I mitt tidigare inlägg berättade jag att jag troligtvis ska avliva Oliver. El. ja det blir så. När vet jag inte riktigt. Har inte bokat någon tid.

Men när man sitter vid datorn eller någon annan stans med för den delen och tänker på det, kommer tårarna. Man tänker på dagen d och allt sista han kommer att göra. Sista gången han äter mat, sista badningen, för jag har lovat honom att han ska få vara ren och fräsch när han tar sina sista andetag. Sista gången han får ett grisöra, sista gången han går på promenad, sista gången jag gosar med honom.

Det gör så jävla ont, ont i hela kroppen. Jag vill inte ta bort honom, jag vill inte. Men jag har inget val.

Kommer att sakna honom så otroligt mycket. Han kommer att fattas mig. Väldigt mycket. Trots att han inte hör när man ropar, utan lyfter huvudet och fortsätter att lukta vidare, traskar runt på köksbordet i hopp om att hitta något ätbart. Allmänt ignorant. Men vi har en historia ihop, han och jag. Han var mitt sällskap när jag var ensam. Han var min bebis, mitt liv. Hur kan det ha blivit så här. Vad gick fel. Varför??

Finns det någon där ute som har någon lösning på problemet. Någon som kan säga - men gör så här, så blir det bra och han få vara vid liv. Jag vill att han ska leva. Jag vill att han ska trivas och må bra. Jag vill, jag vill, jag vill!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Första veckan i nya skolan startade hur bra som helst. Bra magkänsla med lärare och assistenter. Bra kommunikation rakt igenom. Nu känns det som att vi arbetar mot samma mål. Men iom att det varit lite si och så förut har man taggarna utåt så fort ...

Lite nervöst men spännande var det för tjejerna att få börja skolan igen i tisdags. Särskilt med tanke på att Linnea och Ebba har pluggat hemifrån sedan början på mars pga covid -19. Vi har följt utvecklingen av pandemin under sommarlovet och fatta...

Tog mig äran att göra syrrans yngste grabbs doptårtor. Tårtorna skulle gå i blått och vitt. En med bebis på och en med skor på. Eftersom jag precis fått hem en ny utstickare till en barnsko, ville jag testa den. Så denna gången blev det inga conver...

Rensar bland barnens tuschpennor. Så tråkigt. Men det måste göras....