Köttfärspaj

4-6 portioner

Botten

3 dl mjöl

125g margarin

3 msk vatten

Fyllning

500g nötfärs

100g bacon

1 gul lök

3 röda paprikor

1-2 tsk salt

2 tsk mejram

2 tsk basilika

2 msk (rödvins)vinäger

2 dl vatten

1½ dl cremé fraiche

Häll mjölet i en skål och tillsätt matfettet, delat i mindre delar och vattnet.

Arbeta snabbt ihop alltsammans till en deg. Platta ut den till en rund kaka. Låt den ligga i kylskåpet medan fyllningen förbereds, ca 30 min.

Skär baconen i strimlor. Fräs dem med färsen i en stor stekpanna. Jag köper färdigtärnat bacon.

Skala och hacka löken under tiden. Blanda ner löktärningarna i fräset.

Kärna ur och skär paprikorna i tärningar. Blanda dem med de övriga ingredienserna. Tillsätt salt, mejram, basilika, vinäger och vatten.

Sjud försiktigt ca 5 min. Blanda i cremé fraiche. Smaka av!

Häll köttfärsröran i en pajform eller ugnssäker form med låga kanter, ca 25 cm i diameter.

Kavla ut degen ca 2 mm tjock. Skär eller sporra ut remsor, ca 1 cm breda.

Lägg dem som ett galler över fyllningen. Lägg en remsa runtom kanten.

Pensla degen med uppvispat ägg.

Grädda pajen på galler i nedre delen av ugnen i 225 grader, ca 25 min. I varmluftsugn i 200 grader i 30 min.

Jag brukar lägga pajdegen i botten av formen och lägga fyllningen på. Ibland gör jag 1½ sats för att få pajdeg både i botten och galler ovanpå. Det gör man lite som man känner för.

Denna pajen funkar bra både vardag som fest.

Usch vilken natt. Jag känner mig inte direkt utvilad. Ebba har sovit bredvid mig i sängen. Och det snurras runt runt och dessutom har hon vaknat från och till hela natten känns det som. Vet inte om hon har vaknat för att hon har haft ont i benet eller om det beror på att hon varit täppt i näsan. Hon har i alla fall somnat om rätt fort. Någon gång under den mycket tidiga morgonen kom Linnea in också. Så det var bara att bädda till henne skavfötters med Ebba. Ibland är det tur att barnen är lite korta. Har man tur kanske man får vila ihop med tjejerna mitt på dagen.

Nu blir det lite frukost och sen börjar dagen på riktigt.

Här är det hängigt värre just nu. Känner att jag har en förkylning i antågande. Haft ont i halsen hela dagen. Gör även ont i min visdomstand. Det brukar det göra när jag är/håller på att bli förkyld. Så idag fick det bli en vilodag från allt vad träning heter.

Linnea är förkyld med. Än så länge pigg och glad.

Ebba däremot har ont i sitt vänstra ben. Vet inte riktigt vad det är. En spricka kanske. Hon lyfter det utan problem. Men där emot funkar det inte att krypa. Då får hon ont. Så hon får helt enkelt åka lite rulle eller hasa på rumpan, tills benet har blivit bättre. Är inte speciellt orolig för att det ska vara något allvarligt.

Funderar nu på om tjejerna ska få vara hemma från dagis i morgon. Kanske lika bra. Det lutar åt att jag och brudarna får sällskapa i morgon. Ganska mysigt om jag får säga det själv.

... av mina tjejer. Det är såååå tålamodsprövande. Ska bara, ska bara. Försöker förhandla så gott det går. Inom rimliga gränser.

Värst är det när vi ska åka hem från dagis. Ofta är dom ute i sandlådan eller inne på någon annan avd och leker. Men även när dom är på sin egen avd. är det samma visa varje dag. Kan acceptera att dom får leka el spela klart. Men sen tycker jag att det bara ska vara att säga hej då och sen går man ut och klär på sig och åker hem. Men så är det nästan aldrig. Vissa säger att dom inte vill åka hem för att dom trivs så bra på dagis. Visst fine det kan jag väl också hålla med om. Men sen känner jag igen beteendet, eftersom det är samma som hemma fast i andra situationer. Ska bara göra det och det och det först. Det är inte en gång jag har höjt rösten. Så nu idag kände jag att det fick vara nog. Satte först Linnea, som brukar vara den som har svårast att lyda på bänken i kapprummet. Sa vänligt men bestämt att när mamma kommer så ska man ta på sig sina kläder och åka hem. Och inte göra en massa annat först. Visst att det är bra att man får chansen att prata med fröknarna om hur dagen har varit och om det är några läkarbesök framöver.

Men det tar inte 30 min. Tycker inte att det alltid är speciellt skoj att stå där och glo.

Så nu har jag tänkt att prata med barnen om hur det ska vara när mamma kommer och hämtar dom på dagis. Och förhoppningsvis följer dom villigt med hem dom kommande dagarna och alla dagar framöver också.

Det som är bra med tjejerna är att dom faktiskt går att prata med och att få dom att förstå saker och ting ganska snabbt. Men även jag måste jobba på att vara konsekvent. För det har jag ibland svårt med.

Har en underbar syrra som servar mig med nya headers och detaljer till min blogg. Jag har gjort några headers själv tidigare. Har inte photoshop på denna datorn, så nu är det omöjligt för mig att göra egna. Men Carro är så duktigt på det och förhoppningsvis tycker att det är roligt också, så då får hon fixa till mig.

Ev. byts headern. Vi får se. Tycker det känns lite deppigt med grått. Hösten är så grå som den är. Kör på ett tag så får jag se hur det känns.

Är så jävla less på alla dessa reality serier på tv. Festande ungdommar hit och dit. Som super och knullar runt. Rika fruar i olika delar av världen. Varför måste tv vara så ytligt? Men det verkar vara det enda tv-kanalerna vill satsa på just nu. Det är väl det enda som är av intresse för vissa tittare. Sen kommer även paradise hotel att sändas. Ytligheternas ytlighet.

Vad lär man sig av dessa program? INGENTING!!!

Mycket sappande blir det för att slippa titta på skiten. Vad tror alla ungdommar egentligen? Att det är normalt beteende, det som sänds på tv. Skulle inte tro det.

Förra veckans steg:

Mån 3966

Tis 3821

Ons 10272

Tors 10245

Fre 5182

Lör 6641

Sön

Hade inte stegräknaren på mig

Är långt ifrån nöjd med alla dagars resultat. Men genom att bli påmind på detta sättet kan det bara få mig att göra bättre ifrån mig.

Trodde aldrig att det skulle kännas så underbart att få svettas igen. Känna värmen i ansiktet, som blossar rött. Efter en hel sommar med knapp ansträngning är jag nu fit for fight igen. Och det känns underbart. Det har inte varit någon höjdare att ha haft ont i knät mer eller mindre varje dag i två och en halv månader. Nu hoppas jag bara att inte inflammation kommer tillbaka igen.

Nu ska vi tänka positivt!

Promenerade på i 30 min på promenadbandet idag. Dom sista fem minutrarna var rätt jobbiga. Det märks att man inte har tränat effektivt på länge.

Och sen när man dessutom måste tänka på balansen medan man går gör inte saken bättre. Handtaget kan jag inte hålla i, för då får jag vika mig dubbel. Undra vilken längd dom har mätt efter. Inte långa personer i alla fall.

Men det har jag löst genom att ställa gåbandet bredvid fotöljen, så jag kan få stöd där om det behövs.

Nu så här i början när det är nytt är det ingen match att träna. Då är det nytt och roligt. Men sen. När det inte är nytt längre. Då får jag tvinga mig själv att masa mig och träna. Det är därför jag förbjuder mig själv att köpa träningskort. För jag vet hur det blir. En dag utan träning, sen är det kört. Då hittar jag hundra olika orsaker till att inte träna. Hmm... Måste komma på något bra sätt att övervinna min lathet när det gäller träningen.

Jag ska göra ett schema. Då finns det inga bortförklaringar.