppvakningsrummet vid det här laget.

Så fort vi kom upp på salen igen ville hon bygga lego. Jag bar henne upp, för hon vaknade till ordentligt på uppvaket. 

Resten av tiden på sjukan gick ungefär i samma takt. Lekte mycket med lego och tittade på filmen tigerbröder.

Summa summarum har denna resan varit helt okej. Eller snarare över förväntan. Jag fattar inte hur snabbt mina tjejer repar sig efter en operation. Helt fantastiskt!