Steg v. 43

mån 6592

tis 10215

ons 7865

tors 10142

fre 10060

Steg v.44

mån 6143

tis 10927

ons 11028

tors 10272

fre 6741

Nu börjar det arta sig. Men helgerna har inte alls varit så rörliga som jag velat. Har även missat att anteckna stegen eftersom klockan passerat tolv. Måste kolla i instruktionerna om hur man kan kolla föregående dags steg. Stegräknaren ska spara stegen i en veckas tid.

Via en annan blogg fick jag nys om att bli testpilot för arlas nya smaksatta grädde. Bakar ju en del. Bland annat cupe cakes och tårtor. Så det skulle vara roligt att testa dessa två nya produkter. Ser verkligen fram emot att de här två produkterna kommer ut i butik. Ska även bli intressant att testa jordgubbsgrädden på pannkakor och våfflor. Undra vad barnen säger om det.

I chokladgrädden ingår det 70% choklad och i jordgubbsgrädden är en av ingredienserna jordgubbssylt. Och det jag tycker är bäst med det hela är att grädden har 27% fetthalt.

Du kanske också vill bli testpilot precis som jag? Anmälan gör du HÄR.

Idag blev det ändrade planer. Meningen var att vi skulle åka till Jönköping för medicinering. Men så blev inte fallet. T var tvungen att åka och jobba idag. Nytt jobb och ny "arbetsgivare". Så det får bli på torsdag istället. Så idag har vi en mysdag här hemma. Varit ute och gått med hundarna och ungarna. Men puh vad kämpigt det var att få på alla kläderna på ungarna. Men sen väl ute var det lugnt. Hundarna spralliga och dragiga som vanligt i början av promenaden. Men sen fick vi ordning på torpet. Hundarna förstod tillslut att det var snällt bredvid vagnen man skulle gå. Inte alldeles enkelt att få till det med en tvillingvagn och två hundar. Men det gick bra och hundarna fick mycket beröm.

Ny vecka med nya möjligheter. Målet är än en gång att röra på mig mer. Och så klart givetvis försöka minska ner på det söta. Tänker unna mig godis eller vad det nu kan må vara. Men vid väl utvalda tillfällen. Det är pissjobbigt. Men jag ska klara det. På fredag är det en sån dag. Men har några dagar framför mig, där godis inte ska förtäras. Får ta en dag i taget.

Nu sitter jag här igen och slösurfar. Sitter dessutom helt fel ergonomiskt. Framåtlutat med axlarna så högt man kan komma. Vilket resluterar i en total spänning i nacken, ryggen och så klart ont i huvudet med.  Helt perfekt!

Har ändå fått en hel del gjort mellan varven. Ringt samtal hit och dit. Bl.a ett till skattekontoret. Pengarna som vi fick dra av med hjälp av rotavdraget kommer nästa fredag. Gött! Nu är det ju dock bara 2000 spänn. Eller bara och bara. Det är ändå rätt mycket pengar. Hann nämligen betala in all restskatt innan rotavdraget hann räknas ut. Trodde inte att vi fick igenom det eftersom vi inte fick besked när det slutgiltiga beskedet om skatten kom. Men nu vet jag iaf att pengarna kommer. Helt plötsligt blev jag positiv och glad. Känner mig stark och har bra självförtroende.

Har även hunnit slänga i ett par maskiner tvätt, tagit hand om disken och plockat undan här hemma. Tog tag i ett välbehövligt projekt. Rensa papperslådan under micron. Där hamnar alla papper man inte vet vart man ska lägga. Måste införskaffa en pärm. Har varit apdålig på att sätta in viktiga papper.

Nu ska jag ta och stänga ner här och traska ner i källaren och hämta upp äpplena jag ska göra mos av. Har ju i alla fall en timma att slå ihjäl innan jag ska åka och hämta tjejerna. Kanske kan få dom att hjälpa till med resterande äpplen när dom kommit hem.

Idag känner jag mig sorgsen. Vet faktiskt inte riktigt varför. Kanske hinner känslorna ikapp mig. Känslorna jag har tryckt undan för allt jobbigt som händer just nu. Känner en hel del press på mig. Mycket står på spel. Ja, mycket och mycket kan väl ni känna då. För mig är det rätt mycket. Vet faktiskt inte hur jag ska gå vidare rent praktiskt om vi inte blir beviljade LSS. Visst överklaga kan jag. Men uppfyller vi inte kraven, så gör vi ju inte det. Och då får jag tänka om Big Time. Men har ju ett möte i morgon också. Rent ekonomiskt står det mer på spel där. Så mycket olika saker som ska tas upp. Mycket mer än mötet igår. Mötet igår var en baggis jämfört med det som är i morgon. Men jag vägrar ge upp och låta mig nedslås av min sorgsenhet. Kan väl tillägga att jag är en trött människa också. Kommer aldrig i säng när jag borde och sen upp tidigt med morgonpigga barn. Det är mycket tycker synd om mig själv känsla just nu. Vill inte behöva ränna på möten, besöka sjukhus (som jag hatar) och känna att det är jag som ska ansvara för att alla tider ska bokas in och se till så att allt funkar. Men istället kanske jag bara ska acceptera läget och inse att det är min plikt i livet. Det är det här jag är bra på. Det är det här jag måste göra.

En låt jag brukar lyssna på när jag sär sorgsen är denna. Den är så underbar.

Den borde ha vunnit melodifestivalen.

... nu ger jag mig och går och lägger mig. Fastnar alltid kvar vid datorn längre än nödvändigt. I morgon får det bli mindre internet och mer nyttigt.

Har en massa äpplen jag ska göra något med. Får bli äppelmos av dom flesta. Men även kräm kanske och en äppelpaj får det nog bli. Måste passa på innan dom blir dåliga.

Här om dagen gjorde jag en ny laddning med kiwimarmelad. Men den blev inte alls lika god som den förra. Skulle tippa på att det berodde på att kiwisarna var lite för mogna. Men den är ätbar i alla fall.

Mår så bra av att vara kreativ. Vilket för mig betyder baka, laga mat till viss del. Pyssla och tillverka saker. Tyvärr hinner/orkar jag inte lika mycket som jag skulle vilja. Finns så mycket annat som måste göras innan. Men visst, skär jag ner på internet tiden med, så skulle jag väl hinna lite mer än jag gör idag. Det handlar väl om att prioritera. Får nog ta och omvärdera lite. Vad är viktigast och roligast? Vad mår jag bra av. En sak är i alla fall att blogga. Få utlopp för mina tankar och känslor. Så det kommer jag att fortsätta med.

Men allt slösurfande skulle jag kunna vara utan egentligen.

God natt alla läsare!

... känns det rätt bra. Mötet var inte så farligt som jag trott. Svarade snällt på hennes frågor och försökte förklara så noggrant jag kunde på vad det är som tar längre tid med Ebba och Linnea mot vad det gör med friska barn. Sen fick jag även berätta vad dom klarade av själva. Eller snarare vad dom inte klarar själva. Som påklädning och avklädning. Ta sig till olika ställen. Som bilen, matstolen m.m

Så nu är det bara att vänta, vänta och åter vänta på att det ska handläggas och beslutas. Känner mig rätt lugn. Är varken orolig eller hoppfull. Rätt neutral kan man säga. Nu har jag gjort mitt. Så nu överlåter jag det andra åt dom som är anställda för att göra det sista.

Nu är det bara att ladda om batterierna till fredag. Idag har jag gjort det dels med barnen och dels 45 min på gåbandet. Jobbigt medan man går. Men skönt så här efteråt. Det är helt klart jobbigare att gå på gåbandet jämfört med att vara ute och gå. Men många steg har det blivit idag. Många för mig i alla fall.

Nu blir det duschen, sen sova.

Idag ska jag alltså på det bejublade LSS mötet. Kom på att jag skrivit fel i ett tidigare inlägg. LSS står alltså för Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Beklagar missen. Känner mig lite oproffsig. Men men...

Har läst igenom pappret jag fick hemskickat, ska leta fram pappren från OI-teamet i Stockholm, som jag hoppas ska vara till någon hjälp för oss. Är lite nervös för hur det ska gå. Men detta mötet vara nog inte så länge. 30 min kanske. Har fattat det som att jag inte kan göra så mycket, mer än ta fram info från läkare om tjejerna. Sen är det upp till handläggaren.

Känner mig rätt positiv idag. Skönt att få lämna detta bakom sig sen. Om vi får LSS vill säga. Annars är det bara överklaga och kämpa vidare. Gah! Hoppas inte. Vill beta av alla möten och inte behöva göra om det igen. Inte för nu vill säga.

På fredag är det dags för nästa möte. Då är det jag och kuratorn som ska gå igenom vårdbidraget eftersom det har tillkommit en hel del nytt här hemma. Man kan ju säga att det har hänt en hel del sen sommaren -08 då vi fick beviljat vårdbidrag. Det är inga töser som är stilla och ligger på golvet längre.

Det är mycket tankeverksamhet som rör sig i huvudet på mig. Allt måste verkligen fram. Allt ska med. På och avklädning, toabesök, all hjälp och tillsyn dom behöver. Hur dom tar sig till och från bilen, dagis, matstolarna, skötbordet. Allt som inte är normalt för en "normal" treåring. Det är inte lite. Och det är lätt att missa. Dessutom ska papprena in snabbt till fk. Så det finns inget utrymmer för tillägg för än fk ringer upp och ska diskutera detta. Eller om jag renskriver över helgen och skickar in det på måndag. Vi får se hur det blir.

Tänk vad mycket extra det är när man har barn med ett handikapp. Inte just bara omvårdnaden av dom utan också allt annat runt omkring. Läkarbesök hit och dit, personer som ska ringas, möten som ska fixas. Dagarna rullar på om man säger så. Men ska väl inte klaga. Det kunde ha varit värre. Tjejerna förgyller min tillvaro så pass att detta gör jag i princip med glädje. Det rör ju dom. Det är ju för deras skull jag gör detta. För deras välbefinnande. När tjejerna var små bestämde jag och deras pappa att vi skulle ha som mål, att göra Ebba och Linneas uppväxt så "normal" som det bara går. Och jag tycker att vi än så länge har lyckats riktigt bra. Dom är som vem som helst och det är två helt underbara personligheter som tar för sig av livet. Det gillar jag.

Och kan vi komma med i LSS svängen, så är det ett steg till på en så normal uppväxt som det bara går.

Dom små busfröna -08