Har skjutsat Linnea till dagis, ätit frukost med Ebba. Spelat in i stallet, ballongspelet och byggare bob lotto m sjuklingen. Haft rehab gympa. Lekt med dockor, pusslat samma pussel om och om igen. Tittat på tv. Tagit hand om disken. Bakat bullar samtidigt som jag slängde i mig lunch. Nu ska vi åka och hämta Linnea. Hoppas på lite lugn och ro en stund så jag får ta igen mig. Känner mig ännu inte riktigt frisk. Men det är väl ingen risk att man får vila. Nu när huliganen kommer hem.

Tomas Ledin har ju en låt som går så. Men i detta fallet menar jag att Ebba kan lita på mig. Hon litar nog mer på sin rädsla än på mig när det gäller att komma tillbaka till så som det brukar vara.

Denna biten i rehaben är nog det mest tålamodskrävande momentet. Att driva på försiktigt men ändå vara lyhörd och checka av henne så man inte går för fort fram. Vill hon själv, då är det bara att haka på och låta henne prova, med hopp om att det lyckas och att hon klarar det.

Som igår ville hon gärna åka bobbycar. Vilket hon naturligtvis fick göra. Vilket hon också klarade med bravur. Ett steg i rätt riktning. För att hon ska kunna gå tillbaka till dagis. Måste hon kunna sitta på golvet och även hasa sig fram. Men det verkar hon inte vara så sugen på än. Men ska jobba på det idag. Locka med roliga saker att göra på golvet. Spela spel och sånt. Passar på nu när bara Ebba är hemma hos mig. Linnea är tillbaka på dagis idag.

Anledningen till att Ebba är osäker på golvet, är att hon fortfarande inte vill räta ut benet riktigt. Och i och med att hon inte vill räta ut det, får hon kass balans när hon sitter. Hon har rätt dålig balans annars med. Vinglar hon blir hon osäker och vill inte sitta kvar på golvet.

I går började jag göra lite gympa med Ebba. Gympan gick ut på att stretcha benen. Först började vi med det benet som inte har gjort ont. Jag höll min hand en bit nedanför foten (i ryggliggande läge för Ebba), sen fick hon sträcka ut benen och nudda eller sparka till på min hand. Hon tyckte det var roligt. Och hon gjorde sitt bästa för att klara av det. Så det ska vi fortsätta med idag och några dagar framåt. Kul när man kan vara lite fyndig själv och hitta på bra rörelser till barnen som dom kan ha nytta av.

Bjuder även på en bild från dec -09 från när tjejerna hade opererat underbenen och fått spikar inopererade.

Vilken nytta vi hade av rullstolarna då. Lika stor nytta nu.

Nähä! Nu vill Ebba spela spel, så då är det bäst att hänga på.

Om promenader vore så bra som dom påstår så skulle brevbäraren vara praktiskt taget odödlig.Valen simmar hela dagen, äter bara fisk, dricker bara vatten och den är fet! Kaninen springer och hoppar. Men den lever bara i ungefär fem år. Sköldpaddan springer inte, hoppar inte, ...kommer alltid sist, rör sig knappt och lever i 150 år. Slutsats: Ingen mer träning och motion!

Tycker det är så svårt att få ihop steg om dagen. När man är hemma med barnen är det näst intill hopplöst att gå några längre sträckor. Visst, var ute och gick en promenad igår. Men vad gav det. 3000 steg. Men fick väl ihop lika många till under hela dagen. Jag vill ju komma upp i minst 8000 steg på en dag. Men vet i sjutton hur. Går fram och tillbaka här hemma. Men det är inga stora avstånd att gå.

Stod och stampade lite på stället när jag plockade i och ur disken. Men det gav inte så många steg det heller.

Får försöka komma på något bra sätt att samla på mig steg. Inte genom att fuska så klart. Utan att göra det på rätt sätt. Genom att röra på sig så klart.

Ge mig gärna lite tips på hur man rör sig i vardagen hemma.

Är riktigt stolt över min man som igår klarade det gröna kortet i skogen med bravur. Nu har han möjlighet att få jobba i skogen, bl.a köra skördare. Som han har tänkt göra nu i vinter. Det är ju inte så lätt att gräva när det är snö och hårt i marken.

Var lite orolig för ett par år sen när han startade eget. Kan det verkligen gå bra det här. Men nu är jag inte ett dugg orolig längre. Han har mer jobb än han hinner med. Det roliga är att han har så mycket olika jobb. Vilket är sannolikt mycket stimulerande. Att slippa göra samma sak dag ut och dag in.

Grattis Älskling till det gröna kortet!

• Att Ebba blir modigare och modigare.
• Att jag känner mig relativt frisk.
• Att höstpromenaden igår var så underbar.
• Att jag har så fantastiska vänner i min närhet.
• Att jag har mysiga och kreativa barn.

Denna helgen har varit rätt jobbig mentalt. I fredags fick Ebba rätt ont i benet. Vänster ben är det. Verkar som att det sitter rätt högt upp.

Tänkte väl inte så mycket på det just då. Reagerade lite ibland för olika saker.

Lördagen hade hon lite mer ont. Så då fick hon alvedon. Fick följa med mormor och Conny på en promenad till lekparken. Hon hade ont från och till hela dagen. Åkte mycket rullstol, vilket är en befrielse förr henne och för oss också. Kunna ta sig fram själv utan att det gör ont. Hon kunde hasa runt på golvet lite. Men ville hellre sitta i rullen.

På söndagen var vi alla nog lite allmänt trötta. För det behövdes inte mycket för än vi blev arga på varandra. 

Ebba reagerar när ma lyfter henne under rumpan. Hon kan där emot lyfta upp benet själv när hon ligger på rygg, utan att det gör ont. Därför är jag skeptisk mot att benet är brutet. Så antingen är det en spricka i lårbenet eller så är det märgspikar på glid. Spikarna är jättebra för dom stabiliserar upp benet och gör det starkare. Men gillar dom inte alls när dom håller på att glida omkring i benet. Linneas har ju varit på glid ett antal gånger.

Det jag tycker är jobbigast just nu och tyckte även i framförallt i söndags är blöjbyte. Och på och avklädnad av byxorna. Försöker lätta upp stämningen så gott det går. Och framförallt pratar med henne och berättar vad jag gör.

Min kära dotter är expert på att jaga upp sig och bli rädd innan något ens har hänt. Redan innan jag har tagit av byxorna är hon redan inställd på att det kommer att göra ont eftersom det gjorde det en annan gång. Helt hopplöst är det. Men nu senast vi bytte blöja, gick det fakiskt rätt bra. Då fick hon lyfta och sträcka benen för vi lekte lite. Först fick hon gissa vad knät hette, sen låret. Passade då på att känna igenom henne, ifall jag skulle få en reaktion på smärta. Inget på knäna, inget på låren och inget i knävecken heller. Fick ingen vidare reaktion när jag höll händerna under rumpan heller. Men syftet med det var att hon ska få bra minnen från blöjbyten också. Pedagogik på hög nivå.

Egentligen skulle man göra momentet fast man inte byter blöjan. Men så långt har jag inte kommit än.

Trodde inte att jag skulle reagera på det här viset. Men det är så länge sen någon av tjejerna bröt sig el. dyl. Tycker så synd om henne. Och blir så frustrerad över att hon blir så rädd. Det gäller att ha tålamod och is i magen.

Och samtidigt försöka få Ebba att lita på det man gör och att saker och ting inte alltid gör ont. Vilket hon tror just nu och alltid har gjort.

Går och väntar på att en ortoped från Astrid Lindgrens barnsjukhus ska ringa. En riktigt bra ortoped. Men en väldigt upptagen sådan också. Försöker samla på mig så mycket erfarenheter och reaktioner från helgen för att lättaren få en rättvis bedömning av Ebbas ben. Kan hända att vi behöver åka in och röntga det. Hoppas inte. Men för Ebbas skull gör jag det gärna.

Ebba är hemma pga ont i benet idag. Och Linnea är hemma för att jag inte kan ta med Ebba i bilen. Vill inte häva runt på Ebba i onödan.

Så på förmiddagen tog vi en promenix här i Fredriksdal. Skönt att få komma ut lite i det fina vädret. Och framförallt få tiden att gå. Barnen blir så rastlösa av att vara inne hela dagarna.

Redo att gå på promenad

Fin natur och div. fynd på vägen.

Mycket vatten hittade vi på vägen också. Vi pluppade stenar i sjön.

Vi gick förbi lekparken också på vägen hem. Gunga var roligt!

Innan vi gick hem gick vi också förbi moster Carro och farbror Ola.

I morgon ska vi följa med dom och hämta kusin Neo på dagis. Samma dagis som Ebba och Linnea skulle ha gått på om det hade varit bättre lokaler.