Man blir lite avis på dom som har flera hundra besökare varje dag på sin blogg. Jag har väl som mest haft 27 besökare. Men i snitt ligger det väl runt 15 till 20. Man ska väl vara glad att någon går in och läser ens blogg. Egentligen borde man koncentrera sig på att skriva för sin egen skull och inte för att locka fler och fler besökare och sitta och grunna länge på vad man ska skriva för intressant rubrik som får folk att vilja gå in på just min blogg och läsa just det inlägget.

Det är ingen direkt tävling om vem som har flest besökare och vem som har skrivit flest inlägg. 

Jag borde helt enkelt bara skriva om sånt som jag själv vill skriva om just för stunden och så många el få inlägg jag vill på en dag. 

Men man har väl någon form av tävlingsmänniska i mig. Men den sitter nog långt inne i mig.

Väl hemma och alla kommit in och tagit av sig ytterkläderna, var det dags för Ebbas efterlängtade bad. Hon har inte badat på över två månader. Först två veckor med vadd, sen väntan på ny operation med ett ben som inte var läkt. Vi ville inte förvärra skadan som redan hade skett. Hon fick en dusch med tvålen hibiskrub uppe på sjukan kvällen innan operationen. Den luktar man inte så gott av. Inte äckligt heller för den delen.

Men nu efter en dos maginfluensa, influensa och smulor innanför gipset var det dags för att äntligen få tvätta av sig allt äckel.

Läkaren uppe i Stockholm hade ryggat tillbaka av lukten när hon skulle ta av gipset. Hon hade även sagt, stackars flicka. Ni förstår kanske varför vi valde att "tvätta" gipset med klorin i några omgångar. Det luktade apgam om henne.

Ebba var lite skeptisk först när hon lades ner i badet med sambon. Var väl osäker på om det kunde vara något som skulle göra ont. Tror även hon protesterade i form av skrik. Men det var nog rätt kortvarigt i så fall.

Man märkte på henne hur hon slappnade av och verkligen njöt av det varma vattnet. Hon rörde lite lätt på benen till att börja med. Men ökade rörelserna mer och mer. Hon kom väl helt enkelt på att det faktiskt inte gjorde ont. Hon blev lite chockade en gång när hon råkade sprattla till lite snabbt. Det verkade som att hon kände efter efteråt, och kom på att det faktiskt inte gjorde ont.

Målet är att bada henne varannan dag nu till att börja med. Mest för att det är otroligt skonsamt att röra sig i vatten och ändå bygga upp muskler. Är lite rädd för att hon ska bryta sig igen nu innan musklerna har byggts upp igen. Det är bara att ta det försiktigt och skynda långsamt.

Tycker det ska bli både mysigt och skönt att ha Ebba hemma själv om dagarna när Linnea är på dagis om dagarna. Då hinner jag "jobba" med Ebba och ge henne lite extra tid för gymnastik och få henne att jobba bort rädslan och våga röra på benen igen. 

Prio ett blir till att få henne att få ihop benen så hon har dom rakt fram istället för att ha dom utvinklade. Så det blir lite höftstretchning med jämna mellanrum på dagarna. 

Nu hade det varit bra om "vår" sjukgymnast hade pratat med sjukgymnasten i Sthlm. Man vill ju inte göra något som gör mer skada än nytta på Ebbagumman.

Vid sex-tiden ikväll åkte jag, Carro och Linnea till stationen i Nässjö för att hämta Ebba och pappan. Dom kom med X2000 tåget från Sthlm.

Eftersom vi var där innan tåget kom, gick vi för att möta dom på perrongen. Tror inte Linnea såg först att det var hennes pappa som kom mot oss i mörkret. Men sen kom ett litet leende. Ebba log mest när hon fick syn på sin moster. Konstigt att man inte blev sotis. Men är glad att dom tycker om och tyr sig till andra än mig och sambon.

Besöket uppe i Stockholm hade gått bra. Men Ebba hade varit ledsen från det att dom skulle såga bort gipset till efter röntgen. Hon gillade inte alls vibrationerna som "sågen" gav. Dessutom har hon blivit otroligt reserverad mot alla som jobbar på sjukhus och dyl. Jag förstår henne! Det hade jag också blivit.

Röntgen visade att båda benen var läkta. Det hade bildats bra med ben där båda benen varit av. Så vi behöver inte vara direkt rädda för att benen ska gå av just där. Skönt! Men...

I det vänstra benet (det som togs samtidigt som det som brytits) hade ännu en gång en spik stuckit iväg. Tror säkert det är samma spik som stack iväg förra gången med. Den kvinnliga läkaren som undersökte Ebba och även tog bort gipset, kände på rumpan, men kunde inte känna någon spik där. Så då får det vara som det är. Så länge hon inte besväras av det och framförallt inte gör ont, så får det vara som det är. Hoppas det förblir så tills nya spikar ska in pga att hon vuxit ur dom gamla.

Ibland önskar man att Linnea och Ebba ska växa och bli stora, och ibland önskar man att dom ska växa lååångsamt. 

Kort och gott kan man väl säga att allt har gått bra idag.

Blir så sur. Tog ett sista kort på Ebba med gips igår när hon låg och sov. I morse när jag skulle föra över bilderna från kameran till datorn, visade det sig att det sista kortet på Ebba var skadad data. Faan, vad sur man blir. Det kortet betydde en del för mig. En milstolpe! Men alltid är det strul. Har en del andra kort på henne m gips.

Är det någon som vet hur det kan bli skadad data?

Har råkat ut för det innan med.

Sitter här framför datorn och lyssnar på mix megapol. Gillar att lyssna på Adam och Gry. Dom verkar ha så roligt i studion. Vet att det sänds två andra radiokanaler på tvn på morgonen. Mix morgonzoo bl.a Men skulle jag få välja hade jag hellre tittat på Adam och Gry istället. Men risken är väl att det blir för mycket inriktat på tv-tittarna istället för radiolyssnarna. Det är en liten svår balansgång det där. Det kanske är så att radioprogram är bäst i radion.

Vad tycker ni??

Gillar att lyssna på Blossom Tainton. Hon har så mycket vettigt att säga. Enkla träningssätt som både är skonsamma och bra. Tyvärr brukar jag missa rätt mycket att programmet eftersom jag inte har radion på här hemma. Lyssnar mest när jag kör barnen till dagis. Idag är det första gången jag lyssnar via datorn. Att jag inte har tänkt på det innan.

Efter lite stök och bök, kom vi iväg hemifrån vid halv åtta. Tåget mot Stockholm skulle gå 08.08 Blev lite sorgsen när jag stod och höll Ebba utanför bilen medan sambon tog loss bilstolen vi lånat av sjukhuset. Tycker lite synd om sambon som skulle ta med sig vagn, bilstol (större modell), en rektangulär liten saccosäck, ryggsäck och en otymplig Ebba att bära på. Jag hoppas han fick hjälp upp på tåget av någon.

När jag sagt hej då till älsklingarna, bar det iväg till dagis med den tredje älsklingen. Lämningen gick så där. Hon ville inte gå till fröken A. Hon har nämligen varit sjuk i två veckor. Så Linnea var väldigt skeptisk till henne.

Linnea blev lika ledsen när fröken Å skulle ta henne. Men det var bara att lämna iväg henne. Vet ju att hon slutar gråta efter några minuter. Så det berör mig inte så mycket att hon gråter. Hon har dessutom varit ledig i två dagar. Då är det alltid lite mer besvärligt att lämna på dagis.