Akilles 5 år

Idag fyller min goa Akilles (Hjorttorp´s Busy Body) år.

Han är så otroligt snäll och lyhörd. Och mycket bus finns det i kroppen på honom också.

Ibland tror man nästan att han fortfarande är valp.

Grattis killen!!

Att få vara i soffan hemma hos oss är högst ovanligt om man är hund.

Men ibland när man blir uppbjuden, är det riktigt mysigt.

Mer mysigt för Akilles än vad det är för Ted tror jag. För nu pratar vi om ett 35 kg muskelberg på sig.

Igår hade jag telefontid med veterinären i Jönköping. Som för övrigt ringde ca en timma efter utsatt tid. Veternären skulle ringa ang. Oliver. Det fanns två evetuella problem. Det första var borrelia, och det andra var en misstanke om för litet skallben. Var i stort sett hela tiden inställd på att borrelia var det han led av. Kan visserligen berott på att jag inte ville att hans skallben skulle vara för litet. Sen visade han faktiskt ganska starka symptom på att han hade borrelia. Även fast  det kändes som att veterinären ville försöka få fram någon annan orsak till hans skakningar och dom andra problemen.

Det var en otrolig lättnad när hon sa att Oliver hade borrelia. Provet hade gjort ett starkt utslag vid testet. Vilket betyder att det var inget att vara tveksam på. Så från och med idag så ska han gå på antibiotika i 3 veckor. Sen får vi se om det behöver förlängas.

Jag tänker inte nöja med med att en veterinär säger att min hund har Spike syndrom. Och dessutom inte ger speciellt mycket information om det. Vet. S sa till mig att, dom flesta googlar ju nu för tiden. Men jag har inte lust att sitta och söka runt för att läsa mig till det. Visst, det är väl bra att det finns. Men internet kan ge en sån snedvriden bild av det hela. Samma sak upplevde jag när Ebba och Linnea hade fått sin diagnos. Sökte runt på nätet och fick bara upp en massa fakta och tråkigheter. Vilket gjorde att jag gick ner i en ännu djupare deppighet.

Igår när jag lästa om andra hundar med Spike, var det ganska mycket som inte stämde in på Akilles. Och eftersom jag inte fått så mycket information från veterinären, så vet jag inte om det ska vara så.

Det både jag och sambon fortfarande hakar upp oss på är varför dom inte tog ett borrelia test på Akilles också. Men å andra sidan visade ju inte det vanliga blodprovet på någon infektion i kroppen, som hos Oliver.

Man kanske bara ska acceptera att min busvovve har Spikes och leva efter det. Har i alla fall bokat tid hos en annan veterinär här i Nässjö. Nackdelen där är väl att han inte kände till spike syndrom. Ska man ta det positivt eller negativt?

Vet inte ens om jag orkar skriva det här inlägget. Jag gör ett försök, så får vi se hur det går.

Hur ska man börja ett sånt här inlägg då. Vissa prover har jag redan fått svar på. Så vi börjar väl med Akilles resultat och bekymmer.

Alla organprover visade ingenting. Allt såg bra ut. Berättade för veterinären S om Akilles kramper. Är nästan helt säker på att han har haft 4 stycken hittills. Första gången var förra året. Minns inte riktigt hur, var och varför dom kom. Men dom anfallen han har haft i år har utspelat sig så här. I somras sprang Akilles för att hälsa på en släkting till sambon. Väl framme föll han ihop framför mina ben. Men var snabbt uppe på benen igen. Minns inte hur länge han krampade. Andra gången var för några månader sen. Det var samma visa där. Han skulle hoppa ner från trappan för att hälsa på några släktingar som kommit förbi en sväng. Lika där, föll han ihop. Anfallet på marken varade bara några minuter. När han rest sig upp var han vinglig i bakänden. Som att han varit sövd. Släppte in honom, så att han fick återhämta sig i lugn och ro. Helt återställd var han på sammanlagt 15 min. Men skulle väl säga att han krampade i bara några minuter. Vet inte riktigt om vingligheten efter ingår i själva krampanfallet.

Fick väldigt knapphändig information om sjukdomen Akilles verkar ha. Först trodde jag inte på veterinären. Men efter ha läst på den här sidan. Börjar jag förstå mer och mer att det är Spike syndrom han har. Hur ska hans liv bli nu då. Kommer kramperna att tillta och bli fler och värre. Kommer han att få ett drägligt liv. Kommer han att få fler symptom. Där bl.a. matintollerans ingår. Tog för en stund sen bort hans tuggben från honom, trots att han inte fått kramper av det innan. Hur långt ska man gå och hur "extrem" ska man vara. Ska man köra på som vanligt och se om han får något anfall av tuggbenen eller maten. Det är många frågor i huvudet som cirkulerar just nu.

Vore tacksam om hussar och mattar med mer erfarenhet hör av sig till mig med råd och tips.

Nu om Oliver då. Han har en lättare ögoninflammation som han ska få ögondroppar emot. Hans blodprover visade för mycket vita blodkroppar. Vilket tyder på någon form av infektion i kroppen. Glykosvärdet var även det lite förhöjt. Kan ha berott på stress eller att han nyligen ätit mat. Veterinären verkar inte ha varit orolig för att Oliver ska ha fått diabetes i alla fall.

Vet. S tog även upp att Olivers skakningar i kroppen kan bero på ett förlitet skallben som gör att det blir svullet i nacken, vilket genererar skakningar. Om så är fallet, finns det två alternativ. Antingen att han får gå på smärtlindring periodvis el. hela tiden. Eller som ett annat alternativ, avlivning tyvärr. Känns jobbigt att bara skriva ordet avlivning. Men om det är det bästa för Oliver. Så får det bli så.

Även borrelia prov togs på Oliver. Det får jag svar på på tisdag. Hoppas innerligt att han har borrelia och inte för litet skallben. Vet. S hade läst att det var förekommande hos Cavalierer. I dom böcker jag läst om cavalieren. Har jag aldrig stött på någon sådan fakta. Där emot så är ju hjärtfel hos cavalierer väldigt förekommande. Ska googla lite på det.

Som det känns nu finns det risk för att jag förlorar båda mina hundar. Jag kanske tänker väldigt drastiskt just nu. Men med allt annat runt omkring (läs barnen), känns det som att min ork och energi är totalt slut. Ännu ett ställningstagande som kanske måste tas. Ska försöka mjölka veterinären på mer information ang. Spike Syndrom. Behöver veta för att göra det bästa för Akilles. Hoppas även på ett positivt resultat från borrelia provet på tisdag.

Hur många motgångar ska man behöva klara. Vad gör jag för fel. Två bensköra barn, en hund med en obotlig sjukdom och den andra med ev. för liten skalle. Vad har jag gjort för att förtjäna det här? Varför ska jag bestraffas?

I morgon har jag tid hos en veterinär i Jönköping. Har ett tag tänkt beställa tid för båda hundarna. Men så har det alltid kommit något emellan.

I början på veckan tog jag tjuren vid hornen och ringde samtalet.

Har tyckt att Oliver har konstiga saker för sig. Skakar i hela kroppen när han ligger ner. Han kanske gör det annars också. Men det syns tydligast när han ligger och vilar. Dessutom har han lite rödaktiga ögonvitor och kletiga ögon. Funderar på om han kan ha borellia.

Akilles däremot har haft anfallsliknande symtom. Under hans 4-åriga liv har det hänt max 4 gånger. Han faller ihop och blir stel. Skakar inget eller så. Inte heller blir det någon fradga i munnen. När han kommer upp efter några minuter, är han som att han varit sövd. Väldigt vinglig. Både i framdelen och bakdelen. Men upplever att det märks mest på bakdelen. Inga övriga symptom har jag sett.

Hoppas det inte är några allvarliga saker hundarna lider av och att det är lättbotligt i så fall.

Uppdatering om hur det gått kommer i morgon...

Pratade med otroligt hundkunniga J förut. Förklarade läget med Oliver. Hur han beter sig och hur jag tycker att han är. I somras såg jag att han skakade i kroppen. Inte hutterskakningar, utan en annan sorts skakning. Och att han verkar vara stel i bakdelen. Hon trodde att han hade ont. Då brukar hundar skaka. Jag hade ingen aning om detta. Alltid lär man sig något nytt.

Så jag ringde till en veterinär här i Nässjö och bokade en tid för en undersökning för att utesluta någon sjukdom till att börja med.

Hundar har ju en tendens att bli "argsinta" när dom har ont. Jag ger det en chans.

Har varit ute och gått med båda hundarna nu. Tänkte jag skulle testa hur pass mycket respons man får av Oliver när man ropar på honom. Jag fick ingen. Han tittade inte ens på mig. I mitt huvud snurrar det nu en hel del frågor. Kan han rentav vara döv eller gravt hörselskadad. Eller är det så att han helt enkelt skiter i mig. Så det måste jag fråga veterinären om på torsdag med.

Kom även på att när jag tränar lydnad med honom, så gör jag faktiskt dubbelkommandon åt honom. Alltså använder rösten och en handrörelse. Så är det så att han inte hör, förstår han ändå vad jag vill.

Dessutom får man ropa högt och länge när man vill att han ska komma. Särskillt när han ligger och sover.

Hmm, det blev en väldans massa frågor till veterinären. Men jag hoppas att han hittar något som kan vara orsak till hans beteende.

I mitt tidigare inlägg berättade jag att jag troligtvis ska avliva Oliver. El. ja det blir så. När vet jag inte riktigt. Har inte bokat någon tid.

Men när man sitter vid datorn eller någon annan stans med för den delen och tänker på det, kommer tårarna. Man tänker på dagen d och allt sista han kommer att göra. Sista gången han äter mat, sista badningen, för jag har lovat honom att han ska få vara ren och fräsch när han tar sina sista andetag. Sista gången han får ett grisöra, sista gången han går på promenad, sista gången jag gosar med honom.

Det gör så jävla ont, ont i hela kroppen. Jag vill inte ta bort honom, jag vill inte. Men jag har inget val.

Kommer att sakna honom så otroligt mycket. Han kommer att fattas mig. Väldigt mycket. Trots att han inte hör när man ropar, utan lyfter huvudet och fortsätter att lukta vidare, traskar runt på köksbordet i hopp om att hitta något ätbart. Allmänt ignorant. Men vi har en historia ihop, han och jag. Han var mitt sällskap när jag var ensam. Han var min bebis, mitt liv. Hur kan det ha blivit så här. Vad gick fel. Varför??

Finns det någon där ute som har någon lösning på problemet. Någon som kan säga - men gör så här, så blir det bra och han få vara vid liv. Jag vill att han ska leva. Jag vill att han ska trivas och må bra. Jag vill, jag vill, jag vill!!