Som jag misstänkte är det spikar på glid hos Ebba. Ortopeden ringde igår. Han trodde till 99% att det var spikarna i vänster lårben som hade börjat vandra iväg. Skulle tippa på att det beror på att hon rör sig mer och står upp och går med stöd. Antar att spikarna har börjat röra på sig för att det blir vibrationer i benet som gör att spikarna vandrar iväg. Är det då lite mellanrum inuti benet där spikarna sitter, får spikarna möjlighet att flytta på sig.

Så nu känns det rätt pissigt. Hoppas bara att spikarna inte flyttar sig för mycket så en operation är nödvändig. Linneas flyttade ju sig rätt mycket. Kan känna dom när jag byter blöja. Men dom är inte så pass långt ut att en operation behövs. Kan tycka att det är lite läskigt att känna dom. Men försöker inte tänka på det.

Det här med spikar är lurigt. Ebba var 1½ år när hon fick dom inopererade i samband med uträtning av lårbenet. Så det finns alltså ingen garanti för att spikarna alltid kommer att sitta där dom sitter. Det spelar ingen roll hur kort eller lång tid det har gått sen operationen.

När en operation är nödvändig känns det rätt pissigt. Dels för att det så klart blir en Stockholmsresa. Med hibiskrub bad x 2, nålsättning, sövning etc, etc... Allt sånt som är jobbigt. Mest för mig tror jag.

Men sen också är ju ett annat orosmoment. Även fast dom trycker tillbaka spikarna och byter ut till tjockare eller sätter i någon till, finns det fortfarande inget som garanterar att spikarna alltid kommer att sitta där dom ska sitta.

Kan känna att det känns rätt hopplöst och meningslöst. Varför putta tillbaka spikarna när dom sannolikt kommer att flytta på sig igen. Vet inte hur många gånger Linnea har haft spikar på glid. Tänk vad enkelt och mindre oroligt det hade varit om ortopeden hade kunnat garantera om spikarna alltid kommer att sitta där dom blev placerade. Då skulle livet vara liiiiite enklare.

Om inte annat för tjejerna som skulle slippa att ha så ont i onödan. Tycker så synd om Ebba. Hon kan inte ens sitta rakt upp på golvet och leka. Ibland undrar jag vad jag ställt till med. Ibland känns det som att det är mitt fel att barnen har ont. Det var bl.a jag som valde att dom skulle komma till världen.

Men nu är dom här sen snart 3½ år tillbaka. Så nu måste man göra det bästa av situationen, som jag gjort i alla fall dom senaste 3 åren.

 

Sara

7 oktober 2010 20:17

Tack så mycket för tipset om gurkmeja! det får jag testa nästa gång =)

http://sarasrum.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Första veckan i nya skolan startade hur bra som helst. Bra magkänsla med lärare och assistenter. Bra kommunikation rakt igenom. Nu känns det som att vi arbetar mot samma mål. Men iom att det varit lite si och så förut har man taggarna utåt så fort ...

Lite nervöst men spännande var det för tjejerna att få börja skolan igen i tisdags. Särskilt med tanke på att Linnea och Ebba har pluggat hemifrån sedan början på mars pga covid -19. Vi har följt utvecklingen av pandemin under sommarlovet och fatta...

Tog mig äran att göra syrrans yngste grabbs doptårtor. Tårtorna skulle gå i blått och vitt. En med bebis på och en med skor på. Eftersom jag precis fått hem en ny utstickare till en barnsko, ville jag testa den. Så denna gången blev det inga conver...

Rensar bland barnens tuschpennor. Så tråkigt. Men det måste göras....