Nu sitter jag här igen och slösurfar. Sitter dessutom helt fel ergonomiskt. Framåtlutat med axlarna så högt man kan komma. Vilket resluterar i en total spänning i nacken, ryggen och så klart ont i huvudet med.  Helt perfekt!

Har ändå fått en hel del gjort mellan varven. Ringt samtal hit och dit. Bl.a ett till skattekontoret. Pengarna som vi fick dra av med hjälp av rotavdraget kommer nästa fredag. Gött! Nu är det ju dock bara 2000 spänn. Eller bara och bara. Det är ändå rätt mycket pengar. Hann nämligen betala in all restskatt innan rotavdraget hann räknas ut. Trodde inte att vi fick igenom det eftersom vi inte fick besked när det slutgiltiga beskedet om skatten kom. Men nu vet jag iaf att pengarna kommer. Helt plötsligt blev jag positiv och glad. Känner mig stark och har bra självförtroende.

Har även hunnit slänga i ett par maskiner tvätt, tagit hand om disken och plockat undan här hemma. Tog tag i ett välbehövligt projekt. Rensa papperslådan under micron. Där hamnar alla papper man inte vet vart man ska lägga. Måste införskaffa en pärm. Har varit apdålig på att sätta in viktiga papper.

Nu ska jag ta och stänga ner här och traska ner i källaren och hämta upp äpplena jag ska göra mos av. Har ju i alla fall en timma att slå ihjäl innan jag ska åka och hämta tjejerna. Kanske kan få dom att hjälpa till med resterande äpplen när dom kommit hem.

Idag känner jag mig sorgsen. Vet faktiskt inte riktigt varför. Kanske hinner känslorna ikapp mig. Känslorna jag har tryckt undan för allt jobbigt som händer just nu. Känner en hel del press på mig. Mycket står på spel. Ja, mycket och mycket kan väl ni känna då. För mig är det rätt mycket. Vet faktiskt inte hur jag ska gå vidare rent praktiskt om vi inte blir beviljade LSS. Visst överklaga kan jag. Men uppfyller vi inte kraven, så gör vi ju inte det. Och då får jag tänka om Big Time. Men har ju ett möte i morgon också. Rent ekonomiskt står det mer på spel där. Så mycket olika saker som ska tas upp. Mycket mer än mötet igår. Mötet igår var en baggis jämfört med det som är i morgon. Men jag vägrar ge upp och låta mig nedslås av min sorgsenhet. Kan väl tillägga att jag är en trött människa också. Kommer aldrig i säng när jag borde och sen upp tidigt med morgonpigga barn. Det är mycket tycker synd om mig själv känsla just nu. Vill inte behöva ränna på möten, besöka sjukhus (som jag hatar) och känna att det är jag som ska ansvara för att alla tider ska bokas in och se till så att allt funkar. Men istället kanske jag bara ska acceptera läget och inse att det är min plikt i livet. Det är det här jag är bra på. Det är det här jag måste göra.

En låt jag brukar lyssna på när jag sär sorgsen är denna. Den är så underbar.

Den borde ha vunnit melodifestivalen.