Nej, oron tar aldrig slut. Trodde det skulle bli en lätt match denna gången. Men är mer orolig denna gången än vad jag var förra gången det blev operation.

När Ebba opererades om efter att spikarna hade stuckit iväg kände man lättnad över att det blev av rätt så snart. Men man mådde skit eftersom han valde att hon skulle gipsas. Allt blev så krångligt. Så omständigt.

Nu när Linnea opererades i maj, gick allt som på räls. Hon rörde sig bra och blev pigg och rejsade på som vanligt trots vadden. Lite för mycket kanske.

Sen fick vi röntga henne pga en svullnad vid ärret på rumpan. Blev alldeles kall i kroppen. Tänkte att nu går hela sommaren åt skogen. Linnea kommer inte kunna bada eller leka i sandlådan.

Fick sen ett brev av "vår" läkare i Jönköping. Han skrev att spikarna inte var på glid. Dagen efter ringde ortopeden från Stockholm och sa att 2 spikar hade flyttat sig 1cm och den tredje några mm. Han slog undan fötterna på mig.

Detta har jag ju redan skrivit om. Så nu till oron istället.

Jag går hela tiden och oroar mig för att spikarna ska flytta på sig lite till. Det betyder att det blir en ny op. Blää!

Det är nu 6 veckor sen hon opererades. Ingen vet när spikarna flyttade på sig. Därför kan dom heller inte säga när spikarna har vuxit fast i brosket. Det om något är frustrerande. Att inte kunna få svar på sina frågor. Frågor som är viktiga för mig. För att jag ska kunna vara lugn. Slippa oron. Få njuta av tjejerna och leka med dom utan att behöva titta på Linnea och undra om hon har ont när hon gnäller.

Slippa känna tvånget att känna på hennes ben för att försäkra mig om att allt verkar bra. Slippa bli kall i kroppen när jag tycker det känns konstigt.

Men Linnea reagerar inte alls när jag trycker och känner. Inte heller när hon hasar på rumpan på golvet. Eller ställer sig upp.

Då borde ju allt vara i sin ordning och spikarna sitter där dom ska nu. Men det räcker inte för att jag ska vara lugn.

När försvinner oron och jag kan pusta ut att hela sommaren kommer att bli rolig för Linnea. Hon som älskar att bada i sjön. Sommaren är rolig nu. Men tänk om hon blir gipsad pga spikarna. Man kan aldrig förutse när det blir ett nytt benbrott. Men en omoperation vill jag inte ha i kalendern i sommar.

 

Annie

1 juli 2009 10:02

Är med er i tanken. Det finns inget värre än att oro för sina barn.
kram till er alla

http://peek-a-boos.bloggagratis.se

 

Flingungen

1 juli 2009 15:33

Är nog lätt att oroa sig, men å andra sidan, sålänge hon inte verkar ha några besvär av det kanske du ändå ska försöka fokusera på det positiva. Risken är annars att DIN sommar blir förstörd p g a all oron. Men som sagt, är nog lättare sagt än gjort...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Första veckan i nya skolan startade hur bra som helst. Bra magkänsla med lärare och assistenter. Bra kommunikation rakt igenom. Nu känns det som att vi arbetar mot samma mål. Men iom att det varit lite si och så förut har man taggarna utåt så fort ...

Lite nervöst men spännande var det för tjejerna att få börja skolan igen i tisdags. Särskilt med tanke på att Linnea och Ebba har pluggat hemifrån sedan början på mars pga covid -19. Vi har följt utvecklingen av pandemin under sommarlovet och fatta...

Tog mig äran att göra syrrans yngste grabbs doptårtor. Tårtorna skulle gå i blått och vitt. En med bebis på och en med skor på. Eftersom jag precis fått hem en ny utstickare till en barnsko, ville jag testa den. Så denna gången blev det inga conver...

Rensar bland barnens tuschpennor. Så tråkigt. Men det måste göras....