• Att jag har så otroligt charmiga barn och som kan uttrycka sig så verbalt bra. Kanske både på gott och ont. Deras charm överglänser helt klart allt det jobbiga med handikappet.

• Att min sambo eldar så flitigt. Skönt att komma hem till ett varmt hus.

• Att det är varmare ute. Det är skillnad på uppåt 20 minusgrader och ett par. Nu kanske man kan vara ute med barnen och åka pulka. Dom är ju inte så rörliga ute. Fryser direkt i pulkan.

• Att tjejerna verkar snart bli friska från förkylningen. Mycket är nog tack vare ventolinet och pulmicorten, som tjejerna är så duktiga att inandas nu mer. Verkar som att förkylningsastman håller på att växa bort. Behöver inte alls använda medicin så ofta längre. Och inte ens vid varje förkylning.

Har inte orkat blogga på några dagar. Linnea fick vattkoppor i fredags. Hon har haft feber och strulat om nätterna mer än vanligt. Vilket är förstårligt. Hon sov dåligt om nätterna innan. Hon vaknar flera gånger om natten och gråter. Det är lite olika från natt till natt. Ibland är det mer klagan och ibland är det mer hysteriskt. I torsdags var vi och provade och hämtade Linneas fotskena som hon ska ha för att inte vadmuskeln ska bli för kort nu när hon har fått droppfot. Så därför sover hon lite mer oroligt för det. Ibland har vi fått plocka av den för att hon inte kommer till ro.

Och istället får hon ha den på dagen i några timmar. Skenan kan hon även tyvärr plocka av sig själv. Vilket inte är så himla bra. Hon fick välja mönster på skenan. Det blev lila camo, med lite hjälp av mamman i familjen. Tyckte det passade henne bra.

I lördags sov Linnea mellan 20 och 22. Vägrade sen att somna om. Var vaken till 00.30 Sov mellan mig och sambon. Men sov oroligt och grät från och till. Skulle vara intressant att veta hur länge detta ska hålla på. Just nu känns det som en evighet.

Känner mig städigt trött. Man bara går och väntar på att hon ska vakna och skrika. Har fått för mig att hon sover när hon gnäller/gråter. Tycker det ser ut som det.

Funderar på att lägga in en madrass till mig i tjejernas rum. Så åtminstone sambon får sova ostört, han som ska jobba. När man är så här trött önskar man att barnen sov middag fortfarande, så man själv kunde få gå och lägga sig och sova lite.

Nu tar vi nya tag och hoppas än en gång på en bra sovnatt.

Linnea hade svårt att komma till ro. Somnade ganska fort. Men sen vaknade hon ganska snabbt och var jätteledsen. La in henne och kunde söva om henne. Men hon vaknade ganska omgående igen. Så det var bara att bära in henne till vår säng. Tror hon strulade lite under natten.

Vet att jag tog av henne nattskenan tidigt i morse, för att jag trodde att det var därför hon strulade.

Nu på morgonen när vi varit vakna en stund, ser jag att Linnea hade en massa röda prickar på kroppen. Väldigt många är det innanför blöjan.

Är bara sur att inte båda hade det samtidigt. Så nu får Linnea lite längre "jullov". Ebba börjar som vanligt på dagis igen på måndag. Linnea börjar nog på måndagen veckan efter. Då borde alla prickar ha torkat ut.

Har så mycket kul och för mig mycket viktiga saker att skriva om. Men just nu känner jag att jag inte hinner skriva om det. Det lär bli långa inlägg.

Kan väl säga som så här just nu. Det finns en person som är jätteviktig för mig. En person som jag vill ska lyckas med sitt liv med allt var den företar sig. Den personen har kommit en bra bit på väg. Har gräv sig upp från en väldigt djup grop. En person som vill och går sin egen väg. En person som säger vad den tycker. En person som jag ser upp till. Jag ska berätta i ett annat inlägg varför den personen har så stor betydelse i mitt liv. Tills dess får ni undra vem jag menar.

• Att resan till Jönköping gick skitbra. Hatar verkligen att köra i halt väglag. Har undvikit det väldigt länge nu. Alldeles för länge. Så länge att jag har blivit rädd för det. Men nu är jag på banan igen. Och tänker var ett med minibussen när det är halt hedanefter.

• Att Linnea var jätteduktig på ortoped tekniska när vi provade hennes nattskena till foten.

• Att jag bor i ett hus som är varmt och skönt och att min familj har mat på bordet varje dag. Det finns så många där ute som inte har varken eller.

I morse när vi satt och åt frukost, skulle jag hämta min lilla minidator för att kolla öppettiderna på apoteket här i Nässjö. Vet inte riktigt hur jag lyckades. Men datorn var öppen och jag slant med den på något vis. Den åkte typiskt nog i backen med tangenter och skärmen mot golvet. Nu kan jag bara se en femtedel av bilden på skärmen.

Ringde upp svärmor direkt efter för att kolla med henne om hon hade garantipappret kvar. Sambon fick datorn av henne istället för pengar när han jobbade för henne förra våren. Så nu hoppas jag att datorn går att laga och att självrisken inte är så hög.

Hur klumpig får man bli. Hur lyckas man tappa en liten dator i golvet. Varken snubblade eller tappade balansen. Den bara gled ur näven på mig.

Hade bestämt mig för en godisfri månad. Men igår var det kört. Hade sån jäkla huvudvärk igår. Hade provat både mycket vatten och huvudvärkstabletter. Men ingenting funkade. Höll på att bli galen. Så då nallade jag lite godis ur skåpet. Efter en liten stund var huvudvärken borta. Frågan är nu om jag hade huvudvärk för att jag minimerat sockerintaget. Frågan är också om huvudvärken hade försvunnit ändå utan att ha ätit godis.

Men saken är den att jag känner mig misslyckad till max. Jag klarade inte det jag hade bestämt mig för. Jag är inte sååå envis och jag har ingen karaktär. Hur ska jag då lyckas med att nå mitt mål ifall jag misslyckas efter knappt en vecka?

Nu laddar jag om och tänker bra tankar och försöker cykla lite igen. Halsen gör inte något vidare ont och det känns inte som att jag ska bli mer förkyld. Så kör lite lugnt ikväll.

Igår när Linnea vaknade till efter att ha sovit några timmar, pratade vi en stund för att hon skulle lugna ner sig. Hon vaknar alltid och är ledsen. Antar att det är någon utvecklingsfas eller dyl.

När vi hade pratat en stund började hon fråga efter O, en väldigt viktig person för henne. När jag berättade var han var, blev hon alldeles förtvivlad. Nästan bröt ihop. Det spelade ingen roll att jag sa att han och L kommer snart igen.

Det är ofta hon frågar efter O och L och säger att dom ska komma i eftermiddag eller på fredag. Och man ser besvikelsen i hennes ansikte när man säger att det inte är så.

Ja, vad ska man göra. Försöker förklara för henne. Men ändå blir hon lika ledsen och besviken. Det märks att O har en speciell plats i hennes hjärta. Hon vill alltid sitta bredvid honom när vi äter och det är honom hon leker med i tjejernas rum.

Real love!