Tänkte passa på att käka lite lunch. Eller snarare frukost för min del. Har inte haft varken lust, tid eller ork att fixa något att äta. Men nu när Ebba har käkat lite majsgröt m blåbärspuré och slumrat in i middagsluren. Hon somnade i liggläge i babysittern. Hoppas bara hon sover lika länge som hon gör i sängen. Vill inte ta upp henne och lägga över henne i sängen, med risk för att hon vaknar och även har ont i benen. Då är det bättre att hon ligger kvar. Men med tanke på att hon var vaken halva natten, så lär hon nog sova en stund.

Så på återseende. Nu till kylskåpet.

Ska även passa på att ringa en kompis. 

När jag ändå bytte blöja på lilltösen (Ebba), passade jag på att linda av höger bens vaddering. Vilket liv det blev då. Det nästan skar sig i öronen på mig. Men vet hur hon funkar. Så det mesta var faktiskt rädsla. Vilket fick mig att koncentrera mig på det jag gjorde och inte så mycket på att hon skrek i höganskyn. Jag är rätt känslig i sånna lägen. Far rätt illa. Emellanåt klarar jag inte av det.

Efter mycket om och men var vadderingen borta och Ebba givetvis väldigt rädd för att det skulle göra ont.

När jag satt ner henne i babysittern igen, där hon just nu verkar trivas bäst. Ser jag hur hennes ben har minskat något enormt i omfång. Det som för snart två veckor sen var ganska mulliga ben med lite valkar är nu helt släta och pinnsmala stickor. Fast stickor är det väl inte riktigt heller. Till min förskräckelse ser jag att där skelettet är böjt på smalbenet, ser man nu tydligt benet under huden. Usch! Jag far så illa av att se sånt. Det ser lite otäckt ut. För mig tar det en stund att vänja sig.

Men något som ser otroligt bra och fint ut är hennes raka lårben. Lite längre har lårbenen blivit med. Vilken skillnad mot hur det såg ut förut. Klart nöjd med resultatet av operationen.

I natt blev det bara några timmars sömn. Ebba höll oss föräldrar vakna till tre. Hon vågade inte röra sig pga att hon som ortopeden sa sänder upp signaler till hjärnan att gör ingenting som kan göra ont. Man märker på henne att hon vill röra på benen mer och mer. Men kommer då på att nej just det, det kan ju göra ont. Bäst att vara stilla.

Båda tjejernas magar har varit lite upp och ner nu efter maginfluensan. Så båda hade lite magknip och höll på både rapar och fisar. Sprang titt som tätt in till dom för att ta upp dom och hjälpa dom lite.

Linnea kunde till slut somna om och sova ända till morgonen. Ebba däremot visade starkt att hon inte var helt okej, trots en del rapar och fisar. La henne till slut mellan oss, där hon fortsatte att få sina skrikattacker. Vi masserade och masserade. Men ingenting hjälpte. Testade då med välling. Hon hade ju lyckats bli hungrig mitt i alltihopa. Vad dum man känner sig, där man inte fattar signalerna. Dom är ju trots allt 1½ år snart.

När hon fått i sig lite välling, somnade hon och sov till kvart över åtta när sambon ringde.