• Att Ebba blir modigare och modigare.
• Att jag känner mig relativt frisk.
• Att höstpromenaden igår var så underbar.
• Att jag har så fantastiska vänner i min närhet.
• Att jag har mysiga och kreativa barn.

Denna helgen har varit rätt jobbig mentalt. I fredags fick Ebba rätt ont i benet. Vänster ben är det. Verkar som att det sitter rätt högt upp.

Tänkte väl inte så mycket på det just då. Reagerade lite ibland för olika saker.

Lördagen hade hon lite mer ont. Så då fick hon alvedon. Fick följa med mormor och Conny på en promenad till lekparken. Hon hade ont från och till hela dagen. Åkte mycket rullstol, vilket är en befrielse förr henne och för oss också. Kunna ta sig fram själv utan att det gör ont. Hon kunde hasa runt på golvet lite. Men ville hellre sitta i rullen.

På söndagen var vi alla nog lite allmänt trötta. För det behövdes inte mycket för än vi blev arga på varandra. 

Ebba reagerar när ma lyfter henne under rumpan. Hon kan där emot lyfta upp benet själv när hon ligger på rygg, utan att det gör ont. Därför är jag skeptisk mot att benet är brutet. Så antingen är det en spricka i lårbenet eller så är det märgspikar på glid. Spikarna är jättebra för dom stabiliserar upp benet och gör det starkare. Men gillar dom inte alls när dom håller på att glida omkring i benet. Linneas har ju varit på glid ett antal gånger.

Det jag tycker är jobbigast just nu och tyckte även i framförallt i söndags är blöjbyte. Och på och avklädnad av byxorna. Försöker lätta upp stämningen så gott det går. Och framförallt pratar med henne och berättar vad jag gör.

Min kära dotter är expert på att jaga upp sig och bli rädd innan något ens har hänt. Redan innan jag har tagit av byxorna är hon redan inställd på att det kommer att göra ont eftersom det gjorde det en annan gång. Helt hopplöst är det. Men nu senast vi bytte blöja, gick det fakiskt rätt bra. Då fick hon lyfta och sträcka benen för vi lekte lite. Först fick hon gissa vad knät hette, sen låret. Passade då på att känna igenom henne, ifall jag skulle få en reaktion på smärta. Inget på knäna, inget på låren och inget i knävecken heller. Fick ingen vidare reaktion när jag höll händerna under rumpan heller. Men syftet med det var att hon ska få bra minnen från blöjbyten också. Pedagogik på hög nivå.

Egentligen skulle man göra momentet fast man inte byter blöjan. Men så långt har jag inte kommit än.

Trodde inte att jag skulle reagera på det här viset. Men det är så länge sen någon av tjejerna bröt sig el. dyl. Tycker så synd om henne. Och blir så frustrerad över att hon blir så rädd. Det gäller att ha tålamod och is i magen.

Och samtidigt försöka få Ebba att lita på det man gör och att saker och ting inte alltid gör ont. Vilket hon tror just nu och alltid har gjort.

Går och väntar på att en ortoped från Astrid Lindgrens barnsjukhus ska ringa. En riktigt bra ortoped. Men en väldigt upptagen sådan också. Försöker samla på mig så mycket erfarenheter och reaktioner från helgen för att lättaren få en rättvis bedömning av Ebbas ben. Kan hända att vi behöver åka in och röntga det. Hoppas inte. Men för Ebbas skull gör jag det gärna.

Ebba är hemma pga ont i benet idag. Och Linnea är hemma för att jag inte kan ta med Ebba i bilen. Vill inte häva runt på Ebba i onödan.

Så på förmiddagen tog vi en promenix här i Fredriksdal. Skönt att få komma ut lite i det fina vädret. Och framförallt få tiden att gå. Barnen blir så rastlösa av att vara inne hela dagarna.

Redo att gå på promenad

Fin natur och div. fynd på vägen.

Mycket vatten hittade vi på vägen också. Vi pluppade stenar i sjön.

Vi gick förbi lekparken också på vägen hem. Gunga var roligt!

Innan vi gick hem gick vi också förbi moster Carro och farbror Ola.

I morgon ska vi följa med dom och hämta kusin Neo på dagis. Samma dagis som Ebba och Linnea skulle ha gått på om det hade varit bättre lokaler.

Förra veckans steg:

Mån: 8764

Tis: 8572

Ons: 4732

Tors: 5520

Fre: 8983

Lörd och Sönd:

Hade jag inte stegräknaren på mig.

Är inte heller nöjd denna veckan med veckans steg. Men med tanke på att jag är sjuk och har haft mycket med Ebba i några dagar nu, är jag relativt nöjd.

Idag är jag totalt slut i både kropp och själ. Det är rätt intensivt att vara hemma själv med tjejerna. Man ska serva här och serva där. Lyfta upp i rullstolar hit och dit. Lyfta ner lika många gånger. Hjälpa till pottan. Ta fram grejer dom inte når själva. Förmedla och förhandlar mellan tjejerna när dom tycker att saker och ting är orättvist. Som t.ex när jag väljer att hjälpa den ena före den andra. Dom rivs och nyps och drar varandra i kläderna.

Fick förvisso lite lugnt på morgonen då dom tittade på film. Men sen var det full rulle hela dagen. Bakningen var rätt tålamodskrävande. Men jag tycker att det artar sig och dom lyssnar bättre och bättre på direktiven man ger dom.

Men det som tar musten ur mig är läggningen. Eftersom det är två som ska läggas samtidigt, känns lite lite lätt kaosartat. Läggningen drar nästan alltid ut på tiden. Det kan ta upp till en timme från det att man börjar, tills dom ligger i sängen. Först ska det kissas, sen borsta tänderna. Sen pyjamas, ibland välling. Sen kissa eller bajsa igen. Sen är det cd-saga och sova som gäller.

Det kan inte verka så avancerat. Men det är det.

Som igår då. Lyfte jag ner Linnea från matbordet, för att hon skulle gå och kissa. Det fixar hon själv. Höll på att fixa med Ebba för att hon skulle lyftas ner och ta sig in till toan. Då hade Linnea dragit iväg till vardagsrummet istället. In med Ebba till toan. Borsta tänderna var nästan dömt att misslyckas. Vägrar öppna munnen. Men till slut gick det. Efter tjat kom äntligen Linnea in på toa.

Redan innan kvällsmaten hade min gigantiska huvudvärk dykt upp. Då är det inte så lätt att ha varken tålamod eller förståelse.

Sen borsta tänderna på Linnea med då. Det gick lite lättare än med Ebba.

Nästa moment. Pyjamas. Hmm... Först blöja på. Antingen trosblöja eller vanlig blöja. Kan bli ett väldans liv om man inte tar rätt blöja. Ibland vill dom ha pyjamas, ibland tajts och t-shirt att sova i. Innan dom har valt det, är man på gränsen till nervsammanbrott.

Något bra som vi har kommit på iaf är att den som inte väljer vällingflaska får välja saga. Så där brukar det aldrig bli något tjafs. Så länge jag håller koll på vems tur det är.

Men sen kommer nästa prövning. Lagom när man har stoppat om dom, ska dom upp för att kissa eller bajsa. Vill inte heller neka dom att sätta sig på pottan. Det ska ju vara förknippat med beröm och positivitet.

Så upp igen och ut till pottan. I stort sett kommer det alltid något sista gången innan dom ska sova.

När väl tjejerna ligger i sina sängar och ska sova, vill dom gärna att man ska sitta hos dom en stund. Vilket jag oftast gör. Men igår orkade jag verkligen inte. Var totalt slut. Så jag stoppade om dom och pussade god natt. Gick ut och la mig i soffan. Tror båda tjejerna var trötta, för ingen blev ledsen för att jag inte satt där inne. Ingen ropade på med. Tror dom somnade på 5-10 min. Det var gött.

Ebba vaknade till och var lite ledsen efter en timma. Antingen hade hon lite ont i benet eller så hade hon drömt något.

Vet inte hur jag ska få läggningen att gå smidigare. Kanske vara mer bestämt och målinriktad. Bestämma allt åt dom. Fast jag vill egentligen att dom ska få vara med och bestämma. Men inte till vilket pris som helst.

Det är ju inte alldeles smidigt när dom inte klarar av allt själva fysiskt sätt. Det blir mer lyft och bärande för mig. Det känns i både ryggen och i knät, när jag burit för mycket.

Tar gärna emot tips på hur man kan få läggningen att gå smidigare.

Nu ska jag rensa hjärnan och vika lite tvätt.

Akilles 5 år

Idag fyller min goa Akilles (Hjorttorp´s Busy Body) år.

Han är så otroligt snäll och lyhörd. Och mycket bus finns det i kroppen på honom också.

Ibland tror man nästan att han fortfarande är valp.

Grattis killen!!

Idag har det varit fullt ös. Trots att tjejerna är snoriga och lite matta. Tjurigt har det varit emellanåt också. Fattar inte att dom måste bråka och retas så dant.

Men vi har pärlat, tittat på film, bakat chokladbollar, läst böcker, bråkat och gosat.

  Pärlande brudar

Mina och tjejernas projekt. Gott var det med pärlsocker efteråt.

  Slog på stort och gjorde en plåt kärleksmums. Det är säkert flera år sen jag gjorde det sist.

  Det här fina konstverket (gjort av Ebba) fann jag på köksbordet här om dagen när tjejerna målade med tusch. Det jävligaste med det hela är att skiten inte går bort. Provade direkt med först diskmedel och sen sprint. Men ingenting funkar. Så det får väl helt enkelt nötas bort.

Funderar på att köpa en vaxdux att lägga på bordet. Nu för tiden finns det ju rätt snygga om man jämför med dom som fanns när man själv var liten.