Igår när tjejerna var i sitt rum och jag stod i köket, försökte Linnea byta blöja på Ebba som låg på rygg på golvet.

Vilket innebar att hon försökte ta av Ebba byxorna och lossa på tejpen till blöjan.

Man kan inte annat än att skratta åt dom.

Tycker det är riktigt kul att dom kan leka med varandra.

Dom sitter ofta på varsin sida om docksängen och bäddar och fixar med dockan.

Men givetvis blir dom osams väldigt ofta också.

Härom veckan tappade tjejernas kusin en tand hemma hos oss. Gissa vem som också hade tappat en tand då.

Jo, Linnea givetvis.

Ebba sover gott om natten och somnar först av båda barnen på kvällen. Där emot Linnea är svårsövd  och vaknar flera gånger på natten och gapskriker. Hon är inte direkt ledsen. Utan mer rädd. Hela denna veckan har hon vaknat och antingen hasat in till oss eller så har någon av oss legat inne hos henne. Det har inte blivit så bra sömn dom senaste nätterna, kan man säga.

Igår när hon började gapa skulle jag gå in till henne. När jag drog bort draperiet, satt hon precis innanför. Blev måttligt rädd. Trodde hon satt i sin säng fortfarande. Men det var bara att lägga sig hos henne en stund, så hon kunde somna om. Som tur va, kom hon inte in till oss för än tjugo över sex i morse. Tror hon somnade om en stund, till klockan ringde kvart i sju.

Hoppas att Linneas nattskräck går över snart, så vi kan få sova ordentligt igen. 

Jag tänker inte nöja med med att en veterinär säger att min hund har Spike syndrom. Och dessutom inte ger speciellt mycket information om det. Vet. S sa till mig att, dom flesta googlar ju nu för tiden. Men jag har inte lust att sitta och söka runt för att läsa mig till det. Visst, det är väl bra att det finns. Men internet kan ge en sån snedvriden bild av det hela. Samma sak upplevde jag när Ebba och Linnea hade fått sin diagnos. Sökte runt på nätet och fick bara upp en massa fakta och tråkigheter. Vilket gjorde att jag gick ner i en ännu djupare deppighet.

Igår när jag lästa om andra hundar med Spike, var det ganska mycket som inte stämde in på Akilles. Och eftersom jag inte fått så mycket information från veterinären, så vet jag inte om det ska vara så.

Det både jag och sambon fortfarande hakar upp oss på är varför dom inte tog ett borrelia test på Akilles också. Men å andra sidan visade ju inte det vanliga blodprovet på någon infektion i kroppen, som hos Oliver.

Man kanske bara ska acceptera att min busvovve har Spikes och leva efter det. Har i alla fall bokat tid hos en annan veterinär här i Nässjö. Nackdelen där är väl att han inte kände till spike syndrom. Ska man ta det positivt eller negativt?